Skärpta gränsvärden för vissa miljögifter i insjöfisk

Preliminära kostråd från EU:s livsmedelsmyndighet EFSA kan skapa problem för yrkesfisket i Vättern. Kostråden för insjöfisk med höga halter av PFAS väntas skärpas framöver. Detta enligt ett förhandsbesked om preliminära gränsvärden från EU:s livsmedelsmyndighet.

En stor del av fisken från Vättern innehåller nivåer av PFAS som är över de föreslagna gränsvärdena. Sådan fisk bör inte ätas oftare än en gång i månaden enligt Livsmedelsverket. Idag är gränsvärdet högre vilket gör att rekommendationerna från Livsmedelsverket är annorlunda och den mängd fisk som kan ätas utan att överskrida gränsvärdena är högre. Det är också intressant att tillagning av fisken medför kraftigt minskade halter av PFAS. De fiskarter som kan innehålla för höga halter av PFAS om den nya gränsvärden antas är röding, nors, sik, siklöja, öring och lake.

De eventuella skärpningarna av gränsvärdena för PFAS kan få betydelse för yrkesfisket i Vättern som redan idag har svårt att få avsättning för sin fisk på grund av dioxiner och andra miljögifter. Men kanske inte så stor betydelse för de allra flesta då kräftfisket står för omkring 80% av inkomsterna. Ett fåtal yrkesfiskare som har större andel röding, sik och öring i sin fångst kan däremot drabbas lite hårdare.

PFAS är substanser som innehåller minst en fullt fluorerad kolatom. Ämnena är hormonstörande och människor bör inte få i sig för mycket. Det finns olika grupper av PFAS; polymerer, persistenta syror och icke-persistenta modersubstanser. Till de persistenta syrorna hör bland annat karboxylsyrorna (PFCA, som inkluderar PFOA, PFNA, PFDA och PFUnDA), PFHxS och PFOS, medan FOSA hör till gruppen modersubstanser.

PFAS har använts både inom industrin (exempelvis inom produktion av fluorpolymerer såsom teflon) och i kommersiella produkter (som vatten- och fettavvisande medel och till brandskum) sedan början av 1950-talet. Idag är PFAS allmänt förekommande över hela världen och spår av dessa ämnen finns i miljön. Först år 2000 började flera av de mest oroväckande ämnena att fasas ut, såsom PFOS, PFOA och PFHxS. Men ändå produceras de fortfarande i vissa länder, exempelvis i Kina. Några perfluoralkylkarboxylsyror (PFCA) produceras avsiktligt, som exempelvis PFOA och PFNA. Dessa ämnen används vid produktionen av fluorpolymerer som förekommer i vissa isoleringsmaterial. Här är utsläpp via vatten från reningsverk, industrier eller större städer viktiga källor. Brandskum (främst från Räddningsverkets övningsplatser och försvarets brandövningar), soptippar samt civila och militära flygplatser är stora källor till PFAS-föroreningar.

Den enda större svenska insjön som innehåller höga halter av PFAS är Vättern. Orsaken är militärens flygplats i Karlsborg med stora utsläpp från brandövningar med mera. Men även brandövningsplatser i kommunerna runt sjön samt civila flygplatser som Axamo i Jönköping och soptippar utgör stora källor till PFAS i Vättern och Vätterfisk.


Advertisements