Under 2013 redovisade sammanlagt 68 svenska fiskebåtar räkfångster. 8 båtar redovisade under 1 000 kilo räkor. Flera av de små båtar som redovisar så små fångster redovisar endast kokräka (de största räkorna som kokas ombord och säljs färska). Det är omöjligt att få en fångst som bara består av kokräka så dessa små båtar som uppenbarligen bara fiskar räka nån enstaka eller några enstaka gånger per år fuskar uppenbarligen genom olagliga utkast av råräkor (mindre räkor som säljs till beredningsindustri okokta om de landas). Andelen råräka bör vara nånstans i intervallet 40-60% för att vara rimligt. Tre av de pyttesmå båtarna redovisar så hög andel råräka.
Det finns alltså 60 båtar som redovisar större fångster än 1 000 kg år 2013. Av dessa båtar kan egentligen tre grupperingar urskiljas. De som landade under 10 000 kg per år, de som landade 10 000 – 30 000 kg och de som landade mer än så. Av 60 båtar landade 13 båtar 30 000 kg eller mer. Endast en av dessa båtar redovisar landningar som är i närheten av att vara rimliga. En klar majoritet måste olagligen kasta ut råräkor för att kunna fiska mer och öka andelen kokräkor. Det finns starka ekonomiska drivkrafter för att göra så eftersom kokräkor ger 7-10 gånger mer betalt per kilo. 23 båtar landade under 10 000 kg räkor år 2013, 9 av dem redovisar en sammansättning av fångsten som är rimlig. Kvar finns båtarna i mellangruppen, 24 stycken. Av dessa redovisar på sin höjd 2 eller 3 stycken landningar som med lite god vilja kan ses som rimliga.
De största båtarnas landningar, råräkor, kokräkor (i kilo)
(utan inbördes ordning)
13 910, 29 993
18 255, 23 879
19 405, 34 302
15 314, 30 550
13 785, 19 742
12 645, 17 369
16 905, 28 838
8 253, 25 822
9 706, 36 197
10 412, 31 641
11 526, 24 539
12 788, 19 928
11 972, 23 916
Landningsuppgifterna jag tagit del av kommer från Havs- och vattenmyndigheten och det går inte att läsa ut vilken båt som står för vilka fångster. Helt klart är att alla svenska räkfiskare förutom en liten minoritet fuskar. Detta gäller oavsett storlek på båten. Fusket är dock mindre bland de mindre räkfiskebåtarna (om de allra minsta undantas).
Det är också svårt att med utgångspunkt från de redovisade landningsuppgifterna se hur någon svenska räkfiskare faktiskt kan försörja sig på räkfiske. Det verkar helt omöjligt för de flesta, för att inte säga alla. Landar en båt 50 000 kilo kokräka så skulle det vid ett pris på 50 kr/kilot ge 2 500 000 kronor. Det räcker knappast till lön åt två eller tre fiskare, kapitalkostnader, bränsle och underhåll. Vid 100 kronor kilot skulle en sådan båt få in 5 000 000 kr. Det räcker nog. Ingen stor båt landar dock inte så mycket kokräkor men samtidigt omsätter de stora räkfiskeföretagen ofta mer, från 5 miljoner kronor per år upp till 14 miljoner. Något som sannolikt beror på att de stora företagen oftast äger två stora båtar men ändå är det svårbegripligt då två stora båtar inte innebär landningar värda mer än 5 miljoner kronor. Dessutom ägnar en del sig också åt kräftfiske och fiskfiske. Något som kanske kan förklara ytterligare en del av omsättningssiffrorna. En del har också torskkvoter i Östersjön, men få har utnyttjat denna kvot under senare år.
En båt som landar 10 000 kg kokräka skulle få in 500 000 kr vid det lägre priset och 1 000 000 vid det högre. En fiskare kan sannolikt försörja sig på en sådan båt. Kanske till och med två då dessa fiskare har lägre kapitalkostnader och lägre bränslekostnader. Men kanske krävs det också lite större landningar än 10 000 kg eller att räkfisket kombineras med kräftfiske vilket också gäller i många fall.
Vid genomgång av de räkfiskeföretag som är aktiebolag har jag tidigare konstaterat att lönsamheten i de flesta är dålig. Några få går dock väldigt bra. Men grundläggande är dålig lönsamhet och det finns enligt alla insatta för många båtar med räkfisketillstånd. En klar överetablering och överkapacitet inom räkfisket alltså. Konsekvensen är olaglig dumpning av räkor som ger sämre betalt.
Den viktiga frågan är då hur denna överetablering med för många båtar ska kunna åtgärdas. Dels för att minska fusket, få till ett mer hållbart räkfiske i den svenska räkfiskeflottan och dessutom göra räkfisket ekonomiskt lönsamt.
Experimenterande under 20-40 års tid i hela världen har bara frambringat ett enda effektiv sätt att minska fiskeflottan, fisketrycket och bevara livskraftiga bestånd av de arter som fiskas. Det sätt som visat sig fungera är införande av individuella överförbara fiskerättigheter (TFC eller ITQ). Det leder till en snabb minskning av fiskerikapacitet, antal båtar och fisketryck samt innebära ökad lönsamhet för de fiskare som fortsatt kommer att ägna sig åt det fiske som regleras. Så blev det när individuella överförbara fiskerättigheter infördes i det pelagiska fisket i Sverige och så kommer det att bli i räkfisket också om det införs där.
Många är dock oroliga över att de små båtarna ska försvinna om TFC införs i räkfisket. Inget tyder på det. Erfarenheter från Danmark visar att de små båtarna inte minskar i antal när TFC införs. De båtar som försvinner är istället de mellanstora. Det är också där och bland de största båtarna i det svenska räkfisket som den värsta olönsamheten finns. Det är bland de större båtarna som rationaliseringen kommer att ske. För att garantera att det verkligen också blir så kan fiskerättigheterna för räka delas upp i två delar, en för mindre kustfiskebåtar och en för de större båtarna.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Utkast, Räkutkast, Räkdumpning, Räkfiskebåtar, Räkfiskeföretag, TFC, ITQ, Individuella överförbara fiskerättigheter, Räklandningar, Räka, Räkfiske
