Landningsskyldigheten på Västkusten har inga möjligheter att fungera

Så som regelverket är utformat när det gäller fiskfiske och skaldjursfiske på Västkusten så finns det idag inga möjligheter att få landningsskyldigheten att fungera. Landningsskyldighet och veckoransoner är helt enkelt två saker som inte fungerar tillsammans eller som ledaren i senaste Yrkesfiskaren uttrycker det:

Dessvärre lyckades man inte med detta och vi har nu fortsättningsvis i det demersala fisket i Västerhavet veckoransoner (eller som man kanske ska säga fångstbegränsningsperioder om en vecka, för ransoner anses förknippas med utkast!) och det är ju något som fungerar bra i kombination med en landningsskyldighet? Företrädare för myndigheten har gång på annan uttryckt att ju kortare ransoneringsperiod, desto större utkast… Detta är inte bra, och särskilt så när fiskerinäringen ingett konstruktiva förslag med lösningar till myndigheten.

Som regelverket idag ser ut kan många yrkesfiskare i praktiken inte fiska lagligt. Om landningsskyldigheten hade gällt torsk hade det varit ännu mer problematiskt då torsken utgör et som brukar kallas strypkvot, dvs en fiskart som kvoterna är så lågt satta för att kvoten tar slut långt innan andra fiskarters kvoter tar slut och därför omöjliggör fiske. Detta poblem uppstår då demersalt fiske i stort är ett fiske där många arter fångas samtidigt, vid kräftfiske och räkfiske undviks detta så mycket som möjligt genom användning av sorteringsrist i trålen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements