Fiskets betydelse för Bohusläns kommuner – antalet fiskebåtar

I ett projekt som heter Tillväxt Bohuslän och som letts av Öckerö kommun har fiskets betydelse för Bohuslän kartlagts på olika sätt. Bland annat har antalet fiskebåtar och fiskare kartlagts över tid. Projektet har fokuserat på kustnära fiske, men berör förstås också det mer storskaliga fisket. Men redovisningen av antalet fiskebåtar är inte korrekt.

Det beror på att svenska fiskare i det pelagiska segmentet och i räkfisket under perioden flyttat sina båtar till dansk, finsk, tysk och polsk flagg, men fortsätter att driva dem med svensk besättning. Det gäller åren 2008-13 fem fiskebåtar från Öckerö kommun och sex båtar från Göteborgs kommun. Ytterligare minst 6 båtar från Göteborg flyttades till Västsahara men fortsatte med delvis svensk besättning. Båtarna i Västsahara har sedan dess upphört att ha svenska ägare, men sannolikt arbetar en del svenskar fortfarande på dem. Antalet fiskebåtar i Danmark har däremot ökat.

Minskningen av antalet trålare mellan 2008 och 2013 för Göteborgs del ska alltså vara -9 båtar, inte -21. För Öckerös del ska det vara – 24 istället för en minskning med 30 båtar. Samtidigt är det mycket tydligt att i stort sett all minskning vad det gäller fiskeflottan efter år 2008 har skett i Göteborgsområdet och i huvudsak har det handlat om stora pelagiska fiskebåtar. Införandet av individuella överförbara fiskerättigheter har alltså inte slagit mot det småskaliga kustnära fisket och minskningen av antalet fiskebåtar har inte skett i områden där sådant fiske dominerar. Trots den kraftiga minskningen av antalet trålare i Öckerö kommun efter 2008 hade kommunen fler trålare än någon annan kommun år 2013 och så är det än idag. Inklusive de båtar som hade annan flagg än svenska hade 43 stycken sin ägare i Öckerö kommun. De flesta av dessa hör hemma på Hönö följt av Fotö, Rörö, Öckerö och Björkö. Tonnagemässigt dominerar däremot Fotö och Rörö då dessa öar har flera stora pelagiska trålare.

Rapporten kommenterar utvecklingen så här:

Den del av den bohuslänska fiskeflottan som bedriver fiske med passiva redskap utgör ungefär 2/3 av flottan. Under perioden 1998-2008 var det inom detta fiske som den största minskningen skedde. Av nettominskningen med 156 fartyg under tioårsperioden är 137 fartyg sådana som fiskar med passiva redskap. Det är framför allt fiskeflottan i norra Bohuslän som minskat kraftigt.

Ser vi däremot till utvecklingen under den senaste femårsperioden (2008-2013) är bilden en annan. Minskningen i den flotta som fiskar med passiva redskap har i stort sett upphört. Mot att under perioden 1998-2008 ha minskar med 137 fartyg är minskningen under perioden 2008-2013 enbart 17 fartyg. Förhållandena har varit stabila i alla kommuner med undantag av Tanums kommun.

Däremot har en kraftig minskning skett inom trålfisket i Göteborgsregionen. Mot att ha minskat med 19 fartyg mellan 1998 och 2008 har trålflottan minskar med 56 fartyg mellan 2008 och 2013. Av denna minskning svarar Göteborg/Öckerö för 51 fartyg. Detta innebär att förhållandena stabiliserats även för i första hand den trålning efter kräfta och räkor som sker i mellersta och norra Bohuslän med minskning i Göteborgsregionen avser det pelagiska trålflottan.

Minskningen i Göteborgsregionen har i verkligheten dock varit mindre än vad den verkar. Detta då svenskar, som jag redan påpekat, flaggat ut till eller köpt båtar i Västsahara (Marocko), Danmark, Finland, Tyskland och Polen och fortsatt driva dem med svenska besättningar, helt eller delvis. Båten i Polen verkar dock ha sålts och verksamheterna i Västsahara har i huvudsak avvecklats. Idag finns två svenskägda och svenskbemannade trålare i Tyskland, 7 i Danmark och 1 i Finland. Dessutom finns 1 svenskägd men danskbemannad trålare i Danmark och ett par svenskägda kvotbåtar i Danmark.

Efter 2013 har det skett ytterligare en viss minskning av antalet trålare i Göteborgsregionen om vi också räknar de utlandsflaggade även om antalet pelagiska trålare i själva Göteborgsområdet faktiskt ökat med 2. Det har också skett uppköp av räktrålare så att det verkliga antalet trålare som används minskat utan att det syns i statistiken. Av de minst 9 uppköpta räktrålarna hör två hemma i Sotenäs kommun, en på Tjörn, en i Strömstads kommun, en i Kungsbacka (kräfttrålare som fick en räklicens överförd från en såld trålare) och resten i Göteborgs och Öckerö kommuner. En trålare från Göteborgs kommun har hamnat i Mauretanien men har delvis svensk besättning fortfarande. En räktrålare från Öckerö kommun har sålts till Norge, men tillståndet har överförts till en annan båt som nämnts ovan.

Men rapporten visar väldigt tydligt det jag länge hävdat. Individuella överförbara fiskerättigheter innebär inte per automatik att den småskaliga kustnära fiskeflottan drabbas. Genomfört på rätt sätt innebär det i själva verket motsatsen vilket utvecklingen i Sverige visar med all tydlighet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Advertisements