HKPO inte helt nöjda med förslaget om demersala fiskerättigheter

Charles Olsson från HKPO har i Bohusläningen skrivit en debattartikel om det förslag till nytt fördelningssystem för det demersala fisket som Havs- och vattenmyndigheten (HaV) tagit fram. Han skriver också på HKPO:s hemsida om förslaget och pekar på några problem, dels att det är svårt för en yrkesfiskare att veta hur stora fiskerättigheter han kan tänkas få, dels att många svenska kvoter inte ens räcker till bifångsterna i räk- och kräftfisket:

Som yrkesfiskare är det helt omöjligt att utläsa vad fiskeföretagen kommer att få för tilldelning för sitt fiske 2017, remissen är en mix av olika principer för fördelning och vilka arter som skall fördelas på grund av att de är mål arter (art för ett riktat fiske tex räkor och kräftor) eller begränsande arter i landningsskyldigheten. Historiken som används inför fördelningen av kvoter är inte det som fiskaren kommer att få i tilldelning, utan är ett underlag som kommer att påverkas av ett flertal andra faktorer för att klara landnings skyldigheten.

Vi skall alltså svara på en remiss om omfördelningar av de fiskemöjligheter vi har idag, utan att ha en möjlighet till att ta reda på hur detta påverkar våra företags fiskerättigheter för 2017. Vi kan inte ens räkna med att få en tillräcklig tilldelning för att klara ett fortsatt selektivt fiske av räka och kräfta.

Det är som Charles Olsson skriver helt omöjligt att få landningsskyldigheten att fungera med nuvarande kvoter vilket jag pekat på i ett inlägg om en av de så kallade strypkvoterna, torsken. De små svenska kvoterna är också det som skapar osäkerhet kring hur mycket varje enskild båt och enskilt fiskeriföretag får. Det är alltså inte i grunden systemet Charles Olsson och HKPO riktar kritik mot utan mot det omöjliga i att få landningsskyldigheten att fungera ihop med de kvoter som Sverige idag har och de verkliga fångster som båtarna får. Det är inte förslaget det är fel utan grundförutsättningarna.

Samtidigt adresserar varken förslaget eller Charles Olsson det största problemen i det demersala fisket, bristande lönsamhet, överetablering och överkapacitet. Ska den bort måste antalet fiskebåtar minska, något Charles Olsson och HKPO är direkta motståndare till och förslaget inte medverkar till. För att kunna få moderna båtar, färre båtar, bättre arbetsmiljö och liknande behöver de demersala fiskeriföretagen kunna bygga upp ett kapital genom att gå med vinst. En kapitalisering är i själv verket nödvändig för det demersala fiskets överlevnad på sikt.  Men det innebär också färre yrkesfiskare och färre fiskebåtar. En nödvändig och naturlig utveckling som faktisk pågått i mer än 100 år men som nuvarande regler inom demersala fisket förhindrar.

Charles Olsson hävdar också att kapitalisering och individuella överförbara fiskerättigheter lett till en förskjutning av fiskeflottan till större båtar i allaländer där överförbara fiskerättigheter införts. Det påståendet är inte sant. Inom det storskaliga pelagiska fisket i Danmark har effekten blivit en kraftig minskning av mellanstora båtar och en ökning av de riktigt stora båtarna. Inom det demersala fisket i Danmark finns ingen sådan utveckling. Små fiskebåtar har inte minskat mer än genomsnittet för det danska fisket.

I det svenska pelagiska fisket där det också finns småskaligt kustnära fiske har ingen minskning av det småskaliga kustnära fisket skett. Antalet båtar är lika många som innan i det småskaliga fisket (cirka 300) medan antalet båtar i det storskaliga pelagiska utsjöfisket halverats.

Jag har kommenterat förslaget i flera inlägg:

Som Charles Olsson och HKPO mycket riktigt hävdar är det så att det går att köpa på sig fler än en båt i det föreslagna systemet. Ett liknande system i räkfisket har fått detta resultat. Många större och äldre räkbåtar har köpts upp av räkfiskare om redan hade en annan båt med resultat att det blivit färre räkfiskeföretag om än inte färre båtar. De stora båtarna har sen i vissa fall bytts till mindre båtar som fungerar som kvotbåtar men som också används till kräftfiske. I de fall de stora båtarna finns kvar används de i praktiken inte till fiske. Den genomsnittliga storleken på trålare med räkfisketillstånd har minskat.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements