Utan industrifiske inget pelagiskt konsumtionsfiske

Utan industrifiske inget pelagiskt konsumtionsfiske. Miljöpartiet vill förbjuda industrifiske. Industrifiske är när fiskebåtar levererar fångsten till fiskmjölsfabriker. Den fisk som landas till fiskmjölsindustrin i det svenska fisket är pelagisk fisk som sill, skarpsill, makrill och tobis.

VY 242 Vestland. En typsik pelagisk trålare från Östersjön. Bild: Westberg

Det pelagiska fisket är det mesta miljövänliga och klimatvänliga fisket som finns genom att det förbrukar minst energi per fångad mängd fisk. All skarpsill liksom större delen av den fångade sillen från det svenska fisket i Östersjön går till fiskmjölsfabrikerna. Sill från Nordsjön och Nordatlanten som fiskas av samma båtar går till konsumtion. Det gör också makrill och en del av den skarpsill som fiskas i Nordsjön och Skagerak. All fångad tobis går till konsumtion. De större båtarna som fiskar i Östersjön bedriver främst riktat fiske på skarpsill och fångar sillen som bifångst i det fisket. Riktat sillfiske bedrivs främst av de mindre båtarna.

Pelagiskt fiske

Det är totalt cirka 100 båtar som fångar all pelagisk fisk.15 båtar från Västkusten och cirka 55 båtar från östkusten och Norrland. Dessutom fiskar 30 siklöjetrålare också sill (strömming) i Bottenhavet och Bottenviken. Huvuddelen av fångsterna tas av 9 stora trålare från Västkusten.  Totalt sysselsätter det pelagiska fisket av sill, skarpsill, makrill och tobis nästan häften av alla yrkesfiskare i Sverige (400 av drygt 900).

För att det pelagiska fisket ekonomiskt ska gå ihop krävs att de båtar som är byggda för fiske i Nordsjön och Nordatlanten också kan fiska i Östersjön såväl som tobis i Nordsjön. Det är de 9 stora trålarna från Västkusten. Dessutom finns det cirka 20 mindre båtar på Östkusten som nästan enbart bedriver industrifiske. Förbjöds industrifisket skulle alla dessa båtar försvinna. Det skulle också innebära att en del av den infrastruktur som finns för att ta hand om pelagiska fångster i Sverige skulle försvinna. Så utan industrifiske blir det heller inget pelagiskt konsumtionsfiske. Den som tror att det skulle bli mer konsumtionsfiske om industrifisket försvann vet helt enkelt inte vad de pratar om.

Efterfrågan är problemet

Problemet när det gäller konsumtion av sill finns inte i fisket. Utan i efterfrågan. Nästan ingen vill köpa sill för konsumtion och skarpsill går inte heller att sälja för konsumtion. Det finns ingen som helst efterfrågan i Sverige på skarpsill för konsumtion förutom den lilla mängd som fiskas i Nordsjön och Skagerak för tillverkning av ansjovis. När det gäller sill/strömming är problemet att de flesta aldrig har ätit färsk sill och att många tror att sill från Östersjön är full med miljögifter. Färsk sill/strömming smakar mycket och speciellt. Om en aldrig har ätit i det tycker folk det smakar ill.

GG 840 Svanen i Rörö hamn. En annan liten silltrålare.

En enda plats i Sverige lever idag helt och hållet på fiske. Det är den lilla ön Rörö i Göteborgs skärgård. Förbjöds industrifisket skulle denna lilla ö dö. Ingen skulle kunna bo kvar. Som tur är kan ett förbud mot industrifiske inte beslutas och genomföras på nationell nivå i Sverige. Men Miljöpartiet vill ha ett förbud i hela EU så deras politik är värre än det jag berör här.

Utan industrifiske försvinner också konsumtionsfisket. Och med förbud mot industrifiske innanför 12 sjömil försvinner allt småskaligt pelagiskt fiske. Bara det storskaliga blir kvar. Miljöpartiets Isabella Lövin och Amanda Lind vet helt enkelt inte vad de pratar om när de tror att de kan värna det småskaliga fisket genom att förbjuda industrifiske i svenskt territorialvatten. I själva verket skulle ett sådant förbud bara slå mot det småskaliga kustnära fiske som de säger sig vilja försvara.

KR 82 Gitte Marie. En av de plegaiska trålare som skulle drabbas om miljöpartiet fick som de ville. Bild: SPF

Läs mer:

• Hur Baltic Waters vilseleder om sillen i Östersjön
• Lobbygrupper och politiska föreningar forskar inte