Miljöpartiet och deras dumheter om trålning

Miljöpartiet har på allvar fört fram ett förslag om att en stor del av det svenska fisket ska läggas ner. Det vill förbjuda allt så kallat industrifiske, dvs fiske för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja. De påstår också att det funnits ett sådant förbud tidigare.

Det verkar vara dumheter och jag kan inte hitta minsta belägg för påståendet men än att Miljöpartiet genom tiderna flera gånger påstått att det finns förbud. 2000 hävdade exempelvis Birger Schlaug att det fanns ett sådant förbud fast Per Bolund nu hävdar att det försvann år 1997.

Industrifiske

Skrapfiske som industrifiske traditionellt kallas har funnits i Sverige sen 1700-talet då det var grunden för en stor industri för tillverkning av fiskolja (tran) i Bohuslän. På den tiden var fiskmjöl betraktat som avfall. I slutet av 1800-talet blev istället fiskmjölet som kallades guano den viktiga produkten då det användes som gödsel i jordbruket. En lång rad så kallade guanofabriker växte fram i Bohuslän. Långt senare byggdes en fiskmjölsfabrik på Ängholmen vid Rönnäng där det redan på 1700-talet legat flera sillsalterier och trankokerier. Den fabriken har senare ersatts med en större fabrik i Skagen där svenska yrkesfiskare idag är största delägare och leverantörer.

Miljöpartiet påstår också att fiskmjölet och fiskoljan används i minkindustrin. Det är också ett felaktigt påstående. Minkarna får fisk och matavfall som mat. Fisken är i allmänhet skarpsill och sill. De får normalt inte tillverkat foder med fiskmjöl och fiskolja som en liten del av innehållet. Sådant foder används dock i stor utsträckning vid uppfödning av lax. Men en del av sillen och skarpsillen blir minkfoder.

Sill för konsumtion

Den viktiga anledningen till att sillen och skarpsillen från Östersjön inte används till direkt konsumtion är att ingen vill ha den. Det finns ingen efterfrågan på sill och skarpsill för konsumtion. Det beror i huvudsak på att människor anser att det finns miljögifter i fisk från Östersjön.

Det är ju dessutom helt riktigt men idag innehåller sillen och skarpsillen halter av gifter som är under gränsvärdena, ofta långt under. I Bottenhavet innehåller den dock gifthalter som ligger över gränsvärdena. Livsmedelsverket rekommenderar också en begränsad konsumtion fet fisk från Östersjön (sill, lax, sik, skarpsill, öring etc). Skarpsill har aldrig varit vanligt som föda i Sverige, förutom i form av ansjovis (inlagd skarpsill).  Att förbjuda fiske för fiskmjölstillverkning skulle inte förändra nånting när det gäller detta.

Ekologisk katastrof

Ett förbud mot fiske av skarpsill skulle dessutom leda till en snabb ökning av skarpsillsbeståndet som redan är alldeles för stort. Det skulle i sin tur slå ut sillbestånden och torskbeståndet i Östersjön för gott. Skarpsillen äter yngel och ägg av de andra arterna. I själva verket skulle miljöpartiets förslag leda till en katastrof för flera fiskbestånd i Östersjön. Skarpsill misstänks också var det som delvis ligger bakom tiaminbrist i laxar och fåglar i Östersjön. När skarpsill blir huvudfödan mår laxfiskar och torsken inte så bra.

Miljöpartiets förslag skulle förmodligen leda till en katastrof för Östersjön. Eller i varje fall ett kraftigt förändrat ekosystem med mycket lite sill, torsk och laxfiskar.

Sysselsättning

För det svenska yrkesfisket skulle det också vara en katastrof. Det pelagiska fisket (industrifisket är en del av detta) sysselsätter idag cirka 400 personer. Totalt sysselsätter svenskt yrkesfiske 1 000 personer. Bara två eller tre båtar skulle bli kvar i det pelagiska fisket. Idag finns det ett 40-tal båtar. Ett tiotal av dem finns på västkusten och resten i Östersjön. De skulle alla försvinna utom två eller tre på västkusten som inte är beroende av fiske i Östersjön.

Det skulle kanske på sin höjd innebära 50 arbeten. Nåt småskaligt fiske av sill och skarpsill att räkna med skulle inte heller finnas kvar. Alla mottagningsanläggningar av sill och skarpsill i Sverige skull nämligen stänga. Utan de större pelagiska båtarna finns helt enkelt inte kapacitet nog att försörja dem.

Sillbeståndet i Östersjön

Dessutom adresserar miljöpartiet ett problem som inte finns. Det är ingen fara för sillbeståndet (SSB). Det har inte minskat i storlek på 30 år utan har legat still sen ungefär 1990. Sen den moderna fiskeriförvaltningen med kvoter infördes. Internationellt finns inte heller ett enda exempel på att pelagisk fisk nästan utrotats. Pelagisk fisk som sill kan helt enkelt inte jämföras med demersal fisk som torsk.

Dumheter och nonsens

Och slutligen finns ingen möjlighet för Sverige att själva besluta om förbud för skrapfiske/industrifiske. Det finns bilaterala avtal och EU-regler. Länder som Finland, Estland, Lettland och Litauen skulle var emot en sådan ordning för att deras fiske också skulle utplånas eller delvis utplånas. Även Danmark skulle med all sannolikhet vara emot.

Miljöpartiets förslag är dumheter och nonsens. Det har ingen koppling till verkligheten utan är en rent populistiskt valfläsk för att försöka vinna röster hos den ignoranta och okunniga medelklassen i Stockholm. Det är ogenomförbart och orealistiskt och skulle dessutom ha en lång rad negativa konsekvenser för ekosystemet, fiskbestånden, kustsamhällena och sysselsättningen i Östersjön och längs Östersjöns kuster.

Dessutom vet miljöpartiet uppenbarligen inget om fiske. De tycks dessutom veta väldigt lite om miljöfrågor. Till exempel verkar de inte ha koll på varför Östersjön har problem. Nämligen klimatförändringar, övergödning och giftutsläpp. Yrkesfisket har inget med problemen att göra. Och orsakar i allmänhet inte heller några problem. Däremot drabbas yrkesfisket av de övergödningen, klimatförändringarna och gifterna.

Läs mer:
Gilla Anders Svensson på Patreon!