Bolagsägda träfiskebåtar

Inlägg nr 4 av 6 i serien Bolagsägda fiskebåtar

I diskussionen om dagens fiske nämns ofta att stora bolag och banker tar över inom fisket. Det är inte sant i Sverige, Danmark, Finland eller Norge även om det i alla länderna finns företag som är lite större än andra. I Norge såväl som på Island och Färöarna är också riktigastorföretag inblandade i fisket. På Island, Grönland och Färöarna dominerar större bolagsbildningar fisket. Så är det inte i de andra nordiska länderna. Så har det aldrig varit i Sverige även om perioden med ångtrålarna såg en stor ökning av det storbolagskontrollerade fisket. En period som de flesta glömmer bort när de tittar på det svenska fiskets historia. När de moderna motordrivna ståltrålarna kom i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet spelade också bolag och ägare som inte själva var fiskare en viss roll. Vid den bolagisering som sker idag handlar det främst om att existerande fiskare förändrar ägandeformerna för de båtar de har.

Traditionella träfiskebåtar har däremot i mycket liten utsträckning ägts av storföretag och aktiebolag. Men det har förekommit. Ett exempel är den största träfiskebåt som funnit i den svenska fiskeflottan, GG 831 Stig med hemmahamn i Göteborg. Stig byggdes vid Guldbrandsens varv vid Klippan i Göteborg, det tidigare Klippans varv som dock gick i konkurs 1909. Då övertogs varvet av ett göteborgsföretag som främst tillverkade kassaskåp, O. Guldbrandsen & Son AB. Varvet kallades oftast Klippans varv. GG 831 Stig var färdig 1919 och ägare till båten var Trawl AB Sill. Stig var 28 meter lång och på 220 bruttoton. En båt helt i klass med den tidens ångtrålare och mycket större än alla andra träfiskebåtar på den tiden. I motsats till ångtrålarna var Stig utrustad med en tändkulemotor. Båten fungerade inget vidare och såldes redan 1920 till Trawl AB Axel Qvirist i Marstrand. Nummer och namn blev MD 377 Stig. 1923 såldes båten av detta bolag till ett partrederi i Göteborg som 1925 sålde Stig vidare till Tyskland.

Andra träfiskebåtar som ägts och drivits av bolag inkluderar SM 1 Polar III som ägdes av motortillverkaren Atlas i Stockholm åren 1917-22 varefter båten blev MD 411 Virgo från 1922 med nya ägare, GG 848 Baltic med hemmahamn i Göteborg och ägt av Export AB Franz Witte & Co 1919-1923. Från början byggdes denna båt som MD 321 Baltic med Åstol som hemmahamn och efter att Witte ägt båten såldes den till Rönnäng och blev MD 419 Baltic. Även andra fiskebåtar har ägts av konservfabriker och fiskbearbetningsföretag. Vi har också GG 338 Anglia med Göteborg som hemmahamn. Ägd av Trål AB Skagen (Billnerkoncernen) mellan 1943 och 1945. Dessutom GG 366 Emanuel, också med Göteborg som hemmahamn, som ägdes av AB Bröderna Wallström åren 1944-45.

Vi har exempelvis GG 892 Disa som 1921-22 ägdes av AB Strömstad Mekaniska Verkstad som också byggt båten och den 1919 byggda MD 367 Condor som 1935-37 under namnet GG 886 Boren ägdes av AB Jönköpings Motorfabrik. Efter några år i Gravarne och ägd av partrederi såldes båten till AB Sverige Förenade Konservfabriker år  1941 varvid hemmahamnen blev Lysekil. 1961 bytte ägaren namn till AB Fyrtornet och 1962 till Abba-Fyrtornet AB. Efter 1937 användes båten främst som fraktfartyg. Vidare har vi GG 326 Christine L som 1943-51 ägdes av AB Svenska Fryserierna med hemmahamn först i Göteborg och några år på Hälsö. AB Svenska Fryserierna ägde faktiskt ganska många båtar, förutom Christine L också GG 369 Anna-Greta som de ägde 1953-58, GG 150 Anna-Birgit (1943-52) och GG 145 Anna-Siri (1943-57). Alla hade hemmahamn i Göteborg.

Även andra typer av livsmedelsföretag hade fiskebåtar, i allmänhet använda som fraktfartyg. Exempelvis Solo som ägdes av AB Apotekarnes Förenade Vattenfabriker mellan 1938 och 1943. Från 1943 hette båten VG 88 Svealand. Årnäs AB (Carnegie & Co) ägde för sin del GG 395 Carnegie åren 1909-13. Carnegie är också känd för att var båten som fiskade vid USA:s kust ett antal år på 1920-talet.

Att motortillverkare ägde fiskebåtar var inte helt ovanligt. Såväl Bolinders i Stockholm som Skandia-Verken i Lysekil har gjort det vid sidan av den redan nämnda Polar som ägde av motortillverkaren Atlas. Från 1918 ägde motortillverkaren Skandiaverken AB båten LL 341 Skandia VII som demonstrationsbåt. 192s såldes den till Grundsund och blev LL 341 Magda. Bolinders ägde två båtar via ett brittiskt bolag som de var delägare i, Marstrand Fishing Co Ltd i Grimsby. Båtarna var Gypsy Love och Quaker Girl som byggdes 1935 respektive 1938. Båda två såldes till fiskare i Sverige år 1938. 1940 återköpte AB Bolinder-Munktell Quaker Girl och sålde henne till dotterbolaget Bolinders Co Ltd i London. Gypsy Love såldes av de svenska fiskarna till Tyskland och tyska marinen år 1941.

GG 693 Frank som byggdes 1917 ägdes för sin del av Malmö Trawl AB mellan 1919 och 1921 då den användes som fraktbåt. 1921 hamnade båten i Grundsund som LL 130 Frank. Vi har också GG 336 Scouten med hemmahamn i Göteborg och ägd av Rederi AB Majviken åren 1943-45. Scouten hade dock Bleket på Tjörn som bas för fisket.

LL 863 Lidingö byggdes 1944 för Båttjänst AB i Grundsund, såldes 1946 till AB Stanja för att säljas 1949 igen till ett partrederi på Hönö. Dessutom har vi GG 75 Pysen som 1942-43 ägdes av Trål AB Mats i Göteborg, GG 176 Tarantella som åren 1949-52 ägdes av Trål AB Nordsjön i Göteborg. 1965-66 ägdes GG 570 Marina från Hönö-Klova av Handelsagenturen Neptunus AB (som normalt sålde ståltrålare från Östtyskland till svenska fiskare) som hyrde ut båten till fiskelaget Westerö. Båten byggdes ursprungligen som GG 530 Carina och från 1966  var den hemmahörande på Knippla som GG 590 Nevada. GG 207 Catania som märkligt nog hade Kungälv som hemmahamn ägdes 1962-68 av Verner Abrahamssons Trävaruaffär. Båten fiskade dock med Klädesholmen som bas.

GG 254 Tel Aviv

GG 254 Tel Aviv i Lerwick 1970.

Slutligen har vi den sista båten som byggdes av Bröderna Olssons Båtvarv AB i Studseröd invid Gullmarens strand i Skredsviks socken. Båten byggdes för en beställare i Lysekil men denne kunde inte lösa ut båten så den byggdes färdig på spekulation och var klar 1968. Båten flyttades till Hönö-Klova för försäljning men ingen vill ha den och sattes därför i fiske av Bröderna Olssons Båtvarv AB från år 1969 under namnet GG 254 Tel Aviv med Hönö-Röd som hemmahamn. Tel Aviv var på 155 ton, 30 meter lång och den svenska fiskeflottans största svenskbyggda träfiskebåt vid denna tid. 1972 såldes den till Danmark och blev E 650 Niels-Ole. 1977 såldes båten vidare till Tyskland och blev HF 562 Mercur. Eventuellt seglar den runt i Västindien numera. Näst största träfiskebåten vid samma tid fanns också i Hönö-Röd. Det var GG 253 Port Said som användes i aktivt fiske intill för några år sen. Idag är hamnen i Hönö-Röd övergiven av större fiskebåtar. Port Said var på 150 ton och 29 meter lång.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Serienavigation<< Bolagsägda ståltrålareLjungsvik & Carlsson – ett försök till fiskerikoncern på 1970-talet >>
Advertisements