De splittrade svenska fiskarna bäddar för misskött fiskeförvaltning

Huvudorganisationen för svenska fiskare har länge varit Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) som dock nyligen gjordes om till en nätverksorganisation för Producentorganisationer (PO). I SFR är Sveriges Fiskares PO (SFPO), Swedish Pelagic Federation PO (SPFPO) och Gävlefiskarnas PO (GFPO) medlemmar.

SFPO innefattar fiskare i hela Sverige, dels huvuddelen av de som ägnar sig åt demersalt fiske i Västerhavet och Östersjön men även en del andra fiskare. Organisationen har 4 kommittéer för olika fisken, Östersjökommitté, Fisk- och kräftkommitté, Räkkommitté och en kommitté för passiva redskap i Västerhavet.  SPFPO omfattar alla större pelagiska fiskare/fiskeriföretag i Sverige förutom Torönland HB och Courage af Skillinge AB som istället har en slags hängavtal med SPFPO. Även en del småskaliga pelagiska fiskare finns med i organisationen. Gävlefiskarnas PO är en geografisk organisation.

Men utanför SFR står en rad olika yrkesfiskarorganisationer som många gånger är organisationer som brutit sig ur SFR. Bland dem hittar vi  Svenska Insjöfiskarenas Centralförbund,  Sveriges Yrkesfiskares ekonomiska förening (SYEF) och Sveriges Kustfiskare Väst (SKV). SYEF organiserar den del fiskare i Blekinge, södra Småland och på Öland medan SKV organiserar en del fiskare i norra Bohuslän. Vi har också Västkustfiskarnas Centralförbund (SVC) som har en något oklar funktion och roll. Det finns säkert fler mindre organisationer som också organiserar fiskare och som står utanför de större organisationerna.

Två PO som valt att stå utanför SFR är Sveriges Torskfiskares Producentorganisation (STPO) och Hallandsfiskarnas Producentorganisation (HFPO). Några medlemmar i STPO är också också medlemmar i SPFPO.

De svenska yrkesfiskarna är med andra ord en mycket splittrad skara. Något som utan tvekan gjort dem svaga.Detta leder till att olika fiskare och fiskeriorganisationer drar åt olika håll. Eftersom de redan från början utgör en mycket liten yrkesgrupp med liten ekonomisk betydelse är denna splittring katastrofal för gruppen. De blir lätta offer för politiska manipulatörer, byråkrater och andra som spelar ut dem mot varandra. Så kallade fakta som sprids om fisket baseras på fördomar och rykten när ingen fiskare vill stå upp för sig själv och uttala sig. Att all statistik inte heller är offentlig på det sätt den är i de flesta andra nordiska länder bidrar till ryktesspridning och okunskap om fisket. Fiskarna själva bär stort ansvar för att så lite redovisas offentligt och det är till deras egen nackdel.

Fisket är alltså svagt organiserat, oförmöget att debattera öppet med andra i samhället och oförmögna att ta initiativ som leder till bra och fungerande lösningar på problem. Det vanliga är istället att yrkesfiskare stoppar huvudet i sanden, fortsätter med tvivelaktiga fiskemetoder och gör att folk blir misstänksamma mot dem. Naturligtvis finns det undantag från detta, de pelagiska fiskarna är delvis ett sådant undantag, då de löst de problem som fanns inom fisket. Men samtidigt är hemlighetsmakeriet stort om vem som fiskar vad och hur mycket. Det redovisas inte offentligt som i Danmark. Det vore bra om så hade gjorts för då hade det varit mycket lätt för folk att se att stora båtar inte är problemet inom fisket eller för den problematiska statusen för vissa fiskarter,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements