Allt sämre och dyrare kontroll av fisket

Antalet kontroller av svenska fiskebåtar minskar stadigt enligt Havs- och vattenmyndighetens årsredovisning. År 2012 genomfördes 1 173 landningskontroller, år 2013 928 stycken och år 2014 enbart 817 stycken. Andelen anmärkningar har ökat under samma tid, men antalet anmärkningar ligger ganska still. Målet är att antalet anmärkningar ska ligga kring 5%. Ett något märkligt mål. Helst ska det väl inte finnas några anmärkningar alls och dessutom påverkas andelen anmärkningar av hur många som genomförs och hur de genomförs. Genom att inte kontrollera båtar som är kända för att slarva eller båtar som ägnar sig åt fiske där fel ofta uppstår på grund av konstiga eller rent felaktiga regler kan ju andelen anmärkningar minska kraftigt. Sämre jobb kan alltså ge bättre måluppfyllnad. Ett sånt mål är inte värt nånting utan borde skrotas.

Samtidigt som antalet landningskontroller minskat har kostnaden för dem ökat mycket kraftigt. Från 19 737 kr för en kontroll år 2012 till 34 741 kronor år 2014. Minskningen i antal motsvarar inte en så kraftig ökning. Ökningen förefaller faktiskt helt orimligt även om två nya stationer upprättats och ny personal utbildats.

En del av minskningen vad det gäller kontroller kan förklaras genom brist på personal, men det innebär ändå att kontrollen av fisket blivit allt sämre med åren.  Endast när det gäller det pelagiska fisket och det demersala fisket i Västerhavet har kontrollerna ökat i antal mellan 2013 och 2104. Det verkar ju något onödigt att öka antalet kontroller i det pelagiska fisket.. Det pelagiska fisket är utan tvekan det fisk där minst oegentligheter förekommer. Detta på grund av moderna förvaltningsmetoder. Mest har antalet kontroller av torskfiske i Östesjön minskat. Detta beror på att detta fiske minskat kraftigt på grund av dålig kvalitet på torsken. Det finns helt enkelt mycket färre båtar och landningar att kontrollera.

Att kontrollera det pelagiska fisket i Västerhavet uppger myndigheten vara resurskrävande.  Det är märkligt. Nästan hälften av sillen och skarpsillen som fiskas i Västerhavet tas upp av fyra båtar, GG 764 Astrid, GG 77 Falken, GG 39 Rossö och GG 840 Svanen. De hör allihop hemma på Rörö och landar i huvudsak i Skagen, Stansvik (Rönnäng) eller Mollösund. De kan inte vara alltför jobbigt att kontrollera dem. Istället tyder väl en del på att det är nåt hos myndigheten som inte riktigt fungerar som det ska på detta område. På samma sätt uppger de att kontrollerna av det pelagiska fisket i Östersjön är resurskrävande. Det är också märkligt. De flesta kontrtoller uppges vara utförda i Norrsundet och Västervik. Vilket också är märkligt. Det mesta som fiskas i Östersjön landas i Skagen, Västervik, Norrsundet, Simrishamn, Ronehamn och Nogersund. Det borde inte vara svårt att planera och genomföra kontroller på det fåtal stora landningshamnar som finns. Kanske borde också kontrollerna genomföras i fler hamnar än de två där myndigheten uppger att de genomför för mig ser det ut som om myndigheten har nåt allvarligt problem med planeringen och inte klarar något som förefaller vara ett ganska enkelt uppdrag.

Havs- och vattenmyndigheten kontrollerar enbart landningar. Det betyder att det inte går att veta om det förekommer olagliga utkast. En sådan kontroll måste utföras ute till havs. Till havs utförs kontrollerna av Kustbevakningen som har uppgett att de inte kontrollerar sammansättningen av fångsten eller om det förekommer olagliga utkast. De kontrollerar loggböcker, redskapen och andra tekniska saker. Med andra ord finns det egentligen ingen ordentlig kontroll av det svenska fisket.

Det är tydligt att HaV har problem att utföra de landningskontroller av fisket som är rimliga. Ett alltför stort fokus på pelagiskt fiske och kontroller som de ändå inte tycks klara av trots få båtar och få landningshamnar skapar ytterligare problem. Uppenbara planeringsproblem som eventuellt beror på krånglig byråkrati och kanske också på en viss inkompetens gör inte saken bättre. Kontrollen av de fisken där det är känt att det finns problem, däribland främst räkfisket, verkar klart undermålig. Antalet landningskontroller har också minskat kraftigt och dessutom är landningskontroller helt otillräckliga när det gäller att kontrollera viktiga saker i fisket som exempelvis olagliga utkast.

Det är helt klart att kontrollen av det svenska fisket är undermålig och att den blivit sämre de senaste åren. HaV har helt enkelt svårigheter att klara sitt uppdrag på detta område. Kontrollerna har dessutom blivit mycket dyrare per styck så allt står inte heller rätt till på kostnadssidan.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements