Enligt uppgifter jag erhållit från aktiva yrkesfiskare är den så kallade surströmmingskrisen ett spel för gallerierna. Det finns gott om strömming/sill för den som vill betala rätt pris. I Finland landas strömming för konsumtion i Kaskö där det finns en mottagningsanläggning. Det vore full möjligt för surströmmingsproducenterna att köpa strömming därifrån, Priset som de måste betala är dock dubbelt så mycket som yrkesfiskarn kan få om strömmingen säljs till foder, Det är nämligen det pris en yrkesfiskare kan få när fisken säljs till konsumtion i Finland.
Enligt de uppgifter jag erhållit är surströmmingstillverkarna inte beredda att betala det priset. De vill i själva verket inte ens betala lika mycket som fiskmjölsfabrikerna utan bara 25-50% av det pris en yrkesfiskare kan få från fiskmjölsfabrikerna. Det är lätt att förstå att det inte går att få tag på strömming när de inte vill betala vettiga priser.
Med de priser surströmmingstillverkarna vill betala är det inte heller lönsamt för de lokala yrkesfiskarna att gå ut med dagens höga bränslepriser. Att fiska strömming för de priser som erbjuds från surströmmingsföretagen är helt enkelt inte lönsamt. Det är nog den viktigaste anledningen till att strömmingsfisket invid den norrländska kusten minskar.
Vårlekande och höstlekande strömming
Samtidigt så stämmer det säkert att det blivit svårare att fånga strömming vid kusten och blivit mindre. Detta beror troligen på att lekbeståndet av vårlekande strömming minskat som en följd av klimatförändringar, spigg, skarv och säl. Varmare hav ger också mindre strömming enligt den vetenskap som finns.
Det går därför inte längre att fånga strömming på samma ställe precis vid kusten år efter år. Istället måste fisket ske längre ut. Och båtarna måste leta efter fisken, inte bara fiska där den brukar finnas. För strömming/sill finns. Det råder troligen ingen som helst brist. Men det handlar då om höstlekande strömming. Den går också att använda till surströmming.
Det finns strömming
Det finns också båtar som fiskar där strömmingen faktiskt finns. Oftast handlar det då om höstlekande strömming på längre ut i havet. De som fiskar denna fisk är i stor utsträckning lite större trålare. De säljer den i huvudsak till fiskmjölsindustrin eller som foder. Men den säljs även till konsumtion i Finland vilket ger dubbelt så mycket betalt som att sälja den till fiskmjölsindustrin eller till foder.
Flera av dessa trålare har vid upprepade tillfällen erbjudit surströmmingsfabrikanterna sådan strömming. Men surströmmingsfabrikerna har inte varit intresserade, förmodligen för att de inte vill betala det pris trålarna kräver. Det pris de kan få om de säljer till konsumtion i Finland eller det pris de kan få om de säljer strömmingen som foder eller till fiskmjölsindustrin.
Är surströmmingstillverkarna inte beredda att betala det som strömmingen är värd så får de förstås ingen strömming och får lägga ner.
Surströmmingsfabrikanterna och de småskaliga yrkesfiskarna vid Norrlandskusten har svårt att anpassa sig till en förändrad verklighet. Surströmmingsfabrikanterna vill inte betala mer för strömmingen än de tidigare gjort och de lokala yrkesfiskarna vill inte ändra på sitt sätt att fiska. Och följaktligen slås de ut. De får helt enkelt lägga ner.
Läs mer:
- Landningar i det norrländska kustfisket 2021
- Brist på vårlekande sill betyder inte brist på sill
- Miljöpartiet och deras dumheter om trålning
- Miljöproblem i fisket
- Fiskbestånden och fisket som hotas av miljöproblem
- Sant och falskt om industrifisket i Östersjön
