17 kommunpolitiker från kustkommuner har skrivit en debattartikel i SVD om fiske. Det är en artikel med en del märkliga påståenden, slutsatser och förslag som undviker huvudproblemet för det lokala kustnära fisket. Låt oss börja med deras grundpåstående. Att det blir färre och färre yrkesfiskare och fiskebåtar.
Påståendet är självklart sant. I över 100 år har det blivit färre och färre yrkesfiskare och färre fiskebåtar. Huvudorsaken till detta är teknisk utveckling men en annan viktig orsak är också att kapaciteten i fisket måste anpassas till mängden fisk i havet. Det är alltså en oundviklig och dessutom nödvändig utveckling.
Under lång tid skedde ingen ordentlig sådan anpassning och därför stod och står svenskt fiske med stor överkapacitet. I det storskaliga pelagiska fisket (fisket efter sill, skarpsill och makrill) löstes detta problem år 2009 när individuella överförbara fiskerättigheter infördes. I det demersala fisket (fisket efter bottenlevande fisk) har problemet ännu inte lösts och antalet fiskebåtar är alldeles för stort i förhållande till resursen. Det betyder att antalet fiskebåtar i Sverige måste minska. Antalet yrkesfiskare måste bli färre, för fisken räcker inte till för all de båtar som finns idag. I det demersala fisket är alla båtar små så det handlar om att små båtar måste försvinna. Det är oundvikligt och nödvändigt.
De 17 politikerna påstår också att utvecklingen accelererat under senare år och menar att det drabbat lokalt kustnära fiske hårdare. Dessutom påstår de att det skett genom politiska beslut. Detta är inte sant. Politikerna har uppenbarligen ingen riktig koll. Politiska beslut har lett till att antalet stora fiskebåtar som ägnar sig åt pelagiskt fiske mer än halverats. Besluten har inte lett till någon som helst minskning vad det gäller det småskaliga fisket. Minskningen av antalet båtar har varit marginellt större på Västkusten än i andra delar av landet.
Inte heller har landningarna förändrats nämnvärt. Lika mycket landas i Östersjöhamnar som innan, Vissa hamnar har fått minskade landningar och andra fått ökade.
Några andra politiska beslut än införandet av individuella överförbara fiskerättigheter i det pelagiska fisket finns inte. Och de har inte haft de effekter politikerna påstår. Politikerna svamlar helt enkelt vad det gäller detta.
Fisken är en gemensam resurs för alla i Sverige. Det vettiga är att låta de som utnyttjar resursen besluta om den så mycket det går. Det är också vettigt att fatta besluten på nationella nivå.
Däremot är det helt orimligt att små kustkommuner ska besluta om fisken i haven som ju inte bryr sig om kommungränser. Att lokalt kustnära fiske skulle vara bättre även när det gäller fiske på vandrande pelagisk fisk än nomadiskt fiske är inte heller sant. Även det nomadiska fisket har stor lokal betydelse och stor kulturell betydelse. Tyvärr finns det idag bara kvar färre än 10 fiskelägen där denna kultur överlever. En gång i tiden fanns det över 100 fiskelägen med sådant fiske. Alla kvarvarande ligger kring Göteborg. Nästan alla, inklusive de som finns kvar, har förlorat stora delar av sin befolkning sen 1970-talet och några har helt avfolkats.
Nu vill de 17 kommunpolitikerna också döda de kvarvarande 9 fiskelägena. Ett av dem kommer att drabbas särskilt hårt. Den är den enda ort i Sverige som idag är beroende av fiske, Rörö, nordväst om Göteborg långt ute i havet. Skulle de 17 kommunpolitikerna få som de vll innebär det döden för Rörö och de två grannöar som till viss del är beroende av Rörö, Hyppeln och Knippla. Öarnas fasta befolkning kommer att försvinna.
Samtidigt inser inte de aktuella kommunpolitikerna att problemet idag är att det finns för många små båtar (i det demersala fisket där inget ännu gjorts för att anpassa kapaciteten till resursen) som fiskar kustnära och landar lokalt. Kanske en tredjedel av de båtarna måste bort för att fiskeflottan ska anpassas till fiskbestånden (resursen).
Hade de 17 kommunpolitikerna verkligen brytt sig om fisket hade de fokuserat på det problem som verkligen hotar de småskaliga, lokala och kustnära fisket, framförallt i Östersjön, men även på Västkusten. Säl och skarv. Görs inget åt säl och skarv så kommer det lokala kustnära fisket med garn och krok att dö ut. Inget annat som görs eller beslutas spelar nån som helst roll.
17 kommunpolitiker från kustkommuner har skrivit en debattartikel med förslag som varken skulle göra från eller till för det lokala kustnära fisket, men döda det nomadiska pelagiska och demersala fisket som är baserat på Västkusten.
När de borde krävt licensjakt på säl och skarv svamlar de om att de själva borde få besluta om kvoterna.
Läs mer:
- Nomader ska inget ha, eller?
- Nomader och bofasta fiskare – fiskekvoter och fiske
- En enda ort i Sverige är beroende av fiske
- Alla vill ha kustnära småskaligt fiske med passiva redskap, men …
- Minskningen inom fisket har drabbat södra Bohuslän hårdast
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Demersalt fiske, Pelagiskt fiske, Fiske, Kommunpolitiker, Östhammar, Värmdö, Karlshamn, Karlskrona, Ronneby, Sölvesborg, Simrishamn, Ystad, Trelleborg, Gotland, Falkenberg, Varberg, Helsingborg, Kungsbacka, Sotenäs, Lysekil, Strömstad
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.