Alenäs har inte helt rätt om ålen

Ingemar Alenäs har en blogg och han kallar sig ekologikonsult. I ett inlägg om ålen och flyttning av ål från Severn i England har han missat några väsentliga saker vilket innebär att han vilseleder.

Ålen som fångas i Severn är så kallad glasål, det är ålyngel. Det finns som det verkar ingen genetisk skillnad på ålen i Severn och ålen som finns i Sverige. De leker tillsammans i Sargassohavet. Att flytta ålar från Severn till Sverige är därmed inget genetiskt problem. Det skulle däremot eventuellt kunna utgöra ett problem för beståndet i Severn men det är osannolikt att det är det. Det handlar nämligen om en mycket liten del av de ålyngel som når brittiska kusten och Severn och dessutom skulle många av dem ha dött om de inte fångats för att flyttas.

Samtidigt är det så att ål fångas och flyttas även inom Sverige. Ål (gulål) fångas nedströms kraftverken i bl.a. Göta älv, Lagan, Motala ström och Ätran och flyttas till sjöar uppströms. Mellan 2015-2017 transporterades drygt 47 000 utvandringsfärdiga ålar förbi kraftverk i fyra vattendrag. Ålar fångades, transporterades och släpptes nedströms det nedersta kraftverket. Det hela pågår än i Lagan och Göta älv om jag förstått det rätt.

I Vänern (Göta älvs vattensystem) och Bolmen (Lagans vattensystem) fångas sedan de vuxna ålarna som kallas blankål av yrkesfiskare och transporteras och släpps ut nedströms kraftverken. De som försöker vandra själva löper mycket stor risk att dödas i vattenkraftverkens turbiner. Utplantering i Vänern och Bolmen är med andra ord bara bra ihop med det yrkesfiske som bedrivs. I Ätran som Alenäs tar upp är det kanske mer problematiskt då ån är kraftigt utbyggd med vattenkraft.

Utsättning av ål sker också i havet. Det handlar då om ålar från Severn som födds upp på en odling i Sverige hos Scandinavian Silver Eel AB. För att finansiera verksamheten föds 30% upp för att sedan säljas till konsumtion. 70% av de ålar som föds upp vid företaget återutsätts. Alenäs ifrågasätter denna utsättning på grundval av uppgifter om att huvuddelen av de ålar som föds upp i odlingar blir hanar medan ålar som utvecklas till vuxna i naturen till största delen blir honor. Han menar därför att det vore rimligare om ålen fick leva kvar i Severn så att de kunde bli honor. Men de flesta av dem skulle dött om de inte fångats. Alenäs sprider i detta fall, som det verkar, strunt. Dessutom menar Alenäs att dödligheten är väldigt stor bland de som släpps ut i havet.

Nu är det dock inte vuxna ålar som sätts ut utan glasålar, dvs yngel. De sätts ut i områden i västra Sverige i fjordar vid Orust och Tjörn där det inte finns några åar med vattenkraftverk och där det inte finns nåt ålfiske. De tar sig alltså upp i åar till olika sjöar för att växa på naturligt sätt. Det är också klarlagt att de ålyngel som släpps ut i havet försöker ta sig tillbaka till Sargassohavet för lek på samma sätt som de ålar som vandrat till Sverige på naturlig väg. Dödligheten är stor både bland de utplanterade ålarna som bland de som vandrat naturligt. Alenäs är inte helt sanningsenlig på dessa punkter utan antyder att det är vuxna könsmogna ålar som sätts ut och att dödligheten bland dem är högre än bland de som vandrat naturligt till Sverige. Det finns inga belägg för dessa antydningar och påståenden.

Totalt sattes 1,2 miljoner importerade karantäniserade ålyngel ut på västkusten åren 2015-17. Utsättningen inom ramen för naturvårdssatsningen 8-fjordar som dessutom fortsatt med utplanteringarna som gett goda resultat:

– Vi ser positiva resultat av det hela. Vi märker att återvandringen till Sargassohavet har ökat något, och man tror att det är delvis är det projekt som vi deltar i som har påverkat utvecklingen, säger Niclas Åberg.

Varje ål är märkt med en kemisk märkning som gör att de är spårbara, och att man kan skilda dem från vilda ålar.

I området runt Tjörn och Orust så är ungefär hälften av alla ålar från dessa utsläpp. Niclas Åberg har svårt att ge en exakt siffra på hur många ålar som simmar i fjordarna men uppskattar det till  fem till tio miljoner ålar totalt.

Slutligen har Alenäs rätt i att vattenkraften är ett problem. Många ådlar dödas i vattenkraftverken. Men vattenkraften är sannolikt inte orsaken till att ålbeståndet i Europa minskat så kraftigt. Det är säkert en bidragande orsak vilket sannolikt också ett omfattande fiske varit liksom miljö- och klimatförändringar. Faktum är att ingen riktigt vet vad som lett till den stora minskningen, men vi kan nog anta att det är alla de uppräknade sakerna.