Parasit kan vara en viktig orsak till ålens försvinnande

Hos den europeiska ålen förekommer sedan 1980-talet en simblåseparasit med asiatiskt ursprung. En ny studie från SLU visar att dessa parasitangrepp inte tycks ha så stor inverkan på ålens allmänhälsa under deras liv i svenska relativt grunda vatten. Samtidigt oroas forskarna av att många ålar hade skador på simblåsorna. Detta då sådana skador skulle kunna leda till problem under den atlantiska migrationen, då ålarna har slutat äta och dyker till stora djup.

– Att många av de undersökta ålarna hade synliga parasiter och också skador på sina simblåsor är oroväckande med tanke på ålarnas långa vandring mot Sargassohavet, säger Elin Myrenås i ett pressmeddelande. Hon är miljöanalytiker vid SLU och en av författarna till studien.

Den europeiska ålen, som är den ålart som finns i Sverige och övriga Europa, har minskat kraftigt och är rödlistad som akut hotad. Endast några få procent av den ursprungliga populationen återstår idag. Minskningen har ansetts bero på utbyggnaden av vattenkraft och dammar samt fiske. Men den kan också ha andra orsaker, exempelvis miljögifter och sjukdomar.

Sjukdomar

I en studie som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Journal of Fish Diseases, undersökte forskare från SLU:s institution för akvatiska resurser en rad hälsoparametrar som skulle kunna påverkas av förekomst av parasiter, såsom fetthalt, relativ kondition samt storlek på lever och mjälte.

De flesta av dessa parametrar var inte påverkade av antalet synliga parasiter i simblåsan. Men de flesta ålarna i studien hade relativt få parasiter och fler parasiter skulle kunna leda till ett annat resultat. Det som framförallt oroade forskarna var skadorna på ålens simblåsa. Detta då det skulle kunna påverka ålen under dess vandring. Då använder ålen simblåsan för att reglera sin flytkraft.

– Ålen antas ofta vara en tålig art, och i vissa avseenden stämmer det, men de tål inte vad som helst. Sjukdomar, parasiter och miljögifter påverkar dem negativt. Effekterna av den här parasiten är än så länge understuderade, eftersom vi i princip enbart kan undersöka effekter på ål som uppehåller sig i inlandsvatten eller längst kusterna. Eventuella effekter under ålens långa vandring mot Sargassohavet, där de reproducerar sig, vet vi i princip ingenting om, säger Josefin Sundin, forskare vid SLU och en av författarna till studien.

Parasiten

Parasiten, Anguillicola crassus, är en sorts nematod (rundmask) och den härstammar från Asien där den parasiterar på japansk ål. Den saknar namn på svenska. Den har funnits i Europa sedan 1980-talet och tros ha kommit hit via handel med ål och ballastvatten. I Sverige upptäckte man parasiten i ål år 1987. Den kraftiga minskningen av ålbeståndet startade vid denna tid. Hade vattenkraften varit huvudorsaken borde minskningen sannolikt ha börjat långt tidigare.

Sedan parasiten upptäcktes i Europa och Sverige har flera studier gjorts för att undersöka om, och i så fall hur, parasiten påverkar europeisk ål. Det är dock svårt att dra några generella slutsatser utifrån dessa studier eftersom resultaten inte är entydiga. Vissa studier har funnit att simblåseparasiten påverkar exempelvis tillväxt och kondition. Andra studier inte har funnit några sådana samband.

Det skulle till exempel kunna bero på att ålar som har parasiter kompenserar genom ett högre intag av föda. Det som är nytt med SLU-forskarnas studie är bland annat att de analyserade uppgifter från en stor databas. Något som innebar att de kunde analysera effekten av antal parasiter på ålens relativa kondition för ett mycket stort antal ålar.

Studien

– I EU:s övervakning av ålbeståndet ingår idag att räkna antalet synliga parasiter i simblåsan. Vår studie visar att det vore värdefullt att även samla in data på hur skadad simblåsan är, säger Elin Myrenås. Då kan vi i framtiden göra bättre analyser av hur allvarlig denna simblåseparasit är.

I studien analyserades två olika dataset; ett mindre, med ålar från Ringsjön och Mälaren som samlades in år 2021, och ett stort dataset med över 17 000 individer, insamlade från hela Sverige under mer än 30 år. I Ringsjön hade 82 procent av de undersökta ålarna parasiter, medan motsvarande siffra för Mälaren var 50 procent. När det gäller det större datatestet med ål från hela Sverige var parasiteringsgraden 60 procent. Den ål som hade flest synliga parasiter hade 167 stycken, men det vanligaste var att det rörde sig om 2–3 stycken.

Läs mer:

• Ålbeståndet fortfarande på kritiskt låga nivåer
• Varken fisket eller vattenkraften är problemet för ålen
• WWF om ålen – bra med bättre skydd men fiskestopp krävs
• Hyr skyddas ålen bäst?