Karin Pihl i Expressen sprider lögner om sillen i Östersjön

Karin Pihl i Expressen sprider lögner. I en ledarartikel som hon skrivitt finns det så många felaktiga påståenden att det är svårt att skriva om dem alla i enda artikel. Men jag ska försöka. Hon påstår exempelvis att Oskars surströmming ägnar sig åt småskaligt fiske av strömming (sill). Det gör de inte. De tillverkar surströmming och köper in strömming för det ändamålet.

Det finns ingen konflikt mellan öst och väst i fisket. De flesta som fiskar sill i Östersjön är lokala Östersjöfiskare. De är med i samma organisation och har samma intressen som västkustfiskarna. Däremot finns det en liten grupp yrkesfiskare i södra Norrland och Stockholmstrakten som är oense med alla andra.

De får nämligen ingen strömming invid kusten och på de ställen där de burkar fiska vid den tid de fiskat de senaste 40 åren. Innan dess bedrevs samma fiske på hösten för att strömmingsbeståndet varierar mellan attt domineras av höstlekande strömming och vårlekande strömming. Just nu verkar den höstlekande strömmingen dominera. Då behöver de som fiskar kustnära flytta sitt fiske både tidsmässigt och geografiskt. Gör de inte det får de förstås ingen fångst.

Fångsterna

Men samtidigt är det så märkligt att det småskaliga fisket i Bottenviken och Bottenhavet faktiskt fångar lika mycket strömming nu som förra året, året innan dess och åren ännu längre tillbaks. Nån brist på strömming finns det inte i det stora hela. Det är uppenbart. Men fisket har minskat under senare år då kvoterna minskat. Något som är normalt. Kvoterna går upp och ner.

Pihl påstår också att västkustfiskare fångar huvuddelen av sillen i Östersjön. Faktum är att de idag inte bedriver nåt riktat sillfiske alls utan bara skarpsillsfiske. Den sill de fångar är bifångst i det fisket.  Så de fångar säkert 73% av fisken i Östersjön men det handlar främst om skarpsill. Dessutom bedriver de sitt huvudsakliga fiske i Nordsjön och Nordatlanten. Bara ett par båtar har sitt huvudsakliga fiske i Östersjön. I Bottenhavet finns det dock ett rikta sillfiske där västkustbåtar deltar. Det är främst en västkustbåt dom deltar i det fisket men periodvis också ett par andra.

Och nej strömmingen/sillen äter inte spigg. Spiggen äter strömming/sill. Rom, ägg och yngel. Spiggen är ett hot mot strömmingen. Inte föda.

Och visst går huvuddelen av sillen från Östersjön och Bottenviken till fiskmjöl. Det beror på att den är giftig och att det därför inte finns någon större efterfrågan från konsument. När den förvandlas till fiskmjöl och fiskolja kan gifterna tas bort. Den blir sen en del av fodret till den odlade laxen i Norge som blir giftfri lax för oss att äta.

Bestånden

Det finns inget som tyder på att råden för sillen i Östersjön är felaktiga och inte som tyder på att silen i Östersjön och Bottenhavet är hotad. Beståndet i Östersjön är lika stort som för 20 år sen eller 30 år sen.

Sill i Östersjön.

Sill i Östersjön. SSB är lekbiomassa. Det är det nedre högra diagrammet,

Däremot har beståndet av sill i västra Östersjön som leker på våren kollapsat. Orsaken till den kollapsen är klarlagd. Klimatförändringarna har lett till att ynglen inte har någon mat när de föds vilket gör att de dör. Leken misslyckas alltså totalt. På grund av detta har fisket av denna sill i stort sett upphört helt. Även sillfisket i Skagerak och Kattegatt har stoppats av denna anledning.

Infrastruktur

Sen har vi det om att tillåta storskaligt fiske för att behålla infrastruktur i land. Det är faktiskt ofta nödvändigt. För det behövs en viss omsättning och en viss mängd landningar för att driva en mottagningsanläggning för sill. Det är därför de är så få.

Norrsundet i Bottenhavet, Ronehamn på Gotland (fast den kan kanske vara nerlagd), Nogersund i Blekinge, Simrishamn i Skåne samt Ellös i Bohuslän. Det är vad som finns så de flesta silltrålare från Västkusten landar sin fångst i Skagen. Med bara småskaligt garnfiske och inget trålfiske skulle alla dessa mottagningsanläggningar stänga. Planer finns dock på en ny anläggning i Kungshamn.  Men den kommer bara till stånd om det storskaliga fisket i Västerhavet finns kvar.

Varför skulle småskaliga fiskare vara värda mer?

Dessutom kan en ju fråga sig varför ett 20-tal fiskare i ett par små fiskelägen längs kusten i Bottenhavet skulle betyda mer än vad en massa fiskare från en av Sveriges mest isolerade platser, Rörö, betyder.

Utan det storskaliga fisket skulle Rörö knappast överleva som ett levande samhälle. Det är vad som hänt på grannöarna. De har dött som levande samhällen året runt och de som ändå lever året runt där är ibland beroende av att arbeta på Rörö. Utan fisket på Rörö skulle de dö ännu mer.

Så det storskaliga fisket har en stor ekonomis betydelse för många små samhällen. Exempelvis Norrsundet, Ronehamn, Nogersund, Skillinge, Simrishamn, Vrångö, Donsö, Fiskebäck, Fotö, Rörö, Dyrön och Ellös. Det handlar om 400 fiskare och totalt om flera hundra personer.

Karin Pihl i Expressen sprider lögner för hon har liksom ingen som helst koll på det hon skriver om. Det är löst tyckande utan några som helst kunskaper.

Läs mer:
Gilla Njord på Patreon!
Become a patron at Patreon!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.