Usel bedömning av miljöstatus från Havs- och vattenmyndigheten

Havs- och vattenmyndigheten har i enlighet med havsmiljöförordningen gjort en inledande bedömning av miljötillståndet för förvaltningsområdena Östersjön och Nordsjön. Bedömningen ska syfta till att ge en allsidig bild av havsmiljöns tillstånd och ligga till grund för åtgärdsprogram enligt havsmiljöförordningen.

När det gäller fiskbestånden och fisket påverkan och belastning i de olika havsområdena (kapitel 3 i Hav:s bedömning) är det verkligen en märklig bedömning, rent ut sagt usel. Många fiskarter som inte finns i Sverige eller inte fiskas kommersiellt i Sverige tas med i bedömningen av tillståndet i svenska havsområden vilket ju är helt orimligt.

I Nordsjön ingår trettio bestånd i bedömningen när det gäller uttag från fisket. För 16 av dessa bestånd gäller att de inte finns i svenska vatten eller inte fiskas kommersiellt i svenska vatten (tobis och vitlinglyra). För ett bestånd gäller att det inte fiskas kommersiellt överhuvudtaget (pigghaj). Det är helt orimligt att sådana bestånd ska räknas med i miljöstatusen för svenska havsområden och när det gäller fiskets påverkan på denna. Kvar finns 13 bestånd.

Av de 13 bestånd som faktiskt finns i svenska vatten och fiskas kommersiellt så är miljöstatusens god för 7 bestånd och okänd för 4 bestånd samt dålig för 3 bestånd. Förhållandena är alltså motsatta de som Havs- och vattenmyndigheten anger i sin bedömning. Av de som inte har någon angiven status har ett bestånd godkänd status vad gäller de kriterier som bedömts. Sen heter det sill i Västerhavet, inte strömming som det står i den så kallade bedömningen. Kolmule kallas normalt också blåvitling på svenska.

En annan sak som är märklig är att medan vårlekande Rügensill är uppges ha godkänd status i Västerhavet så uppges den ha dålig status i Östersjön. Vilket ju är ren dumheterna. Det handlar ju om samma bestånd som flyttar sig mellan Östersjön och Västerhavet.

I Östersjön finns 15 bestånd med i bedömningen, 2 av dessa finns inte i svenska vatten och ett fiskas inte kommersiellt i svenska vatten (sandskädda). Av de kvarvarande 12 bestånden har 3 godkänd status, 4 ingen bedömning alls och 4 underkänd status. Ett av de med underkänd status är vårlekande Rügensill som alltså bedöms ha god status i Västerhavet trots att det är samma bestånd. Av de som inte bedömts alls har alla godkänd status vad gäller de kriterier som bedömts.

Kort sagt är lägesbedömningen vad det gäller fiskbestånden i HaV:s bedömning om miljötillståndet helt undermålig. Nomenklaturen uppvisar brister, samma bestånd bedöms olika i olika hav och mängder med arter och bestånd som inte finns i svenska vatten är med i bedömningen av miljöstatus i svenska havsområden.

Att storleken på fiskindivider gått ner tas också upp som orsakat av fisket. Det har forskarrapporter visat är fel när det gäller pelagisk fisk (vilket är vad bedömningen tar upp). Den huvudsakliga orsaken har visat sig vara brist på föda på grund av klimatförändringar. Bedömningen är helt enkelt felaktig på denna punkt. Faktiskt oseriös.

Intressant är bedömningen av fysisk störning vilket innebär störning av bottnarna. Det visar sig att Öresund är mest utsatt trots att där inte förekommer nån bottentrålning medan i andra havsområden där bottentrålning förekommer så är störningarna mycket mindre. Påståenden om att bottentrålning är det värsta hotet mot bottenmiljöerna verkar faktiskt inte vara korrekta. Om vi nu kan lita på HaV.s bedömning i detta fall vilket ju iofs inte är säkert med tanke på hur usel bedömningen är när det gäller fiskbestånden.

I kapitel 4 i bedömningen som handlar om havsmiljöns tillstånd: arter, livsmiljöer och ekosystem så ser det bättre ut för rapporten när det gäller fiskbestånden. Hur det ser ut för själva fiskbestånden är dock mer oklart då bedömningar saknas för de allra flesta, framförallt i Skagerak och Kattegatt. Men arterna som tas upp är sådana som finns i svenska vatten. I Östersjön finns bedömningar för de flesta arter och läget är enligt bedömningen från HaV inte bra förutom för de pelagiska arterna (sill, skarpsill, makrill). Även i detta kapitel framgår det att de som gjort bedömningen missat den senaste forskningen om varför pelagisk fisk blivit mindre vad det gäller individstorlek.

Att läget för pelagisk fisk inte skulle vara gott är som jag ser det en hel orimlig slutsats utifrån tillgängliga data. Jag begriper faktiskt inte hur de kommit till den slutsatsen. Sen finns det ett antal märkliga bedömningar även i övrigt. När det gäller bifångster av tumlare finns inga som helst belägg för att sådant förekommer, Bedömningen påstår bara rakt ut att så är fallet. Att påstå att tumlare har en besvärlig situation på Västkusten är också märkligt då beståndet troligen är omkring 5 000 individer.

Gråsäl finns med i den sammanlagda bedömningen för Västerhavet med god status när det gäller allt. Men gråsäl finns inte i svenskt vatten i Västerhavet. Överhuvudtaget är bedömningarna av sälbestånd mycket underliga. Det handlar om bestånd som ä större än de nånsin varit och utbredningen ökar, men ändå bedöms statusen som dålig på många områden. En sådan bedömning är varken rimlig eller seriös. Att gråsäl inte skulle ha gynnsam status i Östersjön som påstår på minst ett ställer är ren gallimattias.

Rapporten är som sagt rena dyngan när det gäller fisket, fiskbestånden och läget för dem. Den tycks också vara problematisk när det gäller läget för flera havslevande däggdjur. Sannolikt är den väl därför också problematisk när det gäller havslevande fågel, men det kan jag i detta läge inte bedöma om den är eller inte är.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements

2 Replies to “Usel bedömning av miljöstatus från Havs- och vattenmyndigheten”

Kommentarer inaktiverade.