Månadens fisk – tobis

Skarpsill är den allra viktigaste fisken i industrifisket/foderfisket i Sverige och vissa år också i Danmark. Men periodvis är tobis den viktigaste industrifisken i Danmark. Med industrifisk menas fisk som fångas för att i först hand användas vid tillverkningen av fiskolja och fiskmjöl eller direkt till fodertillverkning för djuruppfödning.

Tobis

Tobis. Illustration: Wilhelm von Wright.

I nordiska vatten finns två tobisarter, kusttobis, Ammodytes tobianus och havstobis, Ammodytes marinus. Kusttobisen finns utmed alla Sveriges kuster från Skagerak upp till Bottenviken. Havstobisen förekommer i Nordsjön, Skagerak, Kattegatt och södra Östersjön.

Leken sker i november till februari. Kusttobisen är uppdelad i två grupper en vårlekande och en höstlekande. Äggen avsätts på sand och grus. Blir könsmogen vid en ålder av 1–2 år och kan bli maximalt tio år. Havstobisen blir cirka 25 cm och kusttobisen cirka 20 cm.

Havstobisen vistas något längre ut från kusterna och på något djupare vatten. Det är en dominerande art i Nordsjöområdet på djup mellan 10–150 meter. Den lever på bottnar med grov sand och skalgrus. Ligger nedgrävda under en stor del av vintern. Under aktiva perioder då tidvattenströmmar är kraftiga kommer den upp ur sanden och bildar stora stim. Det är vid dessa perioder som fisket bedrivs.

Tobisen lever av plankton och utgör själva en viktig föda för torsk, kolja, gråsej. Marina däggdjur som gråsäl, knubbsäl och tumlare äter säsongsvis stora mängder tobis. Tobis är även stapelföda för ett stort antal sjöfåglar i Nordsjön, och är särskilt viktiga under fåglarnas häckningssäsong. Huvuddelen av tobisen fångas på Dogger bank i Nordsjön som innan kollapsen för nordsjösillen på 1970-talet var ett viktigt fångstområde för sill. Lekbeståndet av sill på Dogger bank är dock numera borta och huvudfisket på banken är tobis. På olika fiskebankar väster och nordväst om Jylland tas också mycket tobis.

Vid fiske av tobis görs ingen skillnad på de två arterna utan de behandlas som en enda. Danmark står för 74 procent, Norge 21 procent, Sverige 3 procent, samt Storbritannien och Färöarna 1 procent vardera av landningarna.

För att motverka att tobis fiskas för hårt i enskilda områden har Internationella havsforskningsrådet (ICES) delat Nordsjöregionen i sju områden, för vilka separata TAC:er rekommenderas (TAC betyder total tillåten fångstmängd). Eftersom tobisen är stationär efter larvstadiet finns det skäl att anta att det förekommer flera delbestånd, dock tas ingen särskild hänsyn vid beräknande av TAC till att fisket omfattar flera arter.

Tobisfisket bedrivs under perioden april-juni varje år med finmaskiga bottentrålar (semi-pelagiska trålar) som dock inte har kedjor eller nå annat för att tynga ner dem så som plattfisktrålar oftast har. Eftersom tobisen lever på sand- och grusbottnar är det på sådan fisket bedrivs. Bottentrålars påverkan på denna typ av bottnar är försumbar i jämförelse med den påverkan som tidvatten och vågor gör. För att minska påverkan på bottnarna och bränsleförbrukningen har så kallade flygande tråldörrar (trålbord) utvecklats. De berör inte bottnarna vid fisket. Tobis fiskas både av små båtar närmare kusten och stora båtar längre ute till havs.

Tobisfiske är en relativt ny företeelse och det har bara pågått i större skala sen 1980-talet. Svenska fiskare har deltagit i fisket sen 1990-talet. Idag deltar svenska fiskare i tobisfisket med såväl danskflaggade som svenskflaggade båtar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements