Meningslösa och overksamma förslag om fiskförvaltning

Under detta år har det funnits flera grupper av fiskare som mötts för att försöka diskutera sig fram till förslag om förändrad fiskeriförvaltning för räkfiske, kräftfiske och fiskfiske på den svenska västkusten och i Östersjön.

När det gäller de förslag de kommit fram till är dessa faktist totalt meningslösa om meningen är att lösa de grundläggande problemen i det svenska fisket. De grundläggande problemen inom såväl räkfiske, kräftfiske som fiskfiske är överkapacitet, dvs för många fiskare och båtar i förhållande till fiskresursen. En lösning kräver alltså ett minskat natal fiskare och ett minskat antal fiskebåtar.

De förslag arbetsgrupperna kommit fram till innebär ingen som helst minskning av antalet fiskebåtar och fiskare. Nåt annat är kanske inte heller att vänta sig då det handlar om möten bland människor vars jobb faktiskt är hotade och självklart vill de inte bli av med jobben. Men det är nödvändigt att antalet båtar och antalet yrkesfiskare blir färre. Det insåg de pelagiska fiskarna (sillfiskarna) som på eget initiativ drev igenom en förändring av fiskeriförvaltningen som gjorde att hälften av dem fick sluta med fiske. Tyvärr är de svenska räkfiskarna, fiskfiskarna och kräftfiskarna inte beredda att ta samma ansvar.

I räkfisket finns det idag 60 båtar på en kvot som är hälften av den danska kvoten som fiskas av 8 båtar. Det är helt orimligt att tro att det svenska fisket sker på ett okej sätt. Antalet svenska båtar borde sannolikt minska till omkring 15-20 varav kanska 6 stora båtar och resten små båtar med en egen kvot. Att fler båtar kan finnas i Sverige än i Danmark beror på att en hel del räkfiskare i Sverige också fiskar kräftor. Fisk har alla räkfiskare som bifångst, både i Sverige och Danmark, men i Sverige finns det troligen några som också har ett riktat fiskfiske.

Men det förslag som diskussionsgrupperna kommit fram till innebär ingen som helst minskning av räkfiskeflottan:

Grunddragen i förslaget som ligger för räka är att man använder sig av dagens ransonstrappa i kombination med aktivitetsnivå under den givna referensperioden för att ta fram en årlig tilldelning, där alla är garanterade en grundtilldelning. Detta system gynnar de som har varit lite mindre aktiva under åren, vilket säkrar framtiden för de som vill fortsätta fiska.

Även när det gäller kräftfisket och fiskfisket så föreligger det en överkapacitet i fisket, dvs för många båtar och fiskare. Det förslag som tagit fram innebär ingen minskning av fiskeflottan:

Förslaget för kräfta bygger även det på historisk infiskning under referensperioden och att man även där garanterar en grundtilldelning till de som inte har fiskat över en viss gräns.

För Östersjöfisket och fiskfisket i Västerhavet finns inga färdiga förslag ännu. Men jag ser små förutsättningar för dessa förslag att bli utformade på ett sätt som faktiskt adresserar de verkliga problemen och inte bara försöker bevara så många jobb som möjligt. Det viktiga är inte att folk ska få fortsätta fiska till varje pris, det viktiga är att fisken i haven förvaltas på ett långsiktigt hållbart sätt. Det innebär att vettiga lösningar måste innebär en kraftig minskning av den svenska räkfiskeflottan och en minskning av den svenska kräftfiskeflottan såväl som fiskefiskeflottan.

Yrkesfiskarnas diskussionsgrupper har lagt förslag som inte påverkar de viktiga problemen, de har lagt förslag som är verkningslösa och meningslösa. Dessa förslag är inget vettigt beslutsunderlag för Havs- och vattenmyndigheten.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements