I år gick det inte att gå på stenarna vid stranden

Japanskt jätteostron

Japanskt jätteostron. Bild: Wikipedia

Stranden i närheten av vårt sommarhus är normalt full med stenar några meter. Det brukar rensas några gångar ut så att det där blir sandbotten och det blir bekvämare att gå. Men det har alltid gått att gå på stenarna också även om det varit ojämnt och lite obehagligt. Men i år var det helt omöjligt. Stenarna var fulla med ostron, med all säkerhet japanska jätteostron. Det har alltid funnits mycket ostron, både vanliga och på senare år japanska, längre in i den grunda viken, men inte vid badplatsen där det bara är grunt vatten några meter och sedan snabbt blir mycket djupt. Förutom att det blivit besvärligare att gå på stranden och i vattenbrynet har vad jag förstår de japanska jätteostronen dock inga negativa effekter egentligen.

Tidigare har uppfattningen varit att de utrotar blåmusslor, men så är troligen inte fallet, utan de ersätter blåmusslor när blåmusslor redan försvunnit. Bankar och rev med japanska jätteostron har visat sig ha större biodiversitete än blåmusslebankar så ur den synpunkten är det inte heller negativt även om artsammansättningen bland fiskar, kräftdjur och fåglar kan ändras:

Våra forskningsresultat visar att ostronrev i Sverige ökar biodiversiteten, abundans (antal djur) och biomassa av både infauna (organismer som lever i sedimentet) och epifauna (organismer som lever på sedimentet) jämfört med bar botten, och att det inte finns några större skillnader i samhällsstrukturen mellan ostronrev och musselbankar. Vi har också sett en positiv effekt av ostron på förekomsten av stationära fiskarter, och att skal av döda ostron är speciellt viktiga för större djur. Vi har även sett att flera olika predatorer utnyttjar ostronen som föda. Slutsatser baserade på långtidsstudier från andra områden är nu att ostron och blåmusslor kan samexistera, men om det japanska och det svenska platta ostronet konkurrerar behöver studeras vidare.

Japanska jätteostron är god att äta och de är världens mest odlade och konsumerade ostron. Därför bör det också kunna få ekonomisk betydelse i Bohuslän. Ett problem är först att ostron tillhör markägaren/strandrättsägaren och inte kan plockas fritt så som det går att göra med blåmusslor. Det kan komplicera skörden av ostron och försena utveckling av en industri kring de japanska jätteostronen. Det finns dock redan embryon till en sådan på sina håll i Bohuslän men det fins helt klart potential för mer:

Några av de mest uppenbara tjänsterna är bidragen till landsbygdsutveckling och ekonomi genom tillgodoseendetjänster och kulturella tjänster. Arten är en av de 20 mest odlade arterna i världen (FAO), och som sådan är den en viktig födoresurs och inkomstkälla. I Danmark och Sverige växer intresset för att utnyttja arten kommersiellt. Handplockning av ostron är populär i båda länderna, och det pågår diskussioner om möjligheter för vattenbruk. I Sverige hämmas dock exploatering av arten av den gamla fiskelagstiftningen, där rätten till ostronen tillskrivs markägaren. Dessutom får vattenbruk av arten inte tillåtas på grund av nationella och internationella regelverk för invasiva arter. Likväl kan exploateringen av vilda ostronpopulationer bli en värdefull inkomstkälla för många kustsamhällen. C. gigas exploateras inte bara för kommersiell livsmedelsproduktionen, utan också av turistföretag som organiserar dagsturer till lättillgängliga platser för handplockning av ostron. Regelbunden skörd av befintliga ostronpopulationer skulle kunna vara ett realistiskt sätt att minska risken för revbildning, men det är högst osannolikt att sådana förvaltningsåtgärder kommer att vara samhällsekonomiskt möjligt om inte kommersiella intressen är inblandade.

[…]

I dag finns ett uttalat intresse från den svenska vattenbruksnäringen att starta med odling av det japanska ostronet. Då C. gigas är klassad som en främmande art för Sverige är myndigheternas ståndpunkt att odling och utsättning av C. gigas i öppna system går emot intentionerna att förebygga och motverka effekter av redan etablerade invasiva arter. Odling av C. gigas ses därför inte som något som ska medges undantag från förbud att odla en främmande art (se bilaga 1). Undantag mot förbudet att odla en främmande art får endast ges av Jordbruksverket om det behövs för något vetenskapligt ändamål eller om det annars finns synnerliga skäl. Baserat på våra forskningsresultat råder det idag ingen tvekan om att C. gigas är en etablerad och mycket vanligt förekommande art i svenska vatten. Den är i praktisk mening inte längre främmande för Sverige. Fiskelagstiftningen gör idag dessutom ingen skillnad på olika ostronarter och tillerkänner markägaren ägarskapet till gigas-ostronet. Fiskelagen ger därmed gigas-ostronet samma status som det inhemska platta ostronet som en värdefull ekonomisk resurs.

Att finansiering av olika förvaltningsåtgärder ska kunna ske via åtgärdsprogram och insatser från myndighetssidan anser vi vara orealistiskt av två skäl: (1) Den enorma biomassaförekomsten och (2) Fiskelagen som begränsar myndigheternas möjligheter att förvalta privata ostronvatten. Vi ser däremot en praktisk möjlighet att begränsa vidare utbredning av oönskade ostronrev om det finns ett ekonomiskt incitament för det privata näringlivet att sköta om/förvalta vilda ostronpopulationer. Stora delar av de vilda ostronen är inte i ”säljbart” skick eftersom de har växtformer som inte är anpassade till konsumtion, därför kan en ekonomiskt livskraftig industri inte bygga på att enbart plocka och sälja vilda ostron. En mycket intressant modell kan därför vara att odling av C. gigas villkoras med ett skötselavtal av ett definierat havsområde, där odlaren ansvarar för att plocka bort/glesa ur en mängd av de vilda ostronen. Ett företagande som kombinerar odling med förvaltning kan få en marknadsmässig drivkraft och ger en ekonomisk stimulans för förvaltningen. Denna modell behöver utredas utifrån gällande lagstiftning, som bör anpassas till det rådande läget gällande förekomsten av denna ostronart.

Klart är att japanska jätteostron är här för att stanna och inte längre borde betraktas som en främmande art. Därför bör det också vara tillåtet att odla dem.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements