Torsken i Östersjön är nära en kollaps

Det menar en grupp forskare på SLU Aqua som skrivit en artikel i tidskriften Fauna och Flora. Klart är i alla fall att torsken i östra Östersjön är illa ute. Beståndet är extremt litet och individerna mår allt sämre. Hoten mot torsken är enligt forskarna många. Ska torskbestånden återuppbyggas så krävs ett helhetsgrepp från förvaltningen och en större förståelse för det komplexa ekologiska pusslet i Östersjön.

I Östersjön finns det två bestånd av torsk: det västra och det östra beståndet. Båda bestånden mår dåligt, men mest kritiskt är läget för det östra beståndet som i huvudsak lever och leker öster om Bornholm. På 1980-talet fanns torsk från det östra beståndet i alla områden i Östersjön, men ett historiskt hårt fisketryck och en ökande utbredning av syrefattiga områden gör att de nu i princip bara återfinns i södra delen av Östersjön. Torskarna är dessutom småväxta, magra och i dålig kondition.

– Vi forskare har länge varnat för att torskens status skulle försämras om inte Östersjöns miljö förbättras och det hårda fisketrycket minskas. Trots det har det gjorts alltför lite. Nu är det östra torskbeståndet så stressat att vi har svårt att tydligt identifiera vilka lösningar som krävs för att torsken ska kunna återhämta sig, säger Joakim Hjelm, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) och en av åtta artikelförfattare i Fauna och Flora, i ett pressmeddelande.

När Hjelm säger att det hårda fisketrycket måste minska är det faktiskt märkligt, kanske rent av dumheter. Det har funnits ett hårt fisketryck tidigare, men de senaste 10 åren har det inte varit så. Bara 25%-50% av de beslutade kvoterna i östra Östersjön har landats i det svenska fisket vilket de flesta år varit mindre än de vetenskapliga rekommendationerna. I andra länder har det landats lite större andel. Men det kan knappast kallas för ett hårt fisketryck. För 10-20 år sen fiskades dock långt över de vetenskapliga rekommendationerna. Med utkast skulle det dock kunna var så att fisketrycket överstiger de vetenskapliga rekommendationerna. Eventuellt finns det också ett olagligt fiske i Polen. Men detta är inget som någon har någon som helst koll på.

Sedan 1990-talet har fiskeriförvaltningen vidtagit olika åtgärder för att motverka minskningen av torskbestånden och bland annat har det införts redskap som kan selektera bort små individer, tagit fram förvaltningsplaner, förstärkt fiskerikontrollerna och infört ett landningsförbud för att minska risken för torskbestånden. Fiskekvoterna har också sänkts, men inte tillräckligt mycket enligt forskarna.

– Internationella havsforskningsrådet, ICES, där många av oss medverkar har hela tiden varit tydliga med att fiskeridödligheten, alltså andelen fisk som dör i fisket, måste hållas nere. Men Östersjöns fiskeministrar har oftast satt högre fiskekvoter än vad ICES rekommenderat. 2019 sänktes den tillåtna fångstmängden av torsk med 13 procent, men det är fortfarande nästan 80 procent högre än våra vetenskapliga rekommendationer, säger Joakim Hjelm.

Nu spelar i verkligheten mycket liten roll att politikerna inte följer ICES råd. Detta då kvoten inte fiskas upp. Det verkliga fisket är mindre än vad som rekommenderats av ICES.

I slutet av maj presenterade ICES de biologiska råden för 2020 och forskarna rekommenderar en nollkvot för det östra beståndet – ingen torsk får fångas. Man föreslår också att en minskning av fisket av skarpsill och sill i de områden där torsken lever för att öka torskens tillgång på föda skall beaktas. Detta är sannolikt kontraproduktivt då skarpsill och sill konkurrerar med den småväxta torken om födan. Små torskar kan inte heller äta sill och skarpsill. Detta då de är lika stora som en torsk. Sannolikt borde det därför istället fiskas mer skarpsill.

– Att torskfisket borde stoppas är självklart givet det kritiska läget, men tyvärr kommer det knappast att vara räddningen för torsken. Ska vi få till en återhämtning av bestånden så måste vi tänka både nytt och bredare. Kanske ska vi gallra i torskbeståndet och fiska upp en del av de små individerna för att minska konkurrensen mellan torskarna? Kanske ska vi satsa på ett riktat fiske mot skrubbskädda, en fisk som vi vet äter samma föda som små torskar, säger Joakim Hjelm.

Att fiska mer skrubbskädda är sannolikt ett bra förslag. Men då behöver det också skapas en marknad för detta. Vad som behövs är ett riktat fiske på skrubba, MSC-märkning och en kampanj för att äta skrubba, eller flundra som den brukar kallas i Östersjön. De två sistnämnd sakerna bheövs för att folk ska köpa skrubba.

Artikelförfattarna konstaterar att Östersjön dessutom står inför en rad andra utmaningar som ligger utanför fiskeriförvaltningens kontroll. Utbredning av döda bottnar är starkt kopplad till övergödningen och till utsläpp av näringsämnen. Att allt fler torskar är angripna av parasiter har en tydlig koppling till de växande populationerna av gråsäl. En annan viktig faktor är klimatförändringarna som leder till att Östersjön blir både sötare och varmare, vilket kommer att pressa torsken ytterligare.

– Trots att torsk är en av de mest studerade fiskarterna i världen så finns det en stor osäkerhet kring de processer som påverkar bestånden i Östersjön just nu och vi behöver lära oss mer. Men vad som är viktigast nu är att vi behöver en förvaltning som bygger på vetenskaplig fakta, som kan lyfta blicken och som tar hänsyn till hela det ekologiska systemet, säger Joakim Hjelm.

Forskarna vänder sig också mot ett bottentrålsförbud då de menar att det helt saknar betydelse för torskbeståndets hälsa och storlek. Däremot pläderar de för ett torskfiskestopp. Något det är svårt att argumentera mot. Samtidigt är det svårt att helt stoppa fisket av torsk från det östra beståndet då en del av torsken från det östra beståndet lever ihop med torsken från det västra beståndet väster om Bornholm och det fisket vill ingen stoppa.

Om det inte blir ett torskfiskestopp säger forskarna att rist borde införas i torkstrålarna i Östersjön för att undvika att fånga de stora torskarna. Det är då också nödvändigt med en maxstorlek på maskorna i garn så att detta fiske inte heller fångar de stora torskarna. Forskarna skriver också att ett fiskestopp kanske ändå inte är det allra bästa utan det vore kanske vettigt att fiska mer liten torsk, men inte de stora torskarna.

Att det inte finns metoder som fångar skrubba men inte torsk som de skriver är dock troligen inte korrekt. På Västkusten har en rist som sorterar plattfisk från rundfisk tagits fram och den fungerar bra. Den har dock ännu bara provats ut ordentligt vid fisk av rödtunga och det är inte helt säkert att den fungerar med de mindre skrubbskäddorna.

Förutom Joakim Hjelm är Mikaela Bergenius, Michele Casini, Karl Lundström, Alessandro Orio, Maria Ovegård och Jonas Hentati Sundberg författare till artikeln i Fauna och Flora.

Läs mer:

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!