Nationella yrkesfiskekonferensen – dag 2

Den andra dagen av den nationella yrkesfiskekonferensen var bättre än den första. Färre frågor och mer djupgående. I huvudsak handlade dagen om havsplaner och vindkraft men också om hur mer fisk ska kunna gå till mat och utflyttning av trålgränser. Havsplanerna har en stark koppling till den havsbaserade vindkraften men samtidigt så planera och ansöks om vindkraftsparker utan någon som helst koppling till havsplanerna.

Vindkraft

Hela processen för ny vindkraft till havs i Sverige är befängd och totalt dysfunktionell. Sättet som det går skapar onödiga motsättningar, en massa extra kostnader och ett ofantligt slöseri med resurser. Det är uppenbart för alla men ingen tjänsteman, forskare eller politiker som stod på scenen berörde detta med ett enda ord.

Det enda rimliga borde vara att staten först genom havsplanerna tar fram områden där vindkraft kan byggas. Redan i detta stadium av processen kan områden där försvaret eller fisket har intressen tas bort från de möjliga områdena för vindkraftsparker. Därefter kan vindkraftsbolagen erbjudas att lägga anbud på att bygga i de utvalda områdena. Så går det också till i alla andra länder. Motsättningarna kring vindkraften är därför mycket mindre där.

Det sätt som vindkraftsprocessen går till i Sverige är helt orimligt helt enkelt. Och det hade varit bra om politikerna erkände det. Och ändrade.

Bristen på forskning kring vindkraftens effekter uppmärksammades också av konferensens deltagare som under den andra dagen i huvudsak var yrkesfiskare. Många tjänstemän och forskare tyck enbart ha varit där för att prata under konferensens först dag.

Politikerdebatt

När det gäller politikerpanelen tycker jag Emma Nohrén från miljöpartiet skötte sig bra. Hon stod för sina åsikter och frmaförde sina ståndpunkter på ett bra sätt. Det gjorde även Anders Karlsson från centerpartiet och Lars Tysklind från liberalerna liksom moderatkvinnan Joanna Lewerentz. Kristdemokraterna och värmlänningen Kjell-Arne Ottosson pratade en fruktansvärd massa. Det är ju alltid trevligt att höra värmländska men det vore ju också bra om det han sa hade nåt innehåll. Och panelen pratade väldigt mycket om vindkraft men ganska lite om fiske.

Socialdemokraterna och vänsterpartiet representerades av de i ämnet fiske ganska gröna politikerna Björn Peterson och Gertrud Ingelman. De fick därför inte så mycket sagt mellan Ottossons pratmattor och sverigedemokraten Tomas Brandbergs märkliga kombination av att säga sådant som kunde dra ner applåder och skryt om att han minsann är ingenjör och därför begriper bättre än alla andra.

Rent allmänt upplevde jag debatten som sämre än förra året. Även forskare och tjänstemän vara klart vagare än tidigare år. Alla höll tillbaka och ingen ville säga nåt kontroversiellt, utmanande eller provokativt. Alla låg lågt och moderatorn såg till att det förblev så. Han var märkbart engagerade i att tona ner motsättningar och känsliga frågor. Han såg till att sådan förpassades till ingenstans och inte diskuterades djupare.

Konsekvensen av detta var att yrkesfiskarna inte fick svar och att debatten blev grund och relativt ointressant.

Förluster i fiske på grund av vindkraften

Det som jag tycket var intressantast under dagen var dock Staffan Waldos redovisning av fiskets förlorade inkomster på grund av vindkraften. Den visar tydligt att fisket i Halland kommer att utplånas om det som beslutats i vindkraftsväg  byggs. Och om all vindkraft som vindkraftsbolagen vill bygga i Skagerak skulle byggas så skulle det gå samma väg för räkfisket och stora delar av kräftfisket i Bohuslän och Göteborg.

Waldo var dock för sin del lite förvånad över hur små de beräknade förlusterna för fiske är i förhållande till vindkraften. I alla fall i det huvudalternativ som de räknat på. Många yrkesfiskare var dock mycket skeptiska till beräkningarna. De menade att fiskets kostnader för vindkraften var högre. Samtidigt upplever jag också att yrkesfiskarna delvis överdriver vindkraftens negativa konsekvenser för diverse problem i havet som beståndens storlek och annat. Bristen på forskning gör att det är ganska lätt att hävda att allt möjligt beror på vindkraften., Men även det omvända. Att inget, inga problem, beror på vindkraften.

Under dagen (och också under första dagen) diskuterades även några andra frågor ganska flitigt. Försöket med utflyttning av trålfiskegränsen i Östersjön, sälproblematiken och hur folk ska förmås äta mer sill/strömming.

Hur ska folk fås att äta mer sill/strömming

I detta sammanhang är det så att alla är medvetna om att det inte är fisket som bär ansvaret för att sillen från Östersjön i huvudsak går till fiskmjöl. Problemet ligger i konsumtionsledet. Folk vill inte äta sill/strömming från Östersjön och frågeställningen är alltså hur det ska gå att öka folks konsumtion av sill. Dessutom är problemet mångsidigt.

Gifter

Livsmedelsverket avråder vissa grupper av människor från att äta fet fisk från Östersjön på grund av miljögifter (dioxiner och PCB). Det gör att många konsumenter inte vill äta den ”giftiga” fisken. Att problemet bara gäller barn och gravida kvinnor är något som de flesta inte uppfattar. Inte heller förstår människor att det är ganska lätt att få bort huvuddelen av gifterna från sillen/strömmingen då de främst återfinns i huvudet och buken.

Samtidigt är kombinationen av missuppfattningar och fördomar om beståndsstorlekar och kvoter något som gör att det inte går att få MSC-märkning för sillen/strömmingen i Östersjön vilket gör att offentliga inrättningar vägrar köpa sill/strömming såväl som produkter av samma sill/strömming. Och lär sig inte barnen äta strömming/sill när de är små så kommer de inte att äta det när de är vuxna heller.

Ett annat problem som också har med Sveriges livsmedelssäkerhet att göra att det finns alldeles för liten mottagningskapacitet och beredningskapacitet i Sverige för inhemskt fångad sill/strömming. Men det är svårt att bygga ut denna då det finns en dålig efterfrågan på sill och det är svårt att få folk att köpa sill om det faktiskt inte finns tillräcklig produktion av sill för konsumtion.

I fiskeriledet är det problem då det är svårt att fiska för konsumtion om sillen inte går att sälja till konsumtion på grund av dålig efterfrågan. Det underlättas inte heller av de föreslagna utflyttade trålfiskeförbudszonerna som försvårar fisket av stor sill/strömming och främst drabbar mindre trålare. Ju närmare kusten fisket sker ju större sillar/strömmingar fångas.

Berednings- och mottaganingskapacitet

I slutändan finns det också kraftiga fördomar om stora båtar. I pelagiskt fiske finns det klara stordriftsfördelar. Det gör att större båtar ofta är lönsamt. Större båtar tar större fångster. Men det innebär inte att de inte skulle kunna fiska till konsumtion för det gör de i Nordsjön. Att det finns stora båtar är alltså inget som helst hinder för konsumtionsfiske. Istället är det kapaciteten att ta emot deras fångster som är problemet. I Sverige finns inga anläggningar och beredningsfabriker som kan ta emot och hantera de stora fångster de får. Så det finns strukturella problem i fiskindustrin som måste lösas.

Det handlar alltså om att skapa en sillindustri som är anpassad till fiskeflottan. Och det handlar om att skapa ett intresse hos konsumenterna i Sverige för att äta sill. Dessutom måste Livsmedelsverket förändra inställning till sill/strömming som mat.

Trålfiskegränsen

Slutligen kan vi konstatera att det troligen inte kommer att blir nån utflyttning av trålfiskegränsen i Bottenhavet och Bottenviken då Finland säger nej. Och om det blir nåt försök i Östersjön är fortfarande oklart. Varken Danmark eller Finland har sagt nej. De har inte heller sagt ja.

Sammanfattning

En bra andradag, en sämre förstadag. Den andra dagen om fattade färre frågor och det fanns mer tid till diskussioner. Tjänstemän och forskare duckade dock för mycket. Det var tdyligare den första dagen. Men även andra dagen så försökte många undvika att svara på bevärliga och politiskt känsliga frågor.

Några av politikerna pratade för mycket, andra pratade för lite, en del var okunniga medan andra var pajasar. En del var kunniga (främst Emma Nohrén, Lars Tysklind och Anders Karlsson) medan andra inte var så kunniga (mest märkbart hos Gertrud Ingelman och Björn Peterson). Och det var för lite tid til informella möten och gruppdiskussioner.

Läs mer:

• Nationella yrkesfiskekonferensen – dag 1
• 2023. Yrkesfiskekonferensens andra dag – en liten summering
• 2023. Korta intryck från yrkesfiskekonferensens första dag