Brist på vårlekande sill betyder inte brist på sill

Sill/strömming i Östersjön och sill/strömming i Bottenhavet finns i höstlekande varianter och vårlekande varianter. Vissa perioder dominerar vårlekande sill och vissa perioder dominerar höstlekande sill. Att bestånden av vårlekande sill minskat i Bottenhavet är otvivelaktigt då fångsterna av strömming/sill minskat under våren när sill fiskas för tillverkning av surströmming.

Vårlekande sill har dominerat sillbeståndet i Bottenhavet mycket länge men det har inte alltid varit så. Det har funnits perioder när hostlekande sill dominerade och då fiskades sill för surströmmingstillverkning på hösten.

Klimatförändringar

En anledning till höstlekande sill numera dominerar i Bottenhavet (och i Östersjön) kan vara klimatförändringarna. Det är bevisat att uppvärmningen av Östersjön är orsaken till att leken för den vårlekande sillen i västra Östersjön (Rügensillen) misslyckas år efter år. Fisket av vårlekande sill i västra Östersjön i stort sett har stoppats som en följd av detta. Minskningen av beståndet de senaste 5-10 åren har skett trots att fisket också minskat.

Problemet i detta sammanhang är att sillen i västra Östersjön lever i Skagerak och Kattegatt under stora delar av året. Där fångas den ihop med höstlekande nordsjösill och lokalt vårlekande skageraksill. Därför är det svårt att styra hur mycket som faktiskt fiskas. Det hela påminner lite om förhållandet mellan vårlekande och höstlekande sill i centrala Östersjön och Bottenhavet.

Det vore inte konstigt om uppvärmningen också orsakar problem för den vårlekande sillen längre norrut. Samtidigt verkar det som om det totala beståndet av sill/strömming inte minskat på något sätt. I alla fall enligt de vetenskapliga bedömningar som finns. Något som betyder att det finns mer höstlekande sill än tidigare. Frågan är dock om dessa beståndsberäkningar stämmer.

Säl, skarv, skarpsill och spigg

Andra problem för den kustlekande och vårlekande sillen/strömmingen är säl och skarv samt spigg. Det finns enorma mängder spigg som äter sillens ägg och yngel samt stora mängder skarv och säl som äter de vuxna sillarna. Den vårlekande sillen är mer utsatt för dessa predatorer än vad den höstlekande sillen som leker ut till havs är.

Skarpsillen (vassbuken) är dock inget problem i Bottenhavet, men däremot i Östersjön där den stora mängden skarpsill innebär konkurrens om födan med små torskar och sillar. Dessutom äter skarpsillen ägg och yngel av både sill och torsk. Det är därför troligt att spiggen, skarven, sälen och skarpsillen bidrar till det minskande beståndet av vårlekande sill.

Att det fångas mindre vårlekande sill beror alltså med stor sannolikhet inte alls på det storskaliga fisket, Det fisket är främst inriktat på höstlekande sill som fångas under hösten och vintern. Troligen fångas också en del vårlekande sill under fisket men hur stor den andelen är helt okänt. Klart är dock att det storskaliga pelagisk fisket inte pågår inne vid kusten under den vårlekande sillens lekperiod. Det finns dock anledning att vara försiktig och det vore därför kanske rimligt med minskad sillkvot samtidigt som skarpsillskvoten höjs rejält och spiggfiske tillåts.

Surströmming

Bristen på vårlekande sill i Bottenhavet har dock medfört att surströmmingsindustrin har svårt att få tag på råvara. Det har nu lett till att den största tillverkaren, Oskars surströmming, aviserat om nedläggning. Trots att det storskaliga fisket inte är orsaken till problemen är det lätt att skylla på dem. Det är något som syns för folk i motsats till klimatförändringar, spigg och skarpsill i havet. Det är till och med tydligare synligt än skarv och säl.

Problemet för surströmmingsindustrin är dock lätt att lösa. Båtarna får börja fiska höstlekande sill på hösten istället. Det fisket måste dock förmodligen ske längre ut än idag så det duger inte att fiska på samma ställen som alltid gjorts. Precis som västkustfisket måste östkustfiskarna lära sig att leta efter sillen.

Beståndsbedömningar

När det gäller beståndsbedömningar så görs de av Internationella Havsforskningsrådet (ICES) och baseras på en massa insamlade data och beräkningsmodeller. Det är den enda vetenskapliga rådgivning som finns men det betyder att den inte alltid är korrekt. Det är utifrån deras bedömningar som kvoterna sätts. Deras beräkningsmodeller måste dock inte vara korrekta och det finns tecken på att de faktiskt är felaktiga.

Makrill i Nordatlanten har under en lång period fiskats långt över vad ICES anser vara biologiskt möjligt. Men det finns ändå inga tecken på att beståndet minskar i storlek. Skarpsill i Östersjön har i 25 år fiskats över vad ICES ansett vara biologiskt hållbart (över FMSY) men beståndet (SSB) minskar inte vilket vore det naturliga.

Istället finns det tecken på att beståndet av skarpsill faktiskt växt kraftigt. Det är vad yrkesfiskarna observerat på samma sätt som de observerat att det finns brist på vårlekande strömming i Bottenhavet och i Stockholms skärgård. Kanske är det så att modellerna idag ger felaktiga beståndsbedömningar, ibland för stora bestånd och ibland för små.

Läs mer:
Gilla Anders Svensson på Patreon!