Minskade gösbestånd i norra Roslagen

Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) utför varje år provfisken för att undersöka fiskbestånden längs kusten, i hav, sjöar och vattendrag. Provfisket med så kallade kustöversiktnät i Galtfjärden utanför Östhammar är riktat mot att övervaka gösbeståndet i norra Roslagen, och har pågått sedan 1995.

Gös. Bild: Wilhelm von Wright

– Årets fångst är rekordlåg. Bara en tredjedel så många gösar fångades i år jämfört med de senaste åren, säger Martina Blass, forskningsassistent vid SLU Aqua som genomfört provfisket.

Redan i början av 2000-talet började antalet vuxna gösar minska kraftigt, och sedan 2006 har inte en enda könsmogen hona fångats i provfisket. Nu minskar även antalet unga gösar.

– Att gösarna inte är stora nog för att bli könsmogna och hinna föröka sig kan hota gösbeståndets långsiktiga utveckling. Nu ser vi också en stark nedgång även i mängden ung gös, vilket tyder på att beståndets status försämrats ytterligare, säger Örjan Östman, forskare vid SLU Aqua.

Enligt SLU aqua beror minskningen troligen på en kombination av flera faktorer. En viktig orsak påstås var att fisketrycket i området varit högt under lång tid. Även den ökning av skarv och säl som skett de senaste årtiondena kan ha bidragit till nedgången i gösbeståndet menar SLU Aqua.

Frågan är vad de menar med att det är för högt fisketryck? Antalet yrkesfiskare som fiskar gös i norra Roslagen torde vara mycket begränsat så de kan knappast stå för nåt större överfiske. Eller menar SLU Aqua  att det handlar om ett för hårt fritidsfiske? Utan att peka ut vilka och vilket fiske som står för det allt för höga fisketrycket är påståendet om för hårt fiske eller överfiske på gös är påståendet inget annat än ett enkelt och riskfritt sätt för SLU Aqua att slippa reda ut vad som egentligen är problemet. Det är ett oseriöst agerande.

I Mälaren har det införts regler om ökat minimimått och ökad maskstorlek i fiskenäten. Detta har gett gösarna en större chans hinna föröka sig innan de blir uppfiskade, och för bara några veckor sedan kom det glädjande nyheter om både mer och större gös i Mälaren.

Även i Roslagen har det införts vissa regleringar av gösfisket, bland annat en begränsad lekfredning som dock inte tycks ha stärkt beståndet.

– Det positiva resultatet i Mälaren visar att en starkare reglering av fisket även vid kusten sannolikt skulle kunna gynna gösbeståndet och därmed även fisket. Att helt undvika fiske på gös under våren före och under leken kan vara en åtgärd för att förbättra situationen för gös i området, säger Ulf Bergström, forskare vid SLU Aqua.

I Mälaren finns ingen säl så det kanske är huvudanledningen till att gösen klarar sig bättre där. Men SLU Aqua låtsas inte om denna skillnad. Det är enklare för forskarna att skylla på fisket än att kräva jakt på säl.

Stödutsättning av gösyngel har varit ett förslag för att stärka bestånden av gös längs kusten, men SLU Aquas forskare tror inte att detta får så stor effekt.

– Gös har specifika anpassningar till sin livsmiljö. Genetiska studier visar att gös från sötvatten utplanterad vid kusten inte bidrar till gösbestånden på kusten, troligen på grund av dålig anpassning till kustmiljön. Eftersom det finns gott om lämpliga miljöer för gösyngel i området, så är det bristen på lekfisk som utgör det stora problemet. Vi måste främst arbeta för att få tillbaka de stora och könsmogna gösarna längs kusten, säger Örjan Östman.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om SLU Aqua, Roslagen, Örjan Östman, Martina Blass, Gös, Östersjön, Mälaren, Fiske