Överförbara fiskerättigheter utarmar inte kustfisket

Havs och vattenmyndigheten har idag publicerat en rapport om konsekvenserna av införandet av individuella överförbara fiskerättigheter (kvoter) i det pelagiska fisket. Den innebar en kraftig minskning av antalet fiskebåtar med pelagiska fiskerättigheter, från 82 stycken år 2009 till 37 stycken 2013 och 35 stycken år 2014. En minskning i antal med 55%. Motorstyrka och tonnage har under samma period minskat med 47 respektive 48%. Samtidigt har fisket på kustkvoten ökat så det går att hävda att införandet av individuella överförbara fiskerättigheter varit positivt för kustfisket i Sverige och inte tvärsom som miljörörelser och en del kustfiskare hävdar.

Pelagiskt fiske

Handeln med fiskerättigheter omfattar flera hundra affärer varje år och innebär en ständig anpassning av fiskerikapacitet i förhållande till mängden fisk och situation i den pelagiska fiskeflottan.

Införandet av överförbara fiskerättigheter har inte heller påverkat den regionala fördelningen av landningar. Varken för de med individuella överförbara kvoter eller de som fiskar på kustkvoten.

Erfarenheterna från införandet av överförbara rättigheter inom det pelagiska fisket i Sverige är med andra ord mycket positiva. Minskning av överkapacitet och överetablering inom det aktuella fisket samt ökad lönsamhet.

I Danmark har individuella överförbara fiskerättigheter införts i allt fiske. Det är lite olika utformat för det pelagiska fisket respektive för det demersala fisket. Men konsekvenserna har blivit desamma. Kraftig minskning av överetablering, överkapacitet och antalet fiskebåtar, men ingen överföring av kapacitet från det kustnära fisket till det mer storskaliga fisket. Erfarenheterna är, tvärtemot vad många danska kustfiskare och miljörörelser gör gällande, positiva vad det gäller det kustnära fisket. Minskningen av fiskerikapacitet och antalet båtar har varit kraftigast i mellansegementet med medelstora fiskebåtar och fiskeriföretag i förhållande till det totala antalet båtar.

Det finns på grund av de positiva resultaten i Danmark såväl som i Sverige all anledning att snarast införa individuella överförbara fiskerättigheter i det svenska räkfisket och kräftfisket på Västkusten. Sannolikt bör då även fiskfisket inbegripas vad gäller de arter som kvoterna är tillräckligt stora för. En ökning av storleken på vissa totalkvoter (TAC) bör också betänkas vad det gäller Skagerak och Nordsjön, men det är i grunden ett EU-beslut. Vad det gäller torskfisket i Östersjön kan också individuella överförbara kvoter införas, men där är problemet överetablering i kombination med underutnyttjande av kvoterna. Underutnyttjande löses inte med överförbara fiskerättigheter, men å andra sidan skadar det inte heller.

Även i det demersala fisket bör viss del av kvoten avsättas till kustkvoter, framförallt vad det gäller torsk i Östersjön samt kräftor i Västerhavet. När det gäller räkfisket kan i stort sett inget räkfiske kallas kustnära fiske enligt de definitioner som idag används, men kanske bör en liten del av svenska totalkvot (svensk andel av TAC) avsättas som en kustkvot även när det gäller räkfisket.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements