Att minska övergödningen är ett viktigt mål för att förbättra Östersjöns miljö, men en minskad övergödning får också effekter för fisken och för fisket. Men det innebär också att yrkesfisket missgynnas till förmån för fritidsfisket.
En ny studie, Predicting the effects of eutrophication mitigation on predatory fish biomass and the value of recreational fisheries, ledd av forskarna Göran Sundblad, Lena Bergström och Ulf Bergström från SLU visar att en minskad övergödning skulle gynna abborre, men missgynna gös. Även Tore Söderqvist, forskare från konsultföretaget Anthesis, deltog i arbetet. Studien är publicerad tidsskriften AMBIO – A journal of the human environment.
Genom att koppla de ekologiska resultaten till uppgifter om fiskarternas ekonomiska värde så visar forskarna att minskad övergödning skulle innebära vinster för fritidsfisket.
– I den här studien visar vi hur man kan analysera hela kedjan från miljöåtgärder till ekonomiska effekter i kustområdet. Sådana analyser är viktiga när man vill utvärdera effekten av olika miljöåtgärder, men även för att beräkna det omvända förhållandet, alltså hur mycket en skada på miljön kostar samhället, säger Göran Sundblad, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua), som lett studien, i ett pressmeddelande.
I studien har forskarna kartlagt utbredningen av lek- och uppväxtområden för abborre och gös i skärgårdsområdet mellan Södermanlands och Uppsala län, samt beräknat fiskproduktionen från dessa miljöer vid olika siktdjupsnivåer. Siktdjupet, alltså vattnets klarhet, är en av de indikatorer som används för arbetet med övergödning. Minskad övergödning leder till ett klarare vatten, vilket är gynnsamt för bottenvegetation, men påverkar även fiskar.
Abborre och gös är viktiga arter båda för det kommersiella fisket och för fritidsfisket. Gös är dock viktigare för det kommersiella fisket än abborre. Båda arterna leker på våren och lever sin första sommar i grunda och varma vikar och fjärdar. En viktig skillnad mellan arterna är deras anpassning till siktdjupsförhållanden, där abborre föredrar klart vatten och gös grumliga miljöer.
Tillgången till lek- och uppväxtområden påverkar hur många stora fiskar som kan produceras. I områden med mer lek- och uppväxtområden är bestånden av stora rovfiskar starkare. Genom att analysera hur förändringar i siktdjup påverkar tillgången på dessa rekryteringsmiljöer, och därmed hur mycket stor fisk som produceras, kunde mängden fisk vid olika siktdjupsnivåer beräknas. Vid en förbättring av siktdjupet med 11%, vilket motsvarar målnivån inom aktionsplanen för Östersjön, förväntas mängden abborre öka med ca 13% men mängden gös samtidigt minska med ca 18%.
Baserat på enkätstudier riktade till allmänheten och till medlemmar i Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund (Sportfiskarna) beräknades betalningsviljan för ökade fångster utifrån deras svar på frågor gällande fångster, resor och kostnader. Enligt beräkningarna motsvarar en ökning av siktdjupet till målnivån ökade abborrfångster till ett värde av 0,8 euro/fisketimme, och minskade gösfångster motsvarande en förlust med 0,9 euro/fisketimme. Ensamt indikerar det här resultatet ett nollsummespel, men eftersom abborrfisket är ca 5 gånger större än fisket efter gös blir resultatet en nettovinst för fritidsfisket på de här arterna. Däremot innebär det en kraftig försämring för det kustnära yrkesfisket där gös är en mycket viktig fisk medan abborre har liten ekonomisk betydelse.
Undersökningen inkluderade de två fiskarter där det fanns tillräckligt med uppgifter för att göra beräkningarna. Det är dock sannolikt att även andra viktiga arter för framförallt fritidsfisket, som t. ex. gädda och öring, också skulle gynnas av klarare vatten.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.