Det där med strömmingen som försvann för 20 år sen

2001 rapporterade upprörda forskare, kustnära fiskare och andra att strömmingen (sillen) i Östersjön totalt försvunnit från kusten. Det var de stora västkusttrålarnas fel. Dessutom hade de fiskat bort både storspigg och tobis. Siklöjan var borttrålad. All fisk var borta i hela Östersjön inklusive Bottenhavet och Bottenviken. Miljöpartiet drev samma linje i riksdagen.

Problemet var att påståendena helt saknade grund. Det fanns ingen sanning i dem. Sillen (strömmingen) var inte slut, spiggen var inte borta. Sen dess har fiskats massor med sill och skarpsill. Spiggen är så vanligt att den numera anses vara ett av de stora problemen i Östersjön. Siklöjan har fiskats lönsamt i många år utan att försvinna.

Men torsken hade problem och verkade undernärd. Det fanns för lite sill och skarpsill påstods det. Men samtidigt höll skarpsillen på att ta över och åt upp torskens ägg, larver och yngel. Samtidigt om torsken inte hade nåt att äta på grund av för lite skarpsill och sill var skarpsillen så vanlig att den i sig var ett hot mot torsken. Det säger sig självt att dessa uttalanden inte kan vara korrekta. Antingen så var det så att skarpsill var så vanligt att torsken fick problem eller så ovanligt att torsken fick problem.

Det troliga var väl att det fanns för mycket skarpsill och att den skapade problem för torsken för idag finns det mer skarpsill och mindre torsk än det fanns då för 20 år sen. Men idag hävdar forskarna trots det att det finns för lite skarpsill och att torsken inte har nåt att äta på grund av det. Resonemangen hänger inte ihop. Jag tror att dagens forskare har helt fel om skarpsillen. Det är inte för lite skarpsill som är problemet vilket forskarna hävdar utan problemet är att det finns för mycket.

Dessutom vet vi idag att det finns för mycket spigg. Fastän den enligt forskarna 2001 var helt utfiskad. Uppenbart hade de fel.

En orsak till spiggexplosionen är enligt all tillgänglig forskning att det finns för lite rovfisk vid kusten. Orsaker till detta kan vara skarv, säl och fritidsfiske men knappast yrkesfiske då yrkesfisket fångster av abborre, gädda och gös är små i jämförelse med fritidsfiskets fångster. Att torsken också försvunnit kan bero på samma saker men syrebrist, och varmare sötare hav skulle också kunna vara ett skäl. Dessutom kanske teorin om för mycket skarpsill som var vanlig kring år 2001 var korrekt. I så fall kommer dagens forskare att förvärra problemen för torsken om de får igenom begränsningar av fisket på skarpsill.

Strömmingen var också helt borta för 20 år sen påstod diverse forskare, kustnära fiskare, byråkrater och miljöaktivister. Det var uppenbart inte sant för nu gormar kustnära fiskare, miljöaktivister, fritidsfiskare, en del forskare och byråkrater återigen att strömmingen tagit slut. Det är samma västkusttrålares fel nu igen. Samma och samma är dock kanske inte helt riktigt. 2001 fanns det 80 trålare som fiskade skarpsill och sill varav cirka 40-50 från västkusten. Idag finns det cirka 30 pelagiska trålare som fiskar i Östersjön varav cirka 10 från Västkusten. Det sammanlagda tonnaget är lägre idag än då även om båtarna är större.

De som hävdade att strömmingen var slut för 20 år sen hade fel och med all sannolikhet har de som hävdar samma sak idag lika mycket fel. Den är inte slut och det är inte västkusttrålarnas fel.

Läs också:

• Vad kan göras för torsken?
• ICES-råd om kvoterna i Östersjön inför 2021
• WWF:s fiskguide – grönt ljus för det mesta av det svenska fisket
• Varför strömming inte säljs till konsumtion
• Små torskar äter inte skarpsill och sill
• Det finns inga monstertrålare som fiskar i Bottenhavet eller Stockholms skärgård
• Missriktad opinion mot Sveriges klimat- och miljövänligaste fiske
• Lögner i tidningen Mitti om strömmingsfisket