Om överförbara fiskerättigheter infördes i räkfisket

Om och när permanent överförbara fiskerättigheter (TFC,ITQ) införs i räkfisket i Sverige kommer antalet fiskebåtar att minska med cirka 60%. Idag finns det drygt 60 båtar med räkfisketillstånd. 25 båtar landade mindre än 4 ton år 2019.

Om permanent överförbara fiskerättigheter infördes i räkfisket skulle de drygt 10 kvotbåtarna försvinna med en gång. Dessutom skulle troligen ytterligare cirka 15 båtar försvinna ganska direkt. De följande två-tre åren skulle ytterligare 10 stycken försvinna. De flesta av dessa 10 båtar fiskar mindre än de fiskemöjligheter de har. Kvar skulle det bli ungefär 25 stycken. Kanske hälften med tillstånd att tråla räka i Kosterhavet. Av dessa båtar skulle hälften vara så stora att de inte skulle vara beroende av fiske i Kosterhavet.

Detta är den troliga utvecklingen inom räkfisket när och om TFC införs. TFC är något som förordas av många av de mest aktiva räkfiskarna. Dessa fiskare är beredda att minska räkflottan med 60% om de får TFC. Huvuddelen av minskningen kommer att ske i norra Bohuslän då det finns flest räktrålare där.

Om bottentrålning förbjöds i Kosterhavets nationalpark skulle det kanske leda till att 7-10 båtar fick problem av de knappt 40 som har tillstånd att fiska i Kosterhavet. Kanske så stora problem att de måste sluta med fisket på grund av förbudet. Dessa båtar hör med några få undantag hemma i norra Bohuslän. Ytterligare 20 är kvotbåtar eller fiskar så lite att de inte kan betraktas som aktiva fiskebåtar och dem kan vi lämna därhän. Resterande cirka 10 båtar kan flytta sitt fiske utomskärs. Resultatet skulle kunna bli att det blev 50 båtar kvar i det svenska räkfisket, dvs fler än om TFC infördes. Detta ser många räkfiskare som oacceptabelt men de accepterar TFC vilket ger en kraftigare minskning av antalet räktrålare. Det är inkonsekvent.

  • Införande av TFC ger en minskning med cirka 35 båtar (Om kvotbåtar och mindre aktiva räknas bort så blir det minus 15 båtar)
  • Bottentrålsförbud i Kosterhavet innebär minskning med cirka 10 båtar (kvotbåtarna och de med i stort sett obefintlig aktivitet påverkas inte)

Varför det första skulle vara helt rimligt men det andra en katastrof övergår mitt förstånd.

Jag är för det första förslaget om TFC (även om jag inser att det finns stora problem med att införa TFC och få det att fungera) men mot det andra även om jag anser att ett förbud inte skulle få några jättestora konsekvenser.

Anledningen till att jag är för TFC är att det finns överkapacitet i det svenska räkfisket. I Sverige finns 62 båtar med räkfisketillstånd, i Danmark som har TFC finns 8 båtar som fiskar räka. Den svenska räkkvoten är hälften av den danska. Det innebär en stor risk för olaglig uppgradering av fångsten i det svenska fisket och det finns tydliga tecken på att just det förekommer. Konsekvenserna av TFC kan också minskas genom att exempelvis införa kooperativa överförbara fiskerättigheter eller ha en separat kustkvot för fisket Kosterhavet och Gullmarsfjorden.

Anledning till att jag är emot bottentrålningsförbud i Kosterhavet och Gullmarsfjorden är att miljönyttan är obefintlig eller marginell.

Det finns dock också en skillnad på att införa TFC och att förbjuda bottentrålning i Kosterhavet. Införande av TFC innebär att de som lämnar fisket får betalt genom att sälja sina fiskerättigheter. Ett införandet av bottentrålningsförbud i Kosterhavet skulle innebära att yrkesfiskare kan tvingas bort från fisket utan ekonomisk ersättning. För den enskilde yrkesfiskaren är detta en stor skillnad.

Läs mer:

Advertisements