Tobis – finns det möjlighet för ett fiske i Östersjön?

I svenska vatten finns tre arter av tobis, havstobis (Ammodytes marinus), kusttobis (Ammodytes tobianus) och tobiskung (Hyperoplus lanceolatus). De olika arterna har ett liknande levnadsmönster. De ligger normalt nergrävda i grusbottnar/sandbottnar och kommer bara upp för att äta och leka. Tobisfiskarna är kortlivade fiskarter och beståndet kan variera väldiga mellan olika år.

Kusttobis förekommer från strandlinjen ned till 40 meters djup. Vintertid ligger den nedgrävd i bottnen på ett djup av mellan 20 och 40 meter. Den är havslevande men också allmän i Östersjöns utsötade vatten. Den föredrar sandbottnar, där den ofta ligger helt nedgrävd utan uppstickande kroppsdelar, även under sommarhalvåret. I områden med kraftigt tidvatten kan den ligga nedgrävd i bottnar som torrläggs under ebb. Den uppträder i stora stim och äter djurplankton. Leken äger rum under två olika perioder, vår–försommar respektive sensommar–höst, i samma område. Det är oklart om det rör sig om skilda bestånd eller eventuellt olika arter, eller om det endast är en variation inom en och samma population.

Kusttobis. Bild: Gervais et Boulart. Public domain

Det är en vanlig art längs alla svenska kuster, i Östersjön ända upp i Bottenviken. Dessutom finns den i nordöstra Atlanten från Barents hav och vattnen runt Island söderut till Spanien, liksom i Medelhavet. Kroppen är silverblank längs sidorna med något mörkare (brun- eller grönaktig) rygg och ljusare buk. Den blir omkring 20 cm lång.

Havstobis som kan bli upp till 25 cm lång förekommer i relativt kustnära, marina miljöer men inte lika kustnära och grunt som kusttobis. Den uppehåller sig på grunt vatten (en meters djup) ned till 150 meters djup på bottnar med grovt grus och skalgrus som är exponerade för starka tidvattenströmmar. Den uppträder i stora stim och ligger nedgrävd i bottnen när den inte är aktiv, särskilt under vintern och även annars nattetid. Havstobis äter djurplankton och jagar i stim, speciellt när tidvattenströmmarna är starka. Leken äger rum under november–februari. På våren och sommaren uppträder de i stora stim på dagen när de är uppe ur sanden/gruset för att äta.

Havstobis

I Nordsjön är havstobis en mycket vanlig fisk men har bara med säkerhet påträffats sporadiskt längs den svenska västkusten; den lär också ha påträffats i södra Östersjön. Eventuellt finns den också I Östersjön men det saknas kunskap om detta och inga undersökningar har gjorts. men end del observationer från yrkesfiskare tyder på det såvida det inte handlar om kusttobis som lever djupare än vad som tidigare varit känt. Om det är så skulle ett begränsat industrifiske eventuellt vara möjligt.  I övrigt omfattar dess utbredningsområde nordöstra Atlanten från Barents hav söderut till Portugal samt norrut till östra Grönland och Island.

Tobiskung med en maximal längd på 40 cm men vanligen 20–30 cm är den största tobisfisken som finns i Sverige. Den är allmän i Skagerak och Kattegatt samt längs Östersjöns kuster upp till Bottenhavet men inte lika vanlig som kusttobis. I övrigt finns arten bara i nordöstra Atlanten, från norra Norge och Island söderut till Biscayabukten.

Tobiskung. Bild: Wilhelm von Wright. Public domain

Under sommaren lever tobiskung kustnära över sandbottnar ned till 60 meters djup. Under vintern uppehåller den sig längre ut till havs på ett djup av ned till 150 m. Den är också tämligen allmän i Östersjöns utsötade vatten. Tobiskung lever ensam eller i stim, ibland tillsammans med kusttobis. Liksom andra tobisfiskarter ligger den nedgrävd när den inte är aktiv. Yngre individer äter djurplankton, men de övergår senare till att äta fiskar. Arten är huvudsakligen nattaktiv men kan ändra sina vanor om den simmar tillsammans med kusttobis. Leken äger rum vid upprepade tillfällen under perioden april till augusti.

På havstobis bedrivs ett omfattande fiske på olika fiskebankar i Nordsjön och Skagerak för användning i fiskmjöls- och fiskoljeindustrin medan fisket av kusttobis och tobiskung är mycket begränsat. Fisket sker när tobisen i massor kommer upp för att äta under våren och sommaren. Ett visst fiske startade på 1950-talet men första på 1970-talet utvecklades ett mer omfattande fiske som ersättning för ett kollapsat sillfiske. Tobis fångas främst av norska och danska yrkesfiskare men också i stor utsträckning av svenska fiskare. Genom att svenska yrkesfiskare idag äger många danskflaggade båtar har det i praktiken inneburit ett mer omfattande fiske utfört av svenska yrkesfiskare.

Tidigare har det dock funnits ett ganska omfattande kustnära fiske för konsumtionsändamål med landvadar i östra Skåne. Idag upprätthålls detta fiske enbart av Hembygdsföreningen i Baskemölla i mycket liten skala. Sannolikt finns det ett utrymme för ökat fiske men i såf aqlla ett kustnära fiske. Detta skulle kunna vara en ersättning för ålfiske men då behöver folk lära sig att äta tobis.

Tobis kan stekas, grillas eller friteras hel. Sannolikt fungerar det också med rökt tobis. Den tillagas och äts i princip på samma sätt som nors. Genom att den lever längs kusterna på grunt vatten är den kanske inte möjlig att fiska i det storskaliga industrifisket till fiskmjölsindustrin.

Gilla Anders Svensson på Patreon!