Är det matfisk som används i fiskmjölsindustrin?

En rapport från Greenpeace om fiskmjölsindustrin i framförallt Mauretanien hänvisar bland annat till en artikel som hävdar att majoriteten av industrifisket till fiskmjölsindustrin är inriktat på fisk som lika gärna kan användas till direkt mänsklig konsumtion. Artikeln är faktiskt lite daterad trots att den är skriven så sent som 2017 och kanske inte längre helt korrekt.

Lodda och chilensk taggmakrill som artikeln uppger är viktiga för fiskmjölsindustrin fiskas idag inte till fiskmjölsindustrin. Lodda fiskas i mycket liten utsträckning och när den fiskas är det i allmänhet för konsumtion. Renset från dessa fiskar används dock i fiskmjölsindustrin. När det gäller sill används den inte heller direkt i fiskmjölsindustrin med undantag av sill från Östersjön. Sillen från Östersjön har inte fått säljas för mänskliga konsumtion på årtionden på grund av höga gifthalter. Den används därför till fiskmjöl och djurfoder.

Idag står anchoveta som fiskas utanför Peru och Chile för ungefär 30% av fiskmjölstillverkningen, menhaden 4%, stillahavssardin 4%, japansk ansjovis 4%, tobis 3% och blåvitling 2%. Sillrens står för omkring 10% och fiskrens från andra arter cirka 10-15%.

Anchoveta är sannolikt god att äta men det finns ingen konsumtionsmarknad för så stora mängder fisk det handlar om. Dessutom under en begränsad period. Tobis och menhaden är inte användbara som konsumtionsfisk.

Problemet med liten pelagisk fisk som föda för människor är också att den fiskas i stora mängder vissa år och ofta under en mycket kort period. Andra år fiskas den nästan inte alls. Variationerna och den korta tiden den fiskas gör att det är svårt att skapa en konsumtionsmarknad för fisken. Det har dock skett med lodda som idag till stor del fiskas för rommen, chubmakrill som enbart fiskas för konsumtion idag och för andra makrillfiskar. Så det är inte omöjligt. De borde exempelvis gå att skapa en större marknad för skarpsill som idag bara används för viss konsumtion i Sverige, och i lite större utsträckning i de baltiska länderna. Men i stort kvarstår problemet med den ojämna tillförseln.

Det finns i allmänhet inte tillräckligt med kapacitet att frysa och konservera så mycket fisk på en gång. Att bygga stora frys- och konservfabriker som bara ska arbeta någon eller några månader om året är slöseri med pengar. Att producera fiskmjöl och fiskolja är helt enkelt ett bättre och effektivare sätt att utnyttja en stor fiskresurs.

Att i ett läge med stora årsvisa och säsongsmässiga variationer använda den typen av fiskarter till att tillverka fiskmjöl och fiskolja förefaller därför som en rimlig åtgärd. Förmodligen ger det bättre utnyttjande av fiskresursen än om dessa fiskarter enbart fiskades för direkt konsumtion.

Att tillverka fiskmjöl och fiskolja är ett sätt att konservera fiskresursen. Att producera inlagd sill, skarpsill, makrill, sardin och ansjovis är ett annat sätt att skapa användning av fiskresursen under lång tid som gör att den ojämna tillgången kan hanteras. Redan under sillperioden på 1700-talet gjordes på det viset i Sverige. Då saltades sillen för att hålla och det tillverkades fiskolja i stora mängder. Fiskoljan som kallades tran användes till bränsle i lampor. Fiskmjölet användes dock inte alls utan släpptes ut i havet vilket sannolikt skapade en kraftig övergödning i de aktuella områdena i Bohuslän. Idag används en del av fiskoljan (20-30%) till föda (kosttillskott, omega-3) för människor och resten används till foder för att producera föda till människor. Det sistnämnda gäller även för allt fiskmjöl. Fisk blir genom förfarandet billigare mat och den faktiska tillgången ökar.

Det mesta av fisket för fiskmjölstillverkning är långsiktigt hållbart och sker inom säkra biologiska gränser. Det är dessutom miljövänligt utan några större bifångster av annan fisk, ofta inga alls. De redskap som används skadar inte havsbottnar och medför inga bifångster av fåglar, sköldpaddor och havsdäggdjur.

Läs också:

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!