Lake – den sötvattenslevande torskfisken

Publicerad denFörfattareAnders Svensson

Lake (Lota lota) finns i sjöar och vattendrag över i stort sett hela landet, samt i kustvatten i Bottniska viken och Östersjön söderut till Kalmarsund. På Gotland är den känd från flera vattendrag. Arten har ett stort utbredningsområde som omfattar hela norra Europa och sträcker sig österut genom Sibirien till nordöstra Asien samt angränsande delar av Nordamerika i Alaska. Lake är släkt med långa, skärlånga och lubb.

Stora individer hittas företrädesvis i kalla och djupa miljöer, små individer uppträder däremot regelbundet i varmare vatten längs stränder och i grunda vattendrag. Lake var under stora delar av 1900-talet föremål för ett riktat kommersiellt fiske, men arten fiskas numera i mycket begränsad omfattning. Arten har minskat i förekomst i sydliga mindre vatten, troligen främst på grund av klimatförändringar men arten har också påverkats av dammbyggen, rensning av vattendrag och övergödning med mera. Minskningstakten har uppgått till cirka 30 % under de senaste 24 åren och en anses numera vara nära hotad.

Lake. Illustration: Wilhelm von Wright. Fri att använda (public domain)

Det är en sötvattensfisk som också lever i bräckt vatten. Den uppehåller sig vid bottnen, normalt på 0,5–100 meters djup, men den kan gå djupare i djupa sjöar. Arten föredrar kallt vatten och är mest aktiv nattetid på sommaren. Laken kan bli upp till 1,2 m lång och väga 24 kg. Vanligtvis ligger vikten på 0,5-1,5 kg i svenska vatten. Under vintern, då den också leker, är den mer dagaktiv. Större individer jagar först och främst fiskar, men även kräftor och fiskrom ingår i dieten. Yngre individer äter mindre, ryggradslösa djur. Arten kan göra kortare vandringar i samband med lek och årstidsväxlingar; det finns både stationära och vandrande bestånd. Under sommaren uppehåller sig de större, könsmogna individerna normalt på djupt vatten för att framemot vintern vandra till grundare, ibland till och med strömmande vatten för att leka. Yngre individer, som dagtid gömmer sig under stenar, påträffas ibland talrikt i mindre bäckar. Leken sker under perioden december till mars på grunt vatten (0,5–3 m). Under denna tid fiskar man på många ställen arten genom att ”klubba lake” genom blankis. Leken sker gruppvis så att upp till 20 individer klumpar ihop sig i ett stort nystan.

I fiske fångas lake främst som bifångst vid fiske efter gös, öring och sik med bottensatta garn. På senare år har även ett småskaligt riktat fiske för att fånga lake till kräftbete utvecklats. Vid detta fiske används så kallade ”lakstrutar” vilket är en ryssja som hängs från iskanten eller i en vakare så att de precis når till botten. Yrkesfiske av lake har främst bedrivits i Vänern och Vättern men fångster förekommer även i Mälaren och Hjälmaren. Lake kan också fångas med pilk, backor, burar och mjärdar.

I Vänern har landningarna av lake i yrkesfisket under delar av 1900-talet varit relativt höga. Mellan 1914 och 1950-talet landades emellanåt över 100 ton lake per år. Landningarna sjönk sedan och planade under perioden från mitten av 1990-talet till 2010 ut på knappt 40 ton årligen. Därefter sjönk landningarna ytterligare, till nivåer på 12–16 ton åren 2012–2015. Under de följande åren ökade landningarna något till runt 20 ton. Landningarna i Vänern 2019 på 25 ton är de högsta sedan 2010. En ökning i landningarna har skett sedan 2014.  Orsakerna till de minskade landningarna under 1900-talet är två, minskad efterfrågan från konsument och minskat sikfiske.

I Vättern skedde en drastisk minskning av landningarna i yrkesfisket under början av 1970-talet. Nedgången berodde troligtvis på ett för hårt fiske. År 2010 skedde ett trendbrott och landningarna har sedan dess ökat. År 2018 noterades den högsta landningen på femtio år, nämligen 20 ton. 2019 är den ungefär densamma på 19 ton.

I Mälaren och i Hjälmaren är landningarna i yrkesfisket generellt låga och har minskat sedan 1900-talets början. Under 2000-talet ökade landningarna något i Hjälmaren för att återigen minska. Det handlar om landningar på under ett ton årligen i vardera av dessa två sjöar.

Beståndet i Vättern anses ha ökat under senare år och SLU Aqua bedömer att det går att öka fisket av lake i Vättern. I de övriga tre stora sjöarna är utvecklingen inte lika positiv och någon ökning av fångsterna är enligt SLU Aqua inte att tänka på.

Rommen från lake anses vara en stor delikatess. Även lakens lever är delikat och en bra A-vitaminkälla. Tyvärr kan det finnas parasitdjur i levern, men om dessa tas bort innan tillredning så är levern fullt ätbar och den har inte skadats av parasiterna. Lakens kött är delikat och nuförtiden äts den året runt. Tidigare trodde många att man enbart skulle äta lakar som fångats på vintern då köttet skulle vara dåligt andra tider på året.

Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.