Fiskejournalens Hans Hällman har inte begripit dansk fiskeripolitik

För 15 år sen fanns en enorm överkapacitet i det danska fisket. För många båtar, överfiske, dålig lönsamhet, svartfiske och svartjobb. Situationen var akut och många fiskbestånd var allvarligt hotade

Idag är läget mycket bättre, de flesta fiskbestånd fiskas långsiktigt hållbart, överkapaciteten i fisket har försvunnit, svartfisket minskat och svartjobben försvunnit. Fiskeriföretagen är lönsamma.

Anledningen är att Danmark beslutade om att totalt reformera fiskeripolitiken. Individuella överförbara fiskerättigheter (TFC, ITQ) infördes stegvis åren 2003-2007, först i det pelagiska fisket och sen i det demersala fisket på bottenlevande fisket. Reformen fick de förväntade och nödvändiga effekterna med minskat antal fiskebåtar och ökad lönsamhet. Minskat antal fiskebåtar innebär per automatik också färre yrkesfiskare, färre fiskelägen och fiskehamnar samt färre fiskeriföretag. En naturlig konsekvens av detta är ökad ägarkoncentration vad det gäller fiskerättigheter. De 16 största innehavarna av fiskerättigheter, vilket är företag som i alla fall utom två bara har pelagiska fiskerättigheter, är de som kallas kvotbaroner eller kvotkungar.

Det som hänt är alltså det som också var målet med fiskerireformerna. För att ändå begränsa koncentrationen av fiskerättigheter infördes efter hand också tak för hur stora fiskerättigheter en ägare eller båt kunde inneha. Dessa gränser för ägandet har införts gradvis och har inte varit helt effektiva. För att minska konsekvenserna för små kustfiskare som fiskar demersalt infördes system med extra tilldelning för dem. Kustfiskarna ägnar sig bara åt demersalt fiske och inte åt samma fiske som de så kallade kvotbaronerna.

Inget av det ovanstående har Hällman fattat. Kanske inte så konstigt då dansk media och danska journalister inte heller fattat detta. Utvecklingen har alltså inte gått tvärtemot fiskerireformen som Hällman påstår, utan i huvudsak har den gått i enlighet med fiskerireformen. Antalet små kustnära fiskare har minskat i samma utsträckning som antalet fiskare totalt. De stora fiskebåtarna har ökat i antal medan de medelstora minskat kraftigt i antal. En överväldigande majoritet av de danska yrkesfiskarna är nöjda med utvecklingen.

I år har det dessutom införts ytterligare förändringar för att stärka de kustfiskare som använder passiva redskap. Dessa åtgärder drabbar andra kustfiskare, de som fiskar med bottentrål. Dessa trålfiskare är de som är strakt missnöjda med förändringarna. De pelagiska yrkesfiskarna, dvs kvotkungarna, påverkas inte av åtgärderna. De är inte berörda förutom i tre fall, Henning Kjeldsen, Gullak Madsen och Virgar Tindskard. Åtgärderna har inte syftat till att sprid ägandet mer utan syftat till att skydda de som fiskar med passiva redskap och ge dem mer fiskerättigheter. Hellman har missuppfattat nästan allt.

Det danska Rigsrevisonen skriver är inte heller det Hällman hävdar utan de skriver att danska myndigheter har underlåtit att ordentligt kontrollera och beivra yrkesfiskare som eventuellt brutit mot reglerna. De menar också att tak för ägande av fiskerättigheter borde ha införts tidigare än vad som gjordes och att de borde ha kontrollerats bättre. Det handlar om att kontrollen av fiskerisystemets efterlevnad inte skötts och att myndigheterna haft system som inneburit att en riktig kontroll inte kunnat genomföras. Misstänkta brott och felaktigheter har inte heller följts upp. Hällman, i likhet med de flesta danska journalister, kan knappast ha läst rapporten ordentligt.

Ett annat fel är att Hällman påstår att 10 båtar får dra upp 80% av makrillen. Det är inte korrekt och det är inte vad Rigsrevisonen påstår. Verkligheten är dessutom värre eller bättre beroende på vilken ståndpunkt en har. I verkligheten innehar 7 båtar/företag cirka 94% av alla fiskerättigheter för makrill.

När det gäller polisanmälningar av fiskare som eventuellt begått brott när de brutit mot regelverket så är det inte heller så att det handlar om så kallade kvotkungar som anmälts. Det är en missuppfattning som florerar i dansk media ochs om Hällman svalt med hull och hår. Det troliga är att en så kallad kvotkung anmälts. Henning Kjeldsen. Han är dessutom den ende som eventuellt kan ha brutit mot några regler. Fler av de andra anmälda kan vara personer som anses ha agerat bulvaner åt Kjeldsen. Om någon av dem verkligen har begått brott är dock i nuläget oklart.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Danmark, Pelagiskt fiske, Demersalt fiske, Hans Hällman, Fiskejournalen, Fiskeripolitik, Kvotekonger, Kvotkungar, Fiske, Danmark, Kystfiskerordningen, Kustfiskare