Märkliga regler kring torskfisket i Västerhavet

Torskfisket, eller rättare sagt hela fiskfisket (med fisk menas här fisk som inte är sill,skarpsill eller makrill) regleras dubbelt. Dels genom EU:s effortregler som är en del av den långsiktiga förvaltningsplanen för torsk där ett visst antal fiskedagar räknas ut per båt beroende på motorstyrka:

Enligt torskplanen ska fisket efter torsk i Västerhavet begränsas genom ett fiskeansträngningssystem (effortregleringen). Fiskeansträngningssystemet innebär att medlemsstaternas fiske med torskfångande redskap i Västerhavet begränsas genom kilowattdagar.

Med kilowattdagar avses ett fiskefartygs motorstyrka multiplicerat med antalet 24-timmarsperioder eller delar därav som fartyget är ute ur hamn med torskfångande redskap ombord. Som exempel kan ett fartyg med motorstyrkan 100 kilowatt som tilldelats 1 000 kilowattdagar bedriva fiske med torskfångande redskap under högst 10 dagar (24-timmarsperioder eller delar därav), se artikel 4 i torskplanen.

Ett totalt antal kilowattdagar fastställs för medlemsstaten varje år genom beslut i EU:s ministerråd. Medlemsstaten ska sedan fördela de nationella kilowattdagarna mellan sina fiskefartyg som har tillstånd att fiska med torskfångande redskap i Västerhavet, så att varje fartyg tilldelas ett bestämt antal kilowattdagar, se artikel 11 och 14 i torskplanen.

Dessutom regleras torskfisket av svenska begränsningar som innebär att fångsten per vecka begränsas. Idag får en båt i Västerhavet ta upp 300 kg per vecka.

Detta innebär det problem för båtar i Västerhavet som också fiskar annat där torsk utgör en stor del av bifångsten eller om den båt enstaka dagar inriktar sig på torsk. Det finns väl dock egentligen inga svenska båtar som huvudsakligen riktar in sig på torsk i Västerhavet då kvoterna är alltför små. Torsk och annan bottenlevande fisk fångas också vid fiske efter plattfisk, kräfta och räka. I det fallet kallas det bifångst. Genom användande av ristförsedda trålar vid räk- och kräftfiske kan bifångsten begränsas.

Problemen för fiskarna i Västerhavet uppstår delvis på grund av kombinationen av effortreglerna och den svenska regleringen. 300 kilo torsk som en båt får ta upp under en vecka kan de fånga på en enda dag eller i ett enda drag med trålen. Det innebär att de sen inte kan fiska med redskap där de riskerar att fånga torsk, för då får de antingen slänga tillbaks torsken i sjön (resursslöseri och inom en snar framtid olagligt) eller sälja fisken olagligt. En viktig anledning till att de kan få hela veckokvoten torsk i ett enda drag är att det finns mycket torsk och annan fisk i Västerhavet för närvarande. Enligt många fiskare är kvoterna på framförallt torsk alldeles för små. Jag är inte så säker på att fiskarna har rätt i den frågan. Det kan röra sig om tillfälliga förändringar, men minskade räkbestånd och räkkvoter kan tyda på ökade torskbestånd.

Räkfiskebåtar och andra båtar som normalt fiskar annat och ingår i effortsystemet har ofta väldigt få fiskedagar. Det kan handla om så lite som 15 dagar. I det läget ställer själva effortsystemet till problem. Tar en båt med sig fisktrålen ut så måste den anmäla det. Fångar sen båten 300 kilo torsk första dagen måste den sen fiska räkor med ristförsedd trål (om det är en räktrålare) i fyra dagar. Men alla dagarna räknas av (om jag nu fattat rätt) från de effortdagar båten totalt har då fisktrålen var med ute till havs.

En annan märklig sak är att kvoten på 300 kg torsk gäller oavsett storlek på båten. Det betyder att en liten snipa med torskfisketillstånd såväl som lite större trålare som exempelvis GG 840 Svanen och GG 39 Rossö har rätt till 300 kilo på en vecka. För de sistnämnda båtarna ställer sånt till problem. Det begränsar deras fiske och deras möjligheter. För på en dag eller i ett enda drag får de upp all torsk de har rätt till under en vecka på grund av att det finns så mycket torsk. Därefter måste de fiska sill istället för fisk eller kräfta (om de inte fiskar kräfta med artsorterande rist, för då kanske bifångst av torsk kan undvikas i viss mån), vilket är mindre lönsamt. Har de fisktrålen med sig får de dessutom avdrag för effortdagar. Kräftfiske med artsorterande rist ingår dock normalt inte i effortsystemet trots att viss bifångst av torsk finns.

Svanen och Rossö hör till ett det ganska begränsade antal svenska fiskebåtar som fiskar som i gamla tider. Blandat fiske där också sill ingår. De fiskar dock inte räka. En annan båt som ägnar sig åt blandat fiske är GG 181 Västerland som fiskar, plattfisk, fisk, kräfta och räka. INgen sill dock. Västerland är den enda svenska båt som fiskar med skotsk snurrevad (flyschooter, dragnot). Ett redskap som är skonsammare för bottnarna än bottentrål.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements