Sveriges största fiskelägen genom tiderna – första världskriget

För Sverige finns årlig och tillförlitlig fiskeristatistik uppdelat på fiskelägen för ungefär halva delen av 1900-talet med start 1914 och slut 1960. För Blekinge är dock statistiken dålig fram till 1950-talet vad det gäller enskilda fisklägen. Efter 1960 finns bara antalet yrkesfiskare redovisade på länsnivå i den officiella statistiken.

Innan första världskriget dominerade fisket ekonomiskt av ångtrålsfisket i Göteborg och detta hade en viss betydelse ända till andra världskrigets start. Därefter försvann detta fiske helt.

Under lång tid var Göteborg därför Sveriges största fiskeläge följt av fiskelägen i framförallt Göteborgs skärgård och på Sotenäset. 1914 var landningsvärdet från fiskare i Göteborg hela 2 380 049 kr. Närmast efter Göteborg följde Hönö, som dock egentligen består av 3 fiskelägen (Hönö Klova, Hönö Röd och Hönö Heden) som dock redovisas tillsammans.

Ett fångstvärde av över en halv miljon kronor hade dessutom Gravarne och
över 200 000 kr Öckerö (341528), Smögen (321576), Donsö (270 740), Knippla
(213 070), Åstol (209 754), Mollösund (228 222) och Gullholmen (278 386), samtliga i Göteborgs och Bohus län, samt Råå (206 087) i Malmöhus län. I 12 fiskelägen i Göteborgs och Bohus län, Träslöv i Hallands län, Borstahusen och Limhamn i Malmöhus och Simrishamn i Kristianstads län uppgick landningsvärdet till mellan 100 000 och 200 000 kronor.

Antal yrkesfiskare i olika fiskelägen 1915

  1. Göteborg, 486
  2. Borstahusen, 329
  3. Hönö, 299 (Hönö Klova, Hönö Röd och Hönö Heden)
  4. Mollösund, 245
  5. Smögen, 226
  6. Öckerö, 219
  7. Limhamn, 200
  8. Björkö, 190
  9. Råå, 175
  10. Donsö, 170
  11. Gravarne, 163
  12. Grundsund, 146
  13. Frölunda, 125 (Fiskebäck, Önnered och Högen)
  14. Knippla, 123
  15. Käringön, 120
  16. Träslöv, 118
  17. Hälsö, 110
  18. Sydkoster, 106
  19. Gullholmen, 100

På Sotenäset och i fiskelägena i Öckerö socken var det viktigaste fisket i början av 1900-talet sillfiske med snörpvad och de viktigaste fiskelägena för detta fiske var Öckerö, Hönö Klova, Knippla, Smögen och Gravarne. Vadsillfisket bedrevs i synnerhet vid Läsö, Koppargrundet, Anholt, Nidingarnä, Tistlarna, Skagen, Vinga, Hamneskär, Måseskär samt här och var längs kusten. Vanligen började fisket i september eller oktober 1914 vid Koppargrundet, varefter det fortsattes allt längre ut för att i allmänhet avslutas i mars 1915 i närheten av Skagen.

Sillfiske med drivgarn som var ett ganska begränsat fiske bedrevs främst från Fiskebäck, Träslövsläge och andra fiskelägen i Halland samt från fiskelägen i Styrsö socken. Fisket bedrevs främst på hösten.

Skarpsillfiske bedrevs från Sotenäset och norrut. Fiskelägen på Sotenäset använde snörpvad i detta fiske medan andra fiskare i norra Bohuslän främst använde landvad. De viktigaste fiskelägena för detta fiske var Bovallstrand, Malmön, Smögen, Gravarne och Fiskebäckskil. Fisket började i söder och flyttade sedan norrut och bedrevs i huvudsak från augusti till december men ibland ända till februari.

Dörjfisket av makrill i Skagerak och Kattegatt som tidigare vari ett mycket viktigt fiske hade vid denna tid minskat i betydelse. De viktigaste fiskelägena var Fiskebäck, Donsö och Vrångö. Även i norra Bohuslän (Tanum och Vette) var detta fiske viktigt. Fisket pågick mellan juni och oktober och geografiskt skedde det mellan Skagen och Anholt, utanför Koster, mellan Måseskär och Hamneskär, Hållö och Väderöarna, Soten och Väderöfjord.

Garnfiske av makrill bedrevs främst mellan Hållö och Skagen av fiskare från Sotenäs, framförallt av fiskare från Smögen och Gravarne under perioden maj-juli. I framförallt Gravarne fanns också fiskare som fångade makrill med snörpvad och i norra Bohusläns fångades makrill med landvad och bottengarn.

I Nordsjön fiskades makrill framförallt med dörj och de flesta båtar som deltog i detta fiske var fortfarande utan motor åren 1914-15. Viktigaste fångstplatsen var Doggers bank där fiske bedrevs från juni till oktober. Detta fiske dominerade av fiskare från Orust men det fanns även båtar från andra håll som deltog i fisket. De viktigaste fiskelägena var Gullholmen, Käringön, Grundsund, Pinnö, Hälleviksstrand, Mollösund och Edshultshall.

Trålfisket dominerades i början av perioden av ångtrålsfisket med bas i Göteborg. Detta fiske var främst inriktat på att fånga sill med bottentrål. Flyttrål som redskap existerade inte vid denna tid. Förutom ångtrålarna fanns de flesta trålare i Öckerö socken och Askims härad. Förutom Göteborg var också Uddevalla, Gullholmen, Donsö och Hönö Klova viktiga fiskelägen. Fisket bedrevs främst norr och nordväst om Skagen, vid Läsö, Anholt och Vinga samt vid Hållö och Måseskär. Under första världskriget minskade dock ångtrålsfisket ordentligt.

Storbackefisket eller storsjöfisket bedrevs vid Shetland, i farvattnen mellan Shetland och Norge samt V och SV om Lindesnäs av fiskare från framförallt Skaftö, Orust och Tjörn. Målarten var framförallt långa. Dessutom fångades torsk, lubb, hälleflundra m. m. De viktigaste fiskelägena var Mollösund, Åstol, Klädesholmen, Skärhamn, Grundsund och Käringön. Fiskare från Öckerö och Styrsö socknar bedrev också storbackefiske vid Skagen och Hirtshals, på St. Middelgrund samt vid Anholt, Läsö och Skagen där främst torsk, kolja och vitling fångades.

Koljebackefiske bedrevs främst av fiskare från Orusts västra och Askims härader i Göteborgs och Bohus län samt fiskare från Halland. De viktigaste fiskelägen var Käringön, Donsö och Vrångö och de viktigaste fiskeplatserna Anholt, Koppargrundet, Nidingarna och Trindelen samt mellan Hållö och Måseskär, vid Skagen, NV om Hamneskär och mellan Måseskär och Hamneskär samt i Kosterfjorden. Dessutom bedrevs fisket också väster om Jylland. Kolja och torsk var de viktigaste målarterna men även långa, vitling, havskatt med mera fångades. Koljebackefisket var ett åretruntfiske, men i norr Bohuslän huvudsakligen ett vinterfiske från okt/nov till april

Plattfisk, i början av perioden framförallt rödspätta, fiskade med snurrevad av så kallad kvasar (kvassar),d vs fiskebåtar med inbyggd sump för att kunna transportera fångsten levande. Centrum för detta fiske var västra Skåne, Styrsö samt Halland och fisket bedrevs kring Anholt, NV och V om Skagen samt Y om Hållö utefter svenska kusten och längs den Jyllands västkust. Fiske med kvassar förekom även i Öckerö socken, Hälleviksstrand, Smögen och Gravarne. Viktiga fiskelägen var förutom Styrsö även Donsö, Öckerö och Hönö Klova. I slutet av perioden användes i stort sett inte kvasar längre men fisket bedrevs med snurrevad. Istället för att förvara fisken i en sump isades den ner. De viktigaste fångstarterna hade också förändrats och var kolja, rödtunga, vitling, torsk och rödspätta.

Hummerfiske bedrevs framförallt i norra Bohuslän under hösten men även i Göteborgs skärgård och Halland. Viktiga fiskelägen var Nordkoster, Sydkoster, Grundsund och Vrångö.

Även räkfisket var en nordbohuslänsk företeelse med Strömstad, Holmestrand, Fiskebäckskil och Seläter som viktiga fiskelägen. De viktigaste fångstplatserna var Grisbådarne samt Väderöfjorden, Kosterfjorden och Säckfjorden. För Fiskebäckskil utgjorde Gullmarsfjorden fångstplatsen. Söder om Skaftö förekom inget räkfiske och inga räkfiskare.

Förutom dessa fisken fanns det också ett kustfiske i Bohuslän och Halland bedrivs med garn och krok, ofta som husbehovsfiske eller bisysselsättning. I detta fiske fångades ål, makrill, torsk, lax (främst I Halland) samt krabbor och ostron.

I Östersjön var sill/strömmingsfisket det ojämförligt viktigast följt av ålfiske, torskfiske och laxfiske. I Norrbottens län var dock laxfisket det viktigaste och i Kalmar, Blekinge och Kristianstads län var ålfisket viktigast. Särskilt stor betydelse hade strömmingsfisket i Västernorrlands län, Gävleborgs län, Gotlands län och Uppsala län men det var också det viktigaste fisket i Malmöhus län, Västerbottens län, Stockholms län, Södermanlands län och Östergötlands län. Laxfisket var också viktigt i Västerbottens län och torskfiske var viktig i Malmöhus län. Ål fiskades främst på hösten, sill/strömming i stort sett året runt i Skåne och Blekinge men främst på under våren, sommaren och hösten i de andra länen. Vid sill/strömmingsfiske användes främst garn (skötar) men även not (landvad).

Antal yrkesfiskare i olika fiskelägen 1920

  1. Gravarne, 290
  2. Limhamn, 276
  3. Smögen, 260
  4. Hönö-Klova, 225
  5. Öckerö, 225
  6. Grundsund, 210
  7. Donsö, 200
  8. Mollösund, 183
  9. Gullholmen, 170
  10. Björkö, 170
  11. Råå, 170
  12. Göteborg, 150
  13. Knippla, 150
  14. Träslöv, 134
  15. Hälsö, 130
  16. Åstol, 120
  17. Borstahusen, 117
  18. Rörö, 110
  19. Sydkoster, 109
  20. Malmön, 105
  21. Bovallstrand, 105
  22. Fiskebäck, 102
  23. Käringön, 100
  24. Hunnebostrand, 100

Sysselsättning inom olika typer av fiske 1914, antal yrkesfiskare

  1. Vadsillfiske, 3 759
  2. Hummerfiske, 2 635
  3. Makrillfiske i Nordsjön, 2 286
  4. Storsjöfisket, 1 284
  5. Makrillfiske m. drivgarn, 1 145
  6. Trålfiske, 1 129
  7. Koljebackefiske, 889
  8. Makrilldörjfiske i S och K, 753
  9. Makrillfiske med vad, 620
  10. Skarpsillsfiske, 595
  11. Sillfiske med drivgarn, 388
  12. Snurrevadsfiske, 290
  13. Räkfiske, 159
  14. Rockefiske, 48

Under första världskriget sker en tydlig förskjutning av fisket från fiske på avlägsna platser till fiske närmare kusten. Trålfisket, makrillfisket på Nordsjön och storbackefisket minskar kraftigt. Istället ökar koljebackefisket och det mer kustnära makrillfisket.

Sysselsättning inom olika typer av fiske 1920, antal yrkesfiskare

  1. Vadsillfiske, 2 802
  2. Hummerfiske, 2 326
  3. Koljebackefiske, 1 699
  4. Makrillfiske med vad, 1 349
  5. Makrillfiske m. garn, 1 146
  6. Makrillfiske i Nordsjön, 875
  7. Skarpsillsfiske, 889
  8. Storsjöfisket, 859
  9. Sillfiske m. drivgarn, 772
  10. Snurrevadsfiske, 666
  11. Makrilldörjfiske i S och K, 635
  12. Trålfiske, 542
  13. Räkfiske, 74

Det överlägset viktigaste fångsten rent värdemässigt var sill/strömming. Därefter följde torsk, makrill och ål. Förutom hummer lyser skaldjuren med sin frånvaro och flera idag mindre viktiga fiskarter finns på topplistan såsom gädda, sik och skrubba.

Värdemässigt viktigaste fångstarter 1920, 1000-tals kronor

  1. Sill/Strömming, 14 445
  2. Torsk, 2 572
  3. Makrill, 2 344
  4. Ål, 2 129
  5. Kolja 1 624
  6. Lax, 1 364
  7. Gädda, 1 050
  8. Rödtunga, 821
  9. Skarpsill, 725
  10. Sik, 553
  11. Hummer, 523
  12. Skrubba/Flundra, 485

Under hela perioden var Göteborg den största landningshamnen, men mycket landades även i Lysekil, Smögen, Gravarne, Strömstad samt i övriga större och mindre fiskelägen.

Källa: SCB Fiskeristatistik (Fiskestatistik SOS 1914-69)

Advertisements