Rapport om bränslestöd ger en felaktig bild

BalticWaters 2030 har gjort en så kallad rapport om EU:s krisstöd till yrkesfisket på 40 miljoner kronor för att täcka ökade bränslekostnader till följd av dieselprisets uppgång. Det är en rapport som ger en felaktig bild av vart stödet gått. Stödet har fördelats i förhållande till värdet på den sålda fångsten vilket betyder att båtar som fiskar mycket och landar för stora värden har fått mycket stöd. Detta handlar främst om pelagiska trålare, räktrålare, fisktrålare och kräfttrålare. Vilket inte är konstigt då svenskt fiske i huvudsak är trålfiske.

Att pelagiska trålare fått bidraget är antagligen en rättvisefråga (alla företag i fiskerisektorn ska ha rätt till stödet) men det verkar lite onödigt. De har i ett antal fall inte behov av stödet. Men de som är baserade i Östersjön och främst fiskar sill och skarpsill till foder och fiskmjöl är i huvudsak mindre trålare som sannolikt behövt stödet.

Konstruktionen av stödet har inneburit att utbetalningarna i stor utsträckning gått till större båtar, dock inte bara till industrifiskare som BalticWaters och olika medier antytt.

Industrifiske?

48% av stödet har gått till fiskebåtar som är 18 meter långa eller mer. Bara ett fåtal av dessa båtar är pelagiska trålare. Det finns i Sverige totalt 64 båtar som är 18 meter eller längre. Av dessa båtar är 11 båtar lite större pelagiska trålare på över 300 bruttoton. Bara ett fåtal av dessa fiskar i huvudsak sill och skarpsill i Östersjön för fiskmjölsändamål (så kallat industrifiske). Det handlar 3 stycken varav två har hemmahamn i Norrland och Östkusten. Samma tre trålare som dominerar fisket i Bottenhavet. Utöver detta finns det 8 båtar som är 18 meter eller mer och ägnar sig åt industrifiske men är mindre än 300 bruttoton. De är alla hemmahörande på Östkusten.

Av 64 båtar är det alltså bara 11 båtar över 18 meter som ägnar sig industrifiske. 6 andra är pelagiska trålare som fiskar sill och makrill för konsumtion samt skarpsill, tobis och sill för fiskmjöls- och fiskoljetillverkning. Dessutom är det två stycken som fiskar i Östersjön efter sill för konsumtion samt sill och skarpsill till fiskmjölsindustrin. De fiskar i flera fall en mindre del av sina fångster i Östersjön och då i huvudsak skarpsill. Även de som fiskar det mesta i Östersjön fiskar mest skarpsill. Det finns också tre pelagiska trålare som är 18 meter eller längre som är att betrakta som kvotbåtar.

Demersala trålare

Resten av de båtarna (45 stycken) över 18 meter är räktrålare, fisktrålare och kräfttrålare. Dessa fiskar bara i Kattegatt, Skagerak och Nordsjön. En del av dem är dock kvotbåtar och har inte fått nåt bränslestöd då de landat mycket lite eller ingenting. Men huvuddelen av stödet till båtar över 18 meter har förmodligen gått till räktrålare, kräfttrålare och fisktrålare på Västkusten. Det handlar om båtar som verkligen har haft behov av stödet.

Att bränslestödet i huvudsak skulle ha gått till industrifisket är alltså inte sant. De journalister och småskaliga yrkesfiskare som hävdat detta har helt enkelt fel. Däremot så har en större andel av stödet gått till stora pelagiska fiskebåtar än vad jag tycker borde varit rimligt men det är utifrån rapporten omöjligt att avgöra hur mycket det handlar om.

Rapporten är helt otillräcklig då den inte skiljer på de små kustnära silltrålarna med bas i Östersjön och de stora pelagiska trålarna. Det går heller inte att utläsa hur mycket av stödet som gått till industrifiske. Inte heller hur mycket som gått till konsumtionsfiske. Det går med utgångspunkt från den så kallade rapporten inte heller att avgöra hur mycket av stödet som gått till räkfisket, kräftfisket och fiskfisket. Men en sak är klar. Utformningen av stödet var kanske inte den bästa.

Källa till uppgifterna om antalet fiskebåtar är EU:s fiskebåtsregister.

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!