EUs fiskeministrar beslutade om förbud mot fritidsfiske på ål och förlängning av fiskestoppet från tre till sex månader. WWF välkomnar beslutet men är kritiska till att länderna själva kan välja tidsperiod. Sveriges ålfiske är ett av de största i EU.
– De vetenskapliga råden är väldigt tydliga – inget fiske efter ål kan anses hållbart, i motsats till vad Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren hävdar. Vi måste göra allt för att stoppa dödligheten av den akut hotade arten. Förutom fiskestoppet krävs att den svenska regeringen satsar på att återställa förlorade livsmiljöer och skapa fria vandringsvägar, säger Inger Melander, expert på fiske och marknad på WWF, i ett pressmeddelande.
Kommissionen lade fram ett tydligt förslag för att skydda ålens vandring när den är som störst. Efter hårt tryck från medlemsstaterna är det svårt att bedöma hur effektivt det komplexa avtalet är som ministrarna enats om.
– Överenskommelsen lämnar många kryphål. En klar svaghet är att medlemsländerna själva kan välja när de vill förlägga sina nationella ålfiskestoppsperioder, exempelvis när det gynnar näringen och inte ålen, säger Inger Melander.
Råd från ICES
ICES (Internationella Havsforskningsrådet) har skärpt ålrekommendationen till “noll fångst i alla livsmiljöer 2023”. Råden omfattar ålens alla livsstadier och allt fiske, inklusive fångst av glasål för utsättning och vattenbruk. Annan dödlighet av ål som orsakas av människan bör minimeras och tas bort där det är möjligt.
Ålen är akut hotad och har försvunnit helt i stora delar av Europa. Bestånden har minskat med cirka 95-99 procent sedan 1950 och har rött ljus i WWFs Fiskguiden.
– Från WWFs sida vill vi se ett totalt fiskestopp på ålen i hela Europa. Men om det bara blir en 6 månaders förbudsperiod så är det jätteviktigt att det svenska fiskestoppet införs mellan 1 juli till 31 december, då ålen har sin vandringsperiod och fiskas som mest, fortsätter Inger Melander
Kritiken mot EU-kommissionens förslag har varit att det skulle drabba ålnäringen och den kultur som finns kring fisket.
– För att näringen överhuvudtaget ska överleva så måste ju även ålen existera. Om vi vill rädda ålnäringen på lång sikt måste ålen skyddas nu, avslutar Inger Melander.
Felaktig information och falska nyheter
Att det inte blir ett fullständigt fiskestopp när det gäller ål är något som uppmärksammats på många håll. Tyvärr sprids också en hel del felaktig information i samband med detta som i exempelvis en artikel i tidningen ETC. Till exempel om varför ålen försvunnit och att sillen i Östersjön håller på att fiskas ut. Det senare sägs av Nils Höglund som är ansvarig för fiskerifrågor i Coalition Clean Baltic (CCB). Det är en ren lögn. Falsk nyhet. Påhittat.
I samma artikel menar artikelförfattaren Adolfo Diaz att orsakerna till att ålen försvunnit är utbyggnaden av vattenkraften som innebär att ålen förlorat livsområden och hindras från vandringar. Många ålar dödas också i vattenkraftverk. Så långt är det sant. Men det kan inte förklara minskningen av ålbeståndet då vattenkraften byggdes ut under 1900-talet fram till 1970-talet.
Minskningen av ålbeståndet började på 1990-talet och gick mycket fort. Andra orsaker han räknar upp är föroreningar, sjukdomar och parasiter. Det har säkert alla med saken att göra men sanningen är att ingen vet varför ålbeståndet i Atlanten minskat så kraftigt. Men klimatförändringar spelar troligtvis en stor roll. Tidningen Syre och deras journalister Ossian Sandin och Sofia Brockmark lyckas lyckas dock få det hela rätt.
Idag spelar naturligtvis fiske, tjuvfiske och vattenkraft stor roll för åldödligheten då beståndet av ål är så litet. Men det kan inte förklara den enorma minskningen av beståndet. Men ett totalt stopp för ålfiske är helt rimligt med tanke på de problem som finns. Oavsett vad problemen beror på.
Läs mer:
