Östersjöfiske 2020 – sista året

Publicerad denFörfattareAnders Svensson

I slutet av denna månad, november, kommer konferensen Östersjöfiske 2020 i Simrishamn att hållas för sista gången. I de första utskicken aviserades att årets konferens skulle handla om hur det gått under tiden konferensen pågått. Så mycket sådant tycks det nu inte bli. Faktum är ju att allt vad som gäller fisket i egentliga Östersjön har blivit sämre under de gångna åren. Torskfisket har upphört och sillkvoten minskats.

Vad det gäller sillkvoten finns det inget alarmerande i detta utan stora variationer i storleken på sillbestånd och därmed också kvoterna är naturligt. Att torskfisket upphört och torskbeståndet kraschat är naturligtvis problematiskt. De viktigaste orsakerna är också kända, klimatförändringar, övergödning och syrebrist. De hänger alla ihop och förstärks av ökade parasitangrepp. Parasiterna sprids av den stora och kraftigt ökande sälpopulationen som dessutom äter de kustnära yrkesfiskarna fångster och förstör deras garn.

Istället för att fokusera på dessa verkliga problem har jag upplevt att de ansvariga för konferensen i Simrishamn istället ägnat sig åt att skylla på andra yrkesfiskare, dvs yrkesfiskarna från Västkusten som fiskar sill med mera i hela Nordatlanten inklusive Nordsjön, Skagerak, Kattegatt, Östersjön och Bottenhavet. Istället för att alliera sig med andra yrkesfiskare har de byråkrater och tjänstemän på statlig och kommunal nivå som arbetat med frågan gjort allt de kunnat för att splittra yrkesfiskarkåren vilket givetvis inneburit ett totalt misslyckande. Och istället för att lära sig att detta ofantliga misstag är årets talare representant för just den misslyckade linje som innebär att det ska skyllas på någon annan.I detta fall helst på de yrkesfiskare som faktiskt lyckats bra.

Och är det inte de typerna av talare så är det talare som aldrig tillfört något till diskussionen eller byråkrater med mångordiga strategier som i verkligheten inte är annat än rent ordbajseri utan egentlig värd.

Några undantag finns förstås, exempelvis Linnea Engström från MSC och Joakim Hjelm från SLU. Hjelm brukar dock ha en tendens att alltid håll med den grupp av personer han talar till och säger alltså lite olika saker om samma sak på olika typer av möten och konferenser. Engström har varit bättre som MSC-representant än EU-parlamentariker för när hon var det gjorde hon sällan någon glad.

Dessutom finns det några talare jag inte har koll på som Reinhold Anderfors, Norrbottens Kustfiskare PO (NKPO), Jaan Kamm som är fiskmottagare och beredare i Karlskrona, Caroline Karlsson som representerar lokalt ledd utveckling Halland genom den s.k. ”samförvaltningsgruppen” inom Landbsygdsnätverket och Anders Karlsson från Sportfiskarna.

Sportfiskarna har mest gjort sig kända för att ljuga i tid och otid om yrkesfisket och den lokala utvecklingen när det gäller fisket i Halland har varit nästan lika dålig som i Skåne och Blekinge. Så frågan är om Karlsson har nåt vettigt att tillägga egentligen. Jag tror knappast det om jag ska döma av informationen kring det projekt hon leder, Ett utvecklat fiske i Kattegatt, för den är totalt intetsägande och innehållslös.

Anderfors från NKPO kan dock säkert ha det. Han representerar ju en framgångsrik grupp fiskare, siklöjefiskarna. En grupp som utvecklat ett mycket lönsamt kustnära fiske med bottentrål.

Henrik Svedäng, Henrik C Andersson och Johan Wagnström är  typexempel på forskare, aktivister och byråkrater som i allmänhet kör med linjen att skylla på nån annan. I deras fall är det alltid de stora silltrålarna från Västkusten. Den typen av argumentation är inte trovärdig och framförallt leder den inte framåt. Men jag kan tänka mig att de blir intressant att lyssna på ändå.

Krishan Kent från Fiskbranschens Riksförbund har jag hört många gånger. Han partar som en säljare och har de gånger jag hört honom egentligen aldrig tillfört någonting användbart när det gäller fiskeripolitik.

När det gäller de 4 politiker som ska tala känner jag bara till centerpartisten Gustav Hemming. Han är monumentalt okunnig om svenskt fiske och det är väl kanske det som gör att han får tala i Simrishamn. Han brukar också ägna sig åt att skylla på nån annan. Jag misstänker att de andra politikerna som ska tala är av samma skrot och korn.

När det gäller Daniel Melin från Jordbruksverket, Gonçalo Carneiro, Havs- och vattenmyndigheten, Mats Svensson, Havs- och vattenmyndigheten, Charles Berkow från Stockholms universitet och Andreas Mattisson från Jordbruksverket utgår jag från att de som goda byråkrater och tjänstemän kommer att rada upp en massa passande floskler i linje med den just nu rådande uppfattningen om hur politiken ska vara. Det faktiska innehållet i deras prat kommer dock sannolikt att vara försumbart. Eftersom jag aldrig hört dem vet jag int heller om de är prat föreläsare/talare/föredragshållare eller inte. För då kan även innehållslöst prat vara kul att lyssna till.

Från Göteborgs universitet kommer Maris Gillette och hon ska prata om den enkät som gjorts bland yrkesfiskare. Resultatet av den är naturligtvis intressant.

Hans-Olof Stålgren från Landsbygdsnätverket kommer att avsluta det hela och han kommer väl bland annat att prata om den konferens som ordnas i Stockholm eller är tänkt att ordnas i Stockholm varje vår och hur den kan ta över stafettpinnen från Östersjöfiske 2020. Vilket naturligtvis är bra trots att den här typen av konferenser tenderar att innehålla väldigt mycket snack och mycket lite verkstad.

Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.