Trålning i marina skyddsområden är mycket ovanligt

Trålning i marina skyddsområden är mycket ovanligt. När Deep Sea Reporter gör en serie reportage om bottentrålning i marina skyddsområden så är det lätt att få bilden av att det är en vanligt förekommande aktivitet. Men det är en falsk bild. Det förekommer nästan inte alls förutom i några skydda områden i Bottenviken samt i tre områden i Skagerak. I Östersjön förekommer ingen bottentrålning alls i svenska vatten och förmodligen inte i andra vatten heller.

I Bottenviken trålas siklöja i liten skala under en kort tid på hösten. Det sker på sandbottarna så det blir inga skador på bottnarna. Dessutom förekommer bottentrålning i Kosterhavet, Gullmarsfjorden och Bratten, Där trålas räkor.

Bratten ligger inte på svenskt territorialvatten men dock i svenska ekonomiskt territorium. Det betyder att beslut om Bratten måste tas på EU-nivå. Det är inte tillåtet att bottentråla där det finns koraller.

I Kosterhavet var fortsatt räktrålning ett av grundvillkoren för att bilda Nationalparken. Utan möjligheter till bottentrålning av räka hade det inte blivit någon nationalpark. Dessutom får bara små trålar användas och båtarna är mycket små. Skulle detta fiske förbjudas skulle de innebära att det småskaliga fisket i norra Bohuslän skulle försvinna helt. Det är inte heller här tillåtet att bottentråla där det finns koraller. Ett 20-tal räktrålare fiskar i Kostehavet.

SD 437 Viken. En av de största trålarna som fiskar i Kosterhavet. Okänd fotograf.

I Gullmarn så bottentrålas det i ett litet område. 4 mycket små båtar med mycket små trålar har rätt att tråla räkor under ett begränsat antal dagar om året. Det är ett tarditionellt fiske som pågått under lång tid. Det innebär att de skador som finns uppstod för länge sen och de blir inte värre av det det trålas idag.

GG 1224 Singapore. En av de 4 små trålare som fiskar i Gullmarn och Kosterhavet.