Sveriges klimat- och miljövänligaste fiske är det storskaliga fisket efter pelagiska arter som sill, skarpsill och makrill. Fisket bedrivs huvudsakligen med flyttrål och snörpvad vilket ger noll bottenpåverkan, i stort sett inga bifångster av varken fisk, fåglar eller havsdäggdjur och dessutom drar det minst bränsle i förhållande till fångad mängd fisk. Det storskaliga pelagiska fisket innebär inte heller några borttappade fiskeredskap.
Bifångst av havsdäggdjur och fåglar sker främst vid garnfiske, bifångst av andra arter än målarten främst vid bottentrålning och spökfiskande redskap härstammar främst från det småskaliga garn-, ryssje- och burfisket samt fritidsfisket. Bränsleförbrukningen per fångad mängd fisk är högst vid bottentrålning men är också hög vid burfiske.
De stora pelagiska trålarna fiskar ute till havs och inte inne i Stockholms skärgård. De artiklar som publicerats om det pelagiska fiskat i tidningen Mitti är allt annat än initierade. De är felaktiga på en mängd punkter, både stora och små:
- Ingen trålare fiskar i Stockholms skärgård. Det är förbjudet.
- När de jämför hur mycket de små yrkesfiskarna fångat jämför de halva Stockholms skärgård med vad de stora trålarna fiskade nordost om Gotland.
- Ingen stor trålare fiskar strömming (sill) i norra egentliga Östersjön under lekperioden i maj och juni. Då fiskar de nämligen tobis i Nordsjön eller sill i södra Östersjön.
- Marcus Backman är inte ägare av Clipperton, han är en av sex delägare.
- Sill i norra Östersjön innehåller gifter och är inte lämplig som människoföda enligt Livsmedelsverket. Att använda den till fiskmjöl är därför rimligt och vettigt.
Läs mer:
- Lögner i tidningen Mitti om strömmingsfisket
- Okunnighet bakom namninsamling mot pelagiskt trålfiske
- Nyttigaste och bästa fisken att äta
- Satsning ska få bort förlorade fiskeredskap ur havet
- Fritidsfiske och småskaligt fiske är källorna till plastskräp från fiskeredskap
