Tång som föda

Tång har ätits och odlats i Japan i många hundra år. Idag äter vi det också i Sverige när vi äter sushi för de flesta makirullar är omlindade av tång. En tång som kallas nori och odlas i omfattande utsträckning i Japan. Nori är ätbara rödalger av släktet Porphyra, däribland P. yezoensis and P. tenera. Släktet kallas ibland Pyropia.

I Sverige har vi också gott om ätbara alger, en av dem är släkt med nori, den kallas navelsloke eller purpurhinna (Porphyra umbilicalis) och finns längs hela Västkusten. Den kan plockas men vill vi ha kommersiell användning är nog odling nödvändig. Nån odling av purpurhinna finns ännu inte. Däremot finns det försöksodling av sockertare eller sockertång (Saccharina latissima), fingertare eller fingertång (Laminaria digitata) och havssallad (Ulva lactuca). Flera olika företag har startat odling. Dessa alger eller tångarter plockas också vilda. De säljs till lyxrestauranger runt Sverige och i en del butiker. Så länge det bara är på lyxkrogar som de används och i små specialaffärer de säljs blir det dock inget underlag för nån större kommersiell odling av tång men då det finns i många andra delar av världen så bör det vara möjligt även i Sverige.

Sockertare. Bild: Baralloco Licens: CC BY-SA 3.0

Andra tångarter, alger, i Sverige som kan plockas och ätas är bland annat rörhinna som också kallas tarmtång (Ulva intestinalis), snärjtång eller sudare (Chorda filum), blåstång (Fucus vesiculosus), knöltång (Ascophyllum nodosum) och Karragenalg eller karragentång (Chondrus crispus).

Karragentång. Licens: CC BY-SA 3.0

Karragenalg används idag som råvara för tillverkning av karragenan som används som förtjockningsmedel i många olika olika livsmedelsprodukter med mera, däribland glass, grädde, milkshake, patéer, tandkräm, hud- och hårvårdsprodukter, sojamjölk och pålägg (både chark- och vegetariska produkter). Det kallas i livsmedelssammanhang E 407. Karragenalg plockas idag främst vid Irlands kuster.

Även blåstång och fingertare används idag för tillverkning av förtjockningsmedel, alginat eller E 400 och för smaksättningsprodukter och till buljonger, då det innehåller stora mängder glutamat och också glutaminsyra. På engelska kallas dessa brunalger oftast kelp och i Japan kombu. I Japan finns också en mycket omfattande odling av flera släktingar till sockertare, exempelvis Saccharina japonica, som används för tillverkning av alginat och kombu. Kombu används i många olika japanska maträtter.

Alla nämnda arter av tång/alger har livskraftiga bestånd men kan knappast plockas storskaligt och kommersiellt vid den svenska kusten. När det gäller plockning av vild tång är det nog bara lokalt och småskaligt som gäller. Tång, alger, växer i huvudsak längs med västkusten. Odlingar kan dock bli storskaliga och de är naturligtvis mycket intressanta inför framtiden men bara om en stor marknad kan skapas.

Odling av alger (tång) är inte bara intressant för matproduktion utan det innebär också rening av havet.

Läs mer:

Gilla Anders Svensson på Patreon!