Vätterrödingen straffas dubbelt av ett varmare klimat

Storrödingen betraktas idag som akut hotad och i Vättern har beståndet minskat kraftigt sedan 1950-talet. Åtgärder mot överfiske och inplanterade konkurrenter har under senare år förbättrat läget för vätterrödingen något, men den hotas nu också av ett varmare klimat.

Vätterröding

Vätterröding. Foto: Länsstyrelsen i Jönköpings län

Varma vintrar har nämligen gjort det svårare för rödingen att hitta föda, och det gäller både nykläckta yngel och större fiskar. Detta visar en studie från SLU som nyligen publicerades i Nature Communications.

Det finns idag många exempel på växter och djur som har påverkats direkt av klimatförändringarna. Att förutspå effekten av ett varmare klimat på t.ex. ett rovdjur är dock komplicerat, eftersom nettoeffekten påverkas av hur andra organismer i näringsväven reagerar. En ny studie som visar att varma vintrar har slagit hårt mot vätterrödingen, både som litet yngel och som vuxen, är ett av få exempel där effekterna av flera samverkande mekanismer har klarlagts.

– Vad jag känner till är det här den första undersökningen som rör både direkta och indirekta klimateffekter på en toppredator i sötvatten, säger Tomas Jonsson från SLU, som har lett studien.

Studien bygger på en analys av fångst- och klimatdata som har samlats in sedan början av 1900-talet, samt goda kunskaper om näringsväven, dvs. vem som äter vad, i Vättern. Varma vintrar visade sig följas av år med sämre rödingsfångster, med fem till sex års fördröjning. Omkring fyra år efter en riktig isvinter var rödingfångsterna i stället ovanligt goda. Fångststatistiken visar också att siklöjan, som tidigare var det viktigaste bytet för fullvuxen röding, har gått tillbaka kraftigt under de senaste 25 åren.

Förklaringen till trenderna i fångststatistiken är enligt studien att varmare vintrar leder till ekologiska felanpassningar som slår mot rödingen i två av dess åldersklasser: Under varma vintrar utvecklas rödingrommen snabbare och kläcks helt enkelt för tidigt och ynglen hinner då förbruka sina näringsreserver innan tillgången på föda, djurplankton, har blivit god i sjön. Äldre rödingar påverkas samtidigt indirekt, genom att även siklöjans rom kläcks för tidigt, vilket kraftigt minskar tillgången på detta viktiga bytesdjur.

Att rödingen hittills inte verkar ha anpassat äggkläckningstidpunkten till de senaste 25 årens varmare klimat tyder på att genetisk variation för denna egenskap saknas eller är otillräcklig. Eftersom eventuella åtgärder för att minska klimatförändringarna verkar långsamt kan det bästa sättet att hjälpa storrödingen att klara klimatförändringarna vara att hjälpa beståndet att växa. Ett växande bestånd får större genetisk variation, och därmed bättre möjligheter att anpassa sig till ändrade förhållanden.

– Det kan låta bakvänt, men om vi tar hotet från uppvärmningen på allvar bör förvaltningen av vätterrödingen fokusera på andra faktorer som stressar beståndet, säger Tomas Jonsson. Det handlar bland annat om att begränsa predation på rom av inplanterade kräftor och konkurrens från inplanterad lax samt att undvika för stort uttag från yrkes- och fritidsfiske.

Forskningen har genomförts i ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Högskolan i Skövde.

Njord/SLU

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements