Fjärsing – giftig men ändå en god matfisk

Fjärsing (Trachinus draco) är en fisk som är känd för sina gifttaggar som sitter på gälarna och på den främre ryggfenan. Giftinjektionen utlöses automatiskt i försvarssyfte vid beröring av fisken. Även döda fiskar har gift i taggarna. Men det är också en fin matfisk som periodvis har fiskats i ett riktat fiske i Skagerak och Kattegatt, men den fångas kanske främst som bifångst.

Fjärsing. Bild: Wilhelm von Wright. Public domain

Fångsterna har historiskt legat mellan 100 och 200 ton årligen, med undantag för enstaka år på 1980-talet då fångsterna uppgick till knappt 600 ton. Från 2006 och framåt har fångsterna ökat och var 2014 som högst, då landade danska och svenska fiskare 1 226 respektive 897 ton i Kattegatt. Då fanns det minst en svensk båt, VG 59 Lipton, som bl.a. ägnade sig åt riktat fiske av fjärsing. Från 2015 har fångsterna från svenska fiskare varit mycket lägre. År 2015 landade svenska fiskare 34 ton fjärsing och 2016 endast 3 ton. Under 2017 ökade de svenska landningarna till 58 ton för att ytterligare öka till 118 ton är 2018.

Fjärsing är allmän i områden med lämpliga bottnar i Skagerrak och Kattegatt, och den förekommer sällsynt i Öresund. I övrigt finns den längs nordöstra Atlantkusten från mellersta Norge söderut till Marocko. Sommartid uppehåller sig på ett djup av endast 5–25 meter. Den ligger nedgrävd i mjukbotten under dagen men kan röra sig fritt under gryning och skymning. Födan utgörs huvudsakligen av småfiskar och räkor. Lektiden sträcker sig från juni till augusti, och leken sker nära stranden. Under vintern uppehåller sig fjärsing på djupare vatten, ned till 150 meters djup. Fjärsing kan bli uppemot 45 cm lång men är vanligen cirka 30 cm.

Läs mer:

Advertisements
Gilla Anders Svensson på Patreon!