Fiske för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja kallas för industrifiske. I Europa handlar det om fiske av skarpsill (brisling), tobis, kolmule (blåvitling) och sperling (vitlinglyra). Även sill från Östersjön används i huvudsak till fiskmjöl och fiskolja. Detta enligt en rapport från EUMOFA.
Den stora anledningen till det är att sill/strömming från Östersjön innehåller miljögifter som gör den mindre lämplig till föda. Tidigare har även trynfisk (havgalt) och lodda fiskats för samma ändamål och ibland landas hästmakrill till fiskmjölsfabrikerna.
Det är främst tre EU-länder som bedriver industrifiske, Danmark, Finland och Sverige. Det svenska fisket verkar dock vara underskattat av EUMOFA. Även Norge, Island och Färöarna har ett omfattande industrifiske så det är ett nordiskt fiske. Dessutom förekommer ett begränsat industrifiske i Storbritannien (mer bestämt i Skottland och Nordirland). Över tid har industrifisket minskat och andelen av fångsterna som går till industrifiske har också minskat.
Nästan 80% av allt fiskmjöl och cirka 70% av all fiskolja används i foder till fiskodlingar. 25% av fiskmjölet går till foder för räkor i räkodlingar 15% till laxfiskfoder, 17% till foder för andra havslevande fiskar och 21% till foder för sövattensfiskar. 71% av fiskoljan som används i fiskodlingar går till foder för laxfiskar.
Inom EU har industrifisket minskat under hela 2000-talet och andelen sill och makrill med mera som går till konsumtion har stadigt ökat. Även produktionen av fiskmjöl och fiskolja har minskat sen år 2000. Det är dock märkligt att EUMOFA har med produktion från Sverige i sina uppgifter. I Sverige finns ingen fiskmjölsfabrik sen en lång tid tillbaka. Däremot har Finland två nybyggda fabriker. SÅ uppgiften från EUMOFA måsta vara felaktig.
