Trident Seafoods – störst i USA

Trident Seafoods är USA:s klart största fiskeriföretag och ett av världens törsta fiskeriföretag. Företaget är inriktat på vitfisk och krabba. I början av 1970-talet lät Chuck Bundrant och hans två kompanjoner Kaare Ness och Mike Jacobsson bygga USA:s första fabriks- och frysbåt för krabbfiske, Billikin. Båten kunde går förbi ett led i förädlingskedjan genom att sälja direkt till grossister istället för att gå via en krabbbearbetningsanläggning i land. Krabban de sålde var också färskare då den kunde kokas, rensas och frysas direkt efter fångst. 1973 bildades företaget Trident Seafoods av de tre tillammans med Ed Perry som ägde San Juan Seafoods. Samtidigt bröt en strejk ut bland yrkesfiskarna där de krävde mer betalt från uppköparna iland. Bundrant och hans kompanjoner deltog inte i strejken då de inte sålde till uppköparna utan direkt till grossister och detaljister. På grund av strejken tjänade Trident Seafoods som var ensamma på marknaden stora pengar.

Trident Seafoods är dessutom ett företag som byggt upp hand i hand med US-amerikanska politiker på ungefär samma sätt som oligarker i Ryssland byggt upp sina fiskeriimperier Karat Group och Russian Sea. Ett intensivt samarbete med senator Ted Stevens från Alaska var en stor anledning till att Trident Seafoods kunde växa och bli så stora. En tidigare rådgivare till Stevens, Brad Gilman, anställdes av Trident som lobbyist i Washington och Ted Stevens son Ben Stevens fick arbete i Trident Seafoods, först som fiskare i en krabbåt och senare också som lobbyist i Washington i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet.

Trident Seafoods1976 utvidgades USA:s ekonomiska zon och fiskegräns till 200 sjömil på samma sätt som skedde även i andra delar av världen. Det ledde till att bara företag med hemhörighet i USA kunde fiska innanför gränsen på 200 sjömil. Reglerna tillät dock att utländska företag kunde fortsätt att fiska innanför gränsen på 200 sjömil så länge det skedde med US-amerikanska båtar och företag registrerade i USA. Det omfattande pollockfisket dominerade därför även efter 1976 av de två japanska fiskeriföretagen Maruha Nichiro och Nissui. Så vill inte Chuck Bundrant och Trident Seafoods ha det.

Trident Seafoods byggde 1981 en fiskberedningsfabrik på den avlägsna ön Akutan för hantera pollock, Fabriken inriktade sig på den japanska marknaden med rom, surimi och filéer. Samtidigt expanderade företaget genom uppköp, 1986 köpte de sjömatsföretaget Northwest Pacific från ConAgra varvid ConAgra fick 45% av aktierna i Trident. Dessa aktier såldes tillbaka till Bundrant och hans kompanjoner år 1995. 1992 köptes Farwest Fisheries med varumärken som Faust, Prelate, Rubinstein’s, Tulip, and Whitney

Fisket av pollock dominerades på 1990-talet fortfarande av de japanska företagen, Men också norska fiskeriföretagare som Helger Møgster, Kjell-Inge Røkke och Harald Torgersen bedrev ett stort pollockfiske med fabrikstrålare i sitt 1987 grundade företag American Seafoods. Trident Seafoods, Bundrant och Stevens startade då en kampanj för att tvinga bort en stor del av fabriksfartygen:

Bundrant persuaded Sen. Stevens to introduce a bill that would kick out 18 factory ships. These vessels were largely rebuilt in Norwegian shipyards with heavy foreign investment, and thus — in Bundrant’s view — flaunted the intent of the 1976 act giving first rights to the 200-mile coastal fishing range.

Marathon industry negotiations, brokered by Stevens’ aides and then-Sen. Slade Gorton, R-Wash., yielded a compromise. The 1998 American Fisheries Act boosted the annual pollock shares of Trident and other shore-based processors — largely controlled by Japanese companies — to 50 percent from 35 percent, and extended $90 million in federal loans and grants to buy out some of the rival factory trawlers that catch and process pollock at sea.

Framgångarna för Trident kom återigen efter stort ekonomiskt stöd från deras sida till Stevens och omvänt:

Trident spent over $150,000 lobbying Congress that year, according to the Center for Responsive Politics. Bundrant and his wife had donated a total of $4,000 to Stevens for his re-election bid two years earlier.Stevens’ American Fisheries Act called for a reduction in the number of factory trawlers allowed in the Pacific, required 75 percent American ownership in companies operating out of Alaska, and created a quota system that gave individual fishing companies and smaller cooperatives allocations, rather than letting the factory trawlers scoop up everything they could. All of the measures benefited Trident.

Bundrant hired Joe Plesha as his bulldog in the fight, with the former Senate staffer testifying before committees he once worked with. Also pushing for the Act was an industry group, led by Trident, called the American Fisheries Act Coalition, or AFAC (which some in the industry referred to as All Fish Are Chuck’s). Bundrant pitched the fight as a protection of American businesses. That wasn’t entirely accurate.

At the time, Arkansas-based Tyson Foods had a seafood arm operating offshore trawlers. Hoping to squeeze out some of their foreign competition, they backed Trident.

The processors also formed their own lobbying group, the At-Sea Processors Association, enlisting help from local politicians like Ron Sims and Patty Murray.The Act passed in October 1998 with a compromise that gave the trawlers a little more than they’d had under the original bill. But the Act still made Trident the biggest winner.

The Akutan Catcher Vessel Association, a cooperative made up of Trident boats and boats selling their catch to Trident, walked away with more than 30 percent of the pollock not allocated to the trawlers—the most of any cooperative.

Ironically, Trident itself got into the offshore pollack-processing business only a year later, purchasing Tyson’s fleet of factory trawlers. Never one to let past disputes get in the way of good business, Bundrant is now a member of the very association that lobbied so hard against him, the At-Sea Processors.

Tyson Seafood (Arctic Ice och Pubhouse) köptes 1999 då också varumärket Sealegs från japanska Nichirei Foods.

När reglerna för krabbfisket så kom att ändras på för ett antal år sen för att få stopp på tävlandet om största möjliga fångst på kortast möjliga tid, så kallat olympiskt fiske, och få ner storleken på krabbfiskeflottan så var Bundrant och Stevens återigen drivande för att ändra. Det hela slutade med att Trident fick en osannolikt stor andel av kvoterna på krabba:

”Bundrant was very intensely involved,” said Dave Fluharty, a University of Washington professor who serves on the council. ”He did most of his work prior to the meeting and was there to talk to people and to remind people of what he wanted. He was focused on the long-term relations that he had with people — and kind of acted as the grand old man of the North Pacific fisheries.”

The final plan, approved by an 11-0 vote, offered shares to vessel owners and protections for communities wary of losing crab deliveries, and vested 90 percent of the purchase rights to Trident and more than two dozen other processors.

Trident’s share would be the largest — just under 20 percent of all Bering Sea king crab and snow crab.

Det stora problemet med systemet var att yrkesfiskarna skulle tvinga satt sälja sin fångst till förutbestämda företag. På det sättet kunde priskonkurrensen åsidosättas och vinsterna istället tas ut efter fiskberedning till färdiga produkter. De stora sjömatsföretagen gynnades på yrkesfiskarnas bekostnad. Likadant blev det i andra typer av fisken.

Idag gäller inte detta system längre, men Trident är den överlägset största innehavaren av kvoter för pollock och krabba i USA med nästan 20% av krabbkvoten och 26% av vitfiskkvoten (pollock, stillahavstorsk och kummel) i Stilla Havet vilket är ungefär 516 000 ton vitfisk. 2012 hade de bara 19% av vitfiskkvoten. Företaget är också en av de största kvotinnehavarna när det gäller lax.

Tridents uppköp av andra företag fortsatte också på 2000-talet:

  • NorQuest Seafoods köptes 2004 inklusive varumärkena Norquest, Silver Lining and Portlock (fryst, konserverad och rökt lax)
  • Royal, Pride and Sno Tip , varumärken för konserverad lax, köptes samma år från North Pacific Processors
  • 2006 köptes varumärken Louis Kemp (surimi) and Captain Jac från ConAgra
  • 2008 köptes Bear & Wolf Salmon Co. som producerade konserverad lax
  • Kasilof Fish Co.som tillverkar rökta lax köptes 2010

I år har företaget för första gången investerat utanför USA genom att köpa konkursade Pickenpacks försäljningsverksamhet PPV plus TST The Seafood Traders som driver en fabrik i Riepe i Tyskland.

Trident Seafoods blev också indraget i flera olika rättsprocesser under 2000-talet, dels en korruptionsutredning kring senator Stevens , dels en miljöprocess där företaget till slut betalade stora böter och tvingades investera kraftigt i sin anläggningar. När det gäller utredningen om korruption så var det en annan politiker från Alaska som delvis tvingade fram den:

Meanwhile, the FBI’s investigation of Ben Stevens continues, which could shine an unflattering light on Bundrant and his industry. The investigation involves his chairship of the Alaska Fisheries Marketing Board, which Congress created in 2003. The board’s purpose was to give seafood companies grants to market their products. Between 2003 and 2006, Senator Stevens funneled $34 million in federal grants to the board, according to an online federal spending database.

Heading the board was Ben, who had been appointed by then-Alaska governor Murkowski. The board decided who received the federal grants. Under Ben Stevens’ watch, Trident got more than $1.3 million, according to a board report.

That $34 million was also doled out to industry groups, such as the North Pacific Crab Association, of which Trident is a member. The Association then turned around and hired Ben Stevens for vaguely described consultant work. According to legislative reporting records and tax forms, North Pacific paid him more than $86,000 from 2004 to 2006.

Using grant money to pay the son of the legislator who got you the money looked fishy to former Alaska state representative Ray Metcalfe. In 2004, under the banner of the Alaska Moderate Republican Party, he began filing complaints on the matter with the state Public Offices Commission. The complaints were consistently thrown out. ”I was taking all kinds of flak,” Metcalfe says.Then in 2005, he wrote a four-page manifesto called ”Ben’s Bribes” detailing the state senator’s relationship to fishing and oil companies.

By the end of that year, FBI agents had raided the office of Ben Stevens, who withdrew his candidacy for re-election to the state senate. Federal agents also launched an investigation into the Stevens family. In December 2006, the Feds issued subpoenas to fishing companies, including Trident, as part of that investigation.

Förutom Trident Seafoods var också Maruha Nichiro, Nissui, Icicle Seafoods och ett par mindre företag inblandade i korruptionsskandalen som ledde till en rad fällande domar i rättegångar. Ingen i familjen Stevens åtalades eller fälldes för något brott. Inte heller Trident Seafoods eller deras ägare och anställda drabbades av några fällande domar eller åtal.

Däremot ledde miljöprocessen till konsekvenser för Trident Seafoods:

In 2011, as part of a consent decree (United States of America v. Trident Seafoods Corporation, Civil Action No. 11-1616), Trident Seafoods agreed to pay a $2.5 million fine, the largest Clean Water Act penalty ever assessed by the US Environmental Protection Agency to an Alaska fish processor. According to the EPA, Trident had illegally dumped fish processing waste into the ocean for years, creating at one site near its Akutan plant a ”massive carpet of gelatinous goo” covering an area of sea floor the size of 38 football fields or more than 50 acres in size.

The agreement also required Trident to invest an estimated $30–40 million in ”source control and waste pile remediation measures” at its facilities in Naknek, Akutan, Cordova, St. Paul, and Ketchikan, Alaska. The 2011 agreement, finalized in 2012, settled more than 480 alleged violations of the Clean Water Act that took place between 2005 and 2009 at fourteen of the company’s onshore and offshore plants. The EPA press release announcing the 2011 consent decree noted that in the previous ten years ”Trident has been a party to multiple administrative enforcement agreements and judicial consent decrees resolving similar violations at many of the same facilities.”

Trident har som mest 4 000 anställda under högsäsong, men då många är tillfälligt anställda är det genomsnittliga antalet årsanställda lägre. Företaget har något över 20 fiskebåtar, de flesta små och ålderstigna, men också några stora fabrikstrålare. Även de är gamla. Ett par av deras krabbfiskebåtar har varit med i TV-serien Deadliest Catch. Huvudägare är forrtfarande Chuck Bondrant och hans son Joe Bundrant är VD.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Serienavigation<< Russian Sea Group – Russian FisheryWitzøe, Kverva och Salmar >>
Advertisements