Alla vill ha kustnära småskaligt fiske med passiva redskap, men …

Har idag varit på en konferens i riksdagen ordnad av Miljöpartiet, Naturskyddsföreningen, Länsstyrelsen i Skåne och Stockholms Universitet Östersjöcentrum. Den handlade om läget för fisket i framförallt Östersjön och utgick från frågeställningen ”Är framtidens fiske ekosystembaserat?”

Nåt riktigt svar på den senare frågan fick vi inte, men flera av de som föreläste var inne på att ekosystembaserad förvaltning kräver att också sälbeståndet förvaltas. Johan Wagnström från Länsstyrelsen var tydligt med att sälbestånden måste minska annars har vi inget kustnära småskaligt fiske med passiva redskap kvar. Han beskrev en ond spiral som innebär att det småskaliga kustnära fisket med passiva redskap i östra Skåne snart skulle vara borta.

Sara Königson från SLU var också av uppfattningen att dagens småskaliga kutsnära fiske med garn är omöjligt att bedriva idag. Ett sätt att kunna fortsätta fiska är att byta till ett fiske där det inte finns några sälskador, exempelvis trålning. Trålfiske får dock bara bedrivas utanför trålfiskegränsen,Det finns också framtagna metoder som push-upfällor och sälsäkra burar som fungerar. Dessa är dock betydligt slitigare än garnfiske och trålfiske. Trots det finns det ett par torskfiskare i Blekinge som bytt till burar då garnfiske inte längre är möjligt att bedriva.

Gustaf Almqvist från Östersjöcentrum menade att garnfiske hade en bättre profil när det gäller själva fångsten av torsk. Garn fångar bara torsk i ett visst intervall, medan trål fångar allt från en viss minimistorlek och uppåt. Garn är därför bättre ur ett ekologiskt perspektiv. Men den stora orsaken till de stora problemen för torsken och torskfisket är och förblir de stora miljöproblemen i Östersjön med syrefria bottnar beroende på övergödning.

De politiker som var på plats från Liberalerna (Lars Tysklind), Socialdemokraterna, Moderaterna (Rune Wikström) och Miljöpartiet (Emma Nohrén) var överens om betydelsen om en gemensam syn och en gemensam verklighetssyn. Men Emma Nohrén kunde inte på något vis tänka sig en aktiv förvaltning av sälbestånden. Argumenten var att vikaresälen (som nästan bara finns i Bottenviken och därför inte är relevant i sammanhanget) knappt återhämtat sig än och vi inte vet hälsoläget bland sälarna.

Nohrén säger att hon vill ha ett kustnära småskaligt fiske med passiva redskap men vill i praktiken inte göra något för att detta fiske ska finnas kvar. I praktiken tycks hon förneka de enorma problem med sälar som finns bland garnfiskare i framförallt sydöstra Sverige/sydvästra Östersjön.

Ingen på mötet framförde kravet om att bottentrålning ska genomföras. Detta trots att miljöpartiet, vänsterpartiet (som inte var på seminariet) och numera också socialdemokraterna faktiskt har beslut på att driva frågan om ett förbud för bottentrålning. Även Naturskyddsföreningen driver frågan. Att förbjuda bottentrålning är som alla insatta vet detsamma som att förbjuda svenska småskaligt kustnära fiske så kanske det var därför som ingen sa något. Alla som var på mötet är ju insatta personer.

Märkligt var också att Staffan Larsson från STPO samt Fredrik Lindberg och Tore Johnsson från SFPO inte fick tillfälle att säga något. De ville fråga saker eller kommentera men hänvisades då av moderatorn Ellen Bruno från Naturskyddsföreningen och på grund av tidsbrist till ett senare tillfälle. Det senare tillfället dök dock aldrig upp. Flera andra personer fick ställa flera frågor var vid olika tillfällen. Det kändes inte riktigt bra då de tre nämnda faktiskt är valda företrädare för Sveriges yrkesfiskare och det var yrkesfisket som var föremål för seminariet.

Noterade att det bland besökarna fanns ytterligare minst en politiker, flera forskare, representanter för WWF, MSC, Fishsec med mera. Fler miljöaktivister än yrkesfiskare. De senare har små möjligheter att gå på seminarier i Stockholm en vardag mitt i veckan. De hade dock säkerligen inte heller blivit fler om seminariet ägt rum i Göteborg.

Som helhet var seminariet välbesökt och helt okej men frågan är om det går att få Miljöpartiet med på en gemensam verklighetsbeskrivning. Eller så kanske problemet löser sig vid nästa val genom att de ramlar ur riksdagen.

Ska vi ha ekosystembaserad förvaltning och ett fiske kvar måste förvaltningen uppenbart också förvalta sälbestånden. Det innebär licensjakt precis som för älg, rådjur, varg med mera. Detta tycks inte vara vad miljöpartiet vill.

Så alla vill gärna ha kustnära småskaligt fiske med passiva redskap. Alla är dock inte beredda att ta de beslut som behövs. Eller ens omfamna den verklighet som finns.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements