Guldlax och silverfisk

Guldlax (Argentina silus), också kallad strömsill, och silverfisk (Argentina sphyraena), också den kallad strömsill, är två fiskarter som är när släkt med varandra och på lite längre håll släkt med nors (Osmerus eperlanus) och lodda (Mallotus villotus). Nors har historiskt fiskats i stor utsträckning i Sverige och lodda har fiskats i mycket stor omfattning i Nordatlanten och Barents hav, främst för användning i fiskmjölsindustrin men under snare årtionden också för konsumtion.

Arten förekommer från Svalbard och Jan Mayen söderut längs den norska kusten till Skagerak och Brittiska öarna samt tvärs över Atlanten från Norge över Färöarna, Shetlandsöarna och Island till Grönland och angränsande delar av Kanada. I Sverige finns guldlax i djupare delar av Skagerrak och mer sällsynt i norra Kattegatt. Beståndet av guldlax anses livskraftigt och fisket är långsiktigt hållbart.

Guldlax är en marin stimfisk som uppehåller sig djupt och nära kontinentalsockelns botten. Den finns vanligen över mjukbottnar på 100–600 meters djup, ibland ned till 1 400 m, och yngre fiskar går grundare än äldre. Födan domineras av planktiska kräftdjur, men även andra ryggradslösa djur samt mindre fiskar ingår i dieten. Leken sker på djupt vatten under perioden mars–juni, men den kan pågå fram till november i norra Norge. Den kan bli upp till 60 cm lång men växer långsamt.

Guldlax (strömsill)

Ett riktat fiske på guldax inleddes på 1970-talet i Skagerak av norska och svenska yrkesfiskare. Guldlax är också en vanlig bifångst i räkfiske, fiske av vitlinglyra och blåvitling (kolmule) längs södra sluttningen av norska rännan i Skagerak och Nordsjön och västra sluttningen i Nordsjön. Det riktade fisket på denna tid var i huvudsak inriktat på råvara till fiskmjölsindustrin. Idag fångas guldlax i huvudsak till konsumtion där den främst används i fiskbullar och liknande produkter.

Idag fiskas guldlax främst av norska, isländska och färöiska fiskare väster om Norge (i huvudsak på Storeggen), runt Island och runt Färöarna. Tidigare har det också funnits ett fiske i Skagerak med en svensk båt och en eller två danska. Den svenska kvoten överlämnades dock av den svenska regeringen till andra länder in en förhandling 2003. Sen 2006 har ingen guldlax fångats i Skagerak. Någon förutsättning för att ett riktat svenskt fiske på guldlax ska kunna återskapas finns knappast då Sverige inte har nån större kvot.

Silverfisk är en nära släkting till guldlax som förekommer vid Färöarna, Shetlandsöarna och Island samt längs den europeiska kontinentalsockeln från norra Norge och söderut, i Medelhavet och längs den nordafrikanska kusten. I Sverige finns silverfisk bara i de djupare delarna av Skagerak och mer sällsynt i norra Kattegatt.

Precis som guldlax är silverfisk en marin stimfisk som uppehåller sig på djupt vatten nära bottnen, vanligen över mjukbottnar på 50–500 meters djup. Födan utgörs av bottenlevande, ryggradslösa djur, planktiska kräftdjur och mindre fiskar. Leken sker på djupt vatten under perioden mars–juli. Den blir omkring 20 cm lång med en maxlängd på cirka 35 cem, dvs det är en betydligt mindre fisk än guldlaxen.

Silverfisk. Bild: Gervais et Boulart. Public domain.

Något riktat fiske av silverfisk tycks inte förekomma men den tas som bifångst i många fisken såsom exempelvis guldlaxfiske, blåvitlingfiske och vitlinglyrefiske men även i många andra.

Gilla Anders Svensson på Patreon!