Hur mycket sill/strömming som det finns i Östersjön uppskattas av en mängd forskare och resultaten sammanställs och publiceras av Internationella Havsforskningsrådet (ICES). Det finns enligt deras bedömningar ingen fara för sillen i de östra delarna Östersjön. Inte heller i Bottenhavet och Bottenviken.
Sen mitten på 1990-talet har sillbeståndet (SSB) i egentliga Östersjön varit oförändrat. Det har inte minskat och inte ökat. Fisket har dock legat över Fmsy (maximalt hållbart uttag) men trots det har beståndet alltså inte minskat. Att fisket ligger över Fmsy är inte att anse som långsiktigt hållbart. Trots det finns det inget som tyder på att fisket är nåt problem. Det vore rimligt med en minskning av sillkvoten, Sverige är den i särklass största fiskerinationen i området följt av Polen, Estland, Ryssland och Finland.
Något problem för beståndet i östra Östersjön upplever inte ICES om vi ska gå efter bedömningarna. Men det finns ett problem. Sillen i Östersjön behandlas som ett enda bestånd men består av många olika bestånd. Dels höstlekande bestånd som leker i uthavet, dels både vårlekande och höstlekande bestånd som leker vid kusten.
Genom att det bedöms som om det var ett enda bestånd kan det bli problematiskt för enstaka mindre kustlekande bestånd som kanske fiskas för hårt. Forskning har också visat att de vårlekande bestånden drabbats hårt av klimatförändringar vilket betyder att det finns lite sill/strömming nära kusten på våren. Det är också något som observerats av forskare såväl som av kustnära yrkesfiskare.
Bottenhavet och Bottenviken
När det gäller Bottenhavet och Bottenviken har beståndet av sill och strömming minskat sen mitten på 1990-talet. Detta trots att det inte något är fiskats över Fmsy. Fångsterna ökade dock stadigt från 1990-talet fram till 2015 för att därefter minska. Det finns inget som tyder på att fisket i området orsakar några problem. Huvuddelen av fångsterna tas av finska trålare.
Beståndet och beståndsbedömningen i Bottenhavet och Bottenhavet lider av samma problem som i Östersjön. Sillbeståndet bedöms som ett men består egentligen av flera bestånd. Dels höstlekande bestånd som leker i uthavet, dels både vårlekande och höstlekande bestånd som leker vid kusten. Vad helheten beträffar menar ICES att det inte finns några problem.
Hur det står till för enstaka lekbestånd är det ingen som vet men vi vet att vårlekande bestånd drabbats hårt av klimatförändringar. Det är sannolikt orsaken till att beståndet minskat trots att fisket varit långsiktigt hållbart. En brist på sill/strömming vid kusten på våren har noterats av forskare och yrkesfiskare. I ljus av utvecklingen är det rimligt med en minskad sillkvot i Bottenhavet och Bottenviken.
Västra Östersjön
I västra Östersjön så finns det bara vårlekande sill. Den sill som brukar kallas rügensill. Den leker kring ön Rügen i Tyskland på våren och vandrar ut i Kattegatt och Skagerak på hösten för att äta sig fet. Då lever den blandat med sill so leker i Skagerak och Nordsjön. På senvintern och våren vandrar den tillbaks till Östersjön för att leka.
Under en lång rad av år har leken misslyckats. Orsaken är klimatet. Det har lett till att beståndet minskat kraftigt. Kvoten i västra Östersjön har därför minskats rejält under de senaste åren. ICES har under flera år rekommenderat en nollkvot. Fisket är inte orsaken till problemen utan ett offer för klimatförändringar.
Trots en rekommenderad nollkvot har det inte blivit så. Det fiske som idag finns kvar är ett småskaligt garnfiske i Öresund som sker när sillen flyttar. Det storskaliga sillfisket i Skagerak på hösten har dessutom flyttat till Nordsjön så att fångster av rügensill helt ska kunna undvikas.
Klimatförändringar
Klimatförändringar i form av varmare hav har enligt forskningen lett till att vårlekande sill misslyckas med leken. Det tycks vara orsaken till de minskade beståndet i Bottenhavet och Bottenviken samt i västra Östersjön. Samtidigt tycks det ha varit positivt för de höstlekande bestånden. Det är sannolikt orsaken till att bestånden i de östra delen av Östersjön inte minskat trots att det fiskats för mycket.
Fisket
Vi kan konstatera att fisket av sill i Östersjön och Bottenhavet inte orsakar problem för sillbestånden. Detta hindrar emellertid inte diverse debattörer, lobbyister och en del mindre nogräknade forskare att ständigt hävda att vissa sillbestånds problem beror på fisket. För det finns bara problem för de vårlekande sillbestånden och inte för de höstlekande. Dessa problem beror på klimatförändringar och inte på fisket.
Debattörerna, lobbyisterna och de mindre nogräknade forskarna vet att det som de skriver och hävdar inte är sant. De ljuger alltså medvetet. Andra är vilseledda och därmed okunniga. I forskarnas fall är det allvarligt. I lobbyisternas fall handlar det om att de försvara sin uppdragsgivares intressen och i miljödebattörernas fall är det väldigt oklart varför de håller med sina lögner.
Fisket påverkas också av klimatförändringarna. Det har lett till att fisket av sill i västra Östersjön nästan upphört, att det storskaliga sillfisket i Skagerak och Kattegatt upphört och att kvoten på sill/strömming i Bottenhavet minskat. Det storskaliga pelagiska svenska fisket har under 2022 också bytt bort fiskerättigheter på sill mot fiskerättigheter på skarpsill. Byten har skett med baltiska fiskare och kanske också med finska och polska. Dessutom har de pelagiska svenska yrkesfiskarna önskat en minskad sillkvot i östra Östersjön samtidigt som de vill ha en ökad skarpsillskvot.
Det storskaliga fisket tar helt klart sitt ansvar. Miljödebattörerna, lobbyisterna och de mindre nogräknade forskarna gör det inte.
Det storskaliga fisket
Det storskaliga fisket med bas på Västkusten påstås ofta vara problemet. Men huvuddelen av sillen i Östersjön fiskas av lokalt baserade mindre trålare. Av de 20 trålare som fiskade mest sill i Östersjön under 2022 var bara 7 stycken från Västkusten. Den övervägande delen av fångsten togs av mindre trålare baserade på Östkusten. En av dem ägs dock av yrkesfiskare från Västkusten.
I Bottenhavet fiskade 3 större trålare från Västkusten under 2022. Tillsammans med två lokalt baserade trålare stod de för den överväldigande delen av landningarna. De ännu mindre lokala trålarna (det handlar främst om siklöjetrålare) verkar dock inte ha landat mindre under 2022 än under 2021 trots att väldigt många yrkesfiskare larmat om att så varit fallet. Däremot verkar det som om garnfiskarna landat klart mindre under 2022 än under 2021. Och det är också främst garnfiskare som larmat om problem med brist på strömming/sill.
