Hur Baltic Waters vilseleder om sillen i Östersjön. Baltic Waters är en lobbyorganisation som främst företräder rika stockholmare och deras intressen. De vilseleder ständigt om utvecklingen för sillbestånden i Östersjön och Bottenhavet. Grundläggande i vilseledningen är främst två saker. Det börjar sina jämförelser på 1980-talet och slår samman tre sillbestånd som förvaltas separat och utvecklas separat.
Det handlar om beståndet i västra Östersjön som består av ett enda bestånd vårlekande så kallade rügensill (WBSS), sillen i centrala (östra) Östersjön som egentigen består av flera olika bestånd men förvaltas som ett enda och sillen (strömmingen) i Bottenhavet som också består av flera olika bestånd men också förvaltas som ett enda. I Östersjön finns höstlekande sill som leker till havs samt höstlekare, sommarlekare och vårlekare som leker vid kusten. Situationen är ungefär densamma i Bottenhavet.
Det tre förvaltningsområdenas sill har helt olika utveckling och bestånden har förändrats på helt olika sätt. Att lägga samman dem innebär att den verkliga utvecklingen döljs och fördunklas. På det sättet skapa vilseledande information och falska nyheter och det går inte att förstå och diskutera utveckligen på ett rimligt sätt.
För att förstå krävs också en förståelse av vad som hände på 1970-talet vilket ju faktiskt varit avgörande för utvecklingen av sillfisket och förvaltningen av sill i Östersjön. Det är sådant som kollapsen för sillbestånden i Nordsjön, runt Island och i Norska havet på 1970-talet. Det resulterade i ett omfattande fiske i Östersjön från öststaterna, Färöarna, Island och andra länder. En stor del av detta fiske finns inte med i den historiska statistiken.
Vårlekande sill i västra Östersjön
Låt oss börja med västra Östersjön och rügensillen. Detta bestånd fiskas idag inte alls då det kollapsat. Vetenskapen anser att kollapsen beror på varmare hav på grund av klimatet. Men en del sill från detta bestånd tas i sillfisket i Nordsjön liksom som bifångst i skarpsillsfiske i Nordsjön och Skagerak. Varken i Östersjön, Kattegatt eller Skagerak där det traditionelt fiskats på detta bestånd finns det idag något riktat sillfiske.
I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet fiskades det mellan 170 000 ton och 250 000 ton på detta bestånd. Det var uppenbarligen ett kraftigt överfiske då beståndet (SSB) minskade kraftigt. I slutet av 1990-talet efter att Sverige gått med i EU fiskades det bara hälften så mycket. Beståndet låg därefter stabilt till omkring 2006 varefter det började minska igen efter att mängden nya yngel minskad rejält efter år 2000.
Fisket halverades igen och låg därefter på 70 000 till 90 000 ton. Efter att överförbara fiskerättigheter infördes i Danmark och Sverige mellan 2005 och 2010 minskade fisket ytterligare för att sen minska igen från 2015. I praktiken kraschade beståndet totalt och nyrekryteringen upphörde nästan helt.
Då denna minskning sammanföll med bygget av vindkraftverk på Kriegers flak och runt Rügen anser många fiskare att det var vindkraften som var orsaken. Men forskarna anser att det är klimatförändringar är huvudorsaken. En del forskare anser också att fisket borde ha stoppats tidigare och det ligger en hel del i detta. då beståndet under större delen av tiden mellan 1990 och 2019 fiskades över FMSY, dvs överfiskades. Fisket stoppades i Östersjön 2019 och upphörde på frivillig basis i Skagerak och Kattegatt två år senare.
Centrala Östersjön
Förvaltningen av sill i centrala Östersjön omfattar som jag tidigare skrivit flera olika bestånd. Idag verkar höstlekare som leker i uthavet utgöra den största delen av detta bestånd men det har varierat mycket övertid och under vissa perioder har vårlekare varit vanligare.
Beståndet av sill i centrala (östra) Östersjön minskade rejält under 1970-talet. Nyrekryteringen var dock också ganska omfattande. Öststaternas omfattande fiske på 1970-talet finns dock förmodligen inte med i statistiken och det fisket är troligen orsaken till den stor minskningen av beståndet. Men minskningen av beståndet avstannade kring 1975. Detta trots att fisket ökade kraftigt på1970-talet. Det mer omfattande fisket fortsatte sen under början av 1980-talet och låg under denna period över FMSY, dvs beståndet överfiskades. Fångsterna var på 290 000 ton årligen.
Fram till 1990-talet fanns det internationellt vatten i Östersjön där vem som helst fick fiska vilket ledde till att fiskebåtar från Färöarna, Island och andra länder kom dit för att fiska vilket förklarar en stor del av överfisket under denna period. Detta speciellt som sillbestånden i Nordsjön, runt Island och i Norska havet hade kollapsat på 1970-talet.
Överfiske
Överfisket pågick till omkring 2005 även mängden fångad fisk minskade samtidigt. Fångsterna var kring 100 000 – 140 000 ton per år från 2004 till 2014. Beståndet minskade inte utan har legat stabilt sen 1990-talet. Därefter ökade fisket igen med årliga fångster på mellan 170 000 och 250 000 ton fram till 2020 vilket helt klart innebar att beståndet överfiskades. Sen ungefär 2022 har det inte skett nåt överfiske och fångsterna har varit 75 000 till 100 000 ton per år.
Under hela perioden sen slutet av 1980-talet har det fiskats mycket mindre eller mindre än överenskommen kvot. Politikerna har alltså velat ha ett större fiske men yrkesfiskarna har inte brytt sig om detta.
Överförbara fiskerättigheter infördes i alla länder förutom Tyskland och Finland under åren 2005-2010. Finland fick överförbara fiskerättigheter långt senare och Tyskland har det inte alls. Nåt samband mellan överförbara fiskerättigheter och överfiske går inte att hitta.
- Kollapsen för sillfisket i Nordsjön
- Kollapsen för det norska och isländska sillfisket på 1970-talet
- Sanningen om sillen i Rigabukten
Bottenhavet
Det finns idag bara två länder som fiskar sill i Bottenhavet och Bottenviken. Finland och Sverige. Finland har huvuddelen av kvoten och står för cirka 80% av fisket idag. Sverige bara för 20%. 1980 var fördelningen mellan de två länderna 60-40. 2000-2012 stod Finland för 90% av fisket på grund av att den svenska kvoten inte utnyttjades ordentligt.
Från 1970-talet och fram till 1993 var fisket mycket litet men då finns förmodligen inte öststaternas omfattande fiske på 1970-talet med i statistiken. Detta fiske är dock troligen orsaken till minskningen av beståndets storlek under slutet av 1970-talet. Därefter ökade beståndet kraftigt från mitten av1980-talet efter att Sverige och Finland blivit de enda som fiskad i området. I statistiken ser det sen ut som att fisket ökade rejält under 1990-talet då alla länder förutom Sverige och Finland blivit utestängda från Bottenhavet och Bottenviken. Men det är troligen inte en verklig ökning.
När överförbara fiskerättigheter infördes i Sverige så ingick inte huvuddelen av den svenska kvoten i systemet utan var istället en del av kustkvoten. Denna fiskades aldrig upp, dvs den utnyttjades inte och det är samma idag trost att kustkvoten minskats kraftig. För några år efter överförbara fiskerättigheter fördes en större del av kvoten över till systemet med överförbara fiskerättigheter varvid utnyttjandegraden av kvoten ökade. Samtidigt ökade fisket i Finland som en följd av det ökade beståndet.
I Bottenhavet har det aldrig funnits nåt överfiske med undantag av 2016 och 2018. Beståndet har legat över MSY sen 1980-talet förutom de två-tre sista åren. Det har resulterat i kraftigt minskat fiske de senaste åren.
Baltic Waters falska nyheter
Att slå samman fångsterna, beståndstorleken och kvoterna för dessa tre bestånd däljer väsentliga fakta vilsleder. Detskapa en falsk bild av verkligheten. Det är oärligt och innebär att det inte skapas någon förståelse för varken problemen eller hur fisket ser ut och fungerar. Det är vad Baltic Waters sysslar med. De vllseleder och producerar falska nyheter.
Verkligheten
I verkligheten har vi ett bestånd som kollapsat på grund av klimatet och där fisket borde stoppats tidigare än vad som skedde. Detta problem går förmodligen inte att lösa genom fiskeripolitik. Det behövs omfattande klimatåtgärder för att lösa detta problem, Uppvärmningen behöver stoppas.
Ett annat bestånd som överfiskats under lång tid men där det inte lett till ett minskat bestånd. I det fallet borde kvoten noga vara lika låg som 2024 och 2025 under ytterligare några år och beståndet borde tillåtas växa till en större storlek Det finns inga yrkesfiskare som motsätter sig det. Problemet i detta fall har alltid varit de beslutande politikerna, Inte yrkesfisket.
Och sen finns ett tredje bestånd som aldrig överfiskats men där beståndet borde öka något. Ett sådant beslut har redan tagits. Varken politikern eller yrkesfisket är nåt problem i detta fall.
- Pelagiska fiskbestånd har aldrig försvunnit på grund av fiske
- Studie av historiskt fiske bekräftar känd kunskap
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Men var ska jag gå för att köpa sill från västkusten verkar omöjligt få tag i. Jag brukar äta stekt sill två ggr/v
Det går inte. Har nästan aldrig gått. Den är inte lika god som sill frän Östersjön. Sill måste säljas färsk, dvs snart efter landning. Det mesta som landas på Västkusten/i Danmark och fiskas i Nordsjön blir inlagd sill. Den är fetare än sill från Östersjön så den lämpar sig bättre för inläggning. Men det är inget fle med att köpa sill/strömming från Östersjön. Den är god, det är bra mat och den fiskas hållbart. Om ingen köper den kommer det snart inte finnas till salu längre. Utan då går allt till fiskmjöl.