Fiskekommunerna vill att staten ska ta ansvar för fiskehamnar

Fiskekommunerna är ett samarbetsorgan kring fisket mellan ett antal västkustkommuner. I ett remissvar på ett förslag till ny nationell strategi som Jordbruksverket i samarbete med Havs- och Vattenmyndigheten på uppdrag av regeringen ska ta fram till 2021 vill de bland annat att staten ska ta ansvar för fiskehamnarna på Västkusten.

Deras svar innebär att de vill att ansvaret för landningshamnarna ska vara statligt ägda och administrerade. Det verkar samtidigt som om de också tror att fisklandningar är nödvändigt för att kunna behålla ett livskraftigt fiske. Det senare är felaktigt. De största fiskelägen i Sverige är idag Fiskebäck, Rörö, Fotö och Hönö om vi utgår från tonnage och Träslövsläge, Fiskebäck, Hönö, Rönnäng och Grebbestad om vi utgår från antalet båtar. Av dessa fiskelägen är det bara Träslövsläge, Rönnäng och Grebbestad som hör till de viktigaste landningshamnarna.

De viktigaste landningshamnarna är Norrsundet, Ronehamn, Västervik, Nogersund, Simrishamn, Träslövsläge, Göteborgs fiskhamn, Öckerö, Rönnäng, Ellös, Lysekil, Kungshamn, Smögen, Grebbestad och Strömstad. Av de stora landningshamnarna saknar Norrsundet, Västervik, Ellös, Lysekil, Kungshamn och Smögen helt eller nästan helt en fiskeflotta.

Hamnarna är olika för olika typer av fiske. Landningar och levande fiskelägen har idag väldigt lite med varandra att göra.

Det pelagiska fisket landar främst i Norrsundet, Ronehamn, Västervik, Nogersund, Simrishamn, Rönnäng och Ellös medan det demersala fisket främst landar i övriga nämnda hamnar plus Rönnäng. Det pelagiska fiskets hemmahamnar är platser som Gävle, Ronehamn, Kappelshamn, Händelöp, Karlskrona, Nogersund, Skillinge, Fiskebäck, Donsö, Fotö, Rörö, Dyrön och Rönnäng.

Lars Tysklind från Fiskekommunerna önskar samtidigt att landningar som sker i utlandet ska tas hem till Sverige. Det som landas i utländska hamnar är främst pelagisk fisk och de viktigaste hamnarna är Skagen, Grenå och Lerwick. Demersal fisk landas i Hanstholm och Skagen. Det som landas i Grenå går till foder och det som landas i Skagen går till fiskmjöl och konsumtion. I Lerwick landas makrill (ibland landas den i Peterhead istället). Skagen har mycket länge varit den viktigaste eller en av de viktigaste landningshamnarna för svenska fiske och det är inte troligt att det kommer att ändra. Speciellt inte då det är svenska yrkesfiskare som i praktiken äger och kontrollerar de industrier som tar emot den pelagiska fisken, Scandic Pelagic i Skagen och Ålbæk, FF Skagen i Skagen och Hanstholm.

Frågan är också om det verkligen är vettigt att staten ska administrera fiskehamnar. Idag funkar det så att om de lokala fiskarna och den aktuella kommunen inte har råd så blir det ingen satsning på fiskhamnen. Om staten bestämde skulle de behöva göras prioriteringar. Vilka hamnar ska staten ta över och vilka ska de inte ta över? Är det viktigt att alla svenska båtar kan komma in i sin hemmahamn?. Då måste det byggas en ny hamn på Rörö och en ny i Fiskebäck. Är det viktigt att landningshamnar kan ta emot alla båtar som vill landa fisk där? Då måste det byggas en ny fiskehamn i Göteborg, en ny hamn på Öckerö och fördjupas eller byggas en ny hamn i Simrishamn.

Fiskebäck kommer sannolikt att byggas ut redan i nuläget. Men nån ny hamn på Rörö eller Öckerö kommer det med stor sannolikhet inte att bli. Öckerö kommun har inte råd och yrkesfisket på Rörö vill knappast bygga en gene hamn bara för nöjes skull. Såvida de inte bygger en hamn med flytbrygga av samma typ som på Donsö, den så kallade Donsö djuphamn. Inte heller lär det bli nån ny eller djupare hamn i Simrishamn. Skulle det bli nån skillnad med statlig förvaltning? Det tror jag inte.

Jag har svårt att förstå vitsen med förslaget om att staten ska ta över ansvaret för fiskehamnarna.

De kommuner som samarbetar i Fiskekommunerna är Strömstad, Tanum, Sotenäs, Lysekil, Uddevalla, Orust, Tjörn, Öckerö och Göteborg. Bara tre kommuner i Bohuslän är inte med, Munkedal, Stenungsund och Kungälv.