Precis som Isabella Lövins bok Tyst hav är Mark Kurlanskys Torsk en gammal bok. Utgiven på svenska redan 1999. Det här är dock en bättre bok. En historiebok, en debattbok och en kokbok. Om torsk och om varför torsken försvann från världens torskrikaste fiskevatten , Grand Banks och Georges Bank utanför Newfoundland, Nova Scotia och New England.
Kollapsen för torskbeståden där drabbade inte bara fiskare i USA och Kanada utan också fiskare i Spanien och Portugal. Dessa länder stod med totalt överdimensionerade fiskeflottor efter kollapsen (och den med detta sammanhängande utestängningen från dessa områden) för deras viktigaste målart i deras viktigaste fiskevatten. Fisket på torsken fortsatte dock, med en slutgiltig kollaps 1992. Torsken har ännu inte kommit tillbaks till Fiskebankarna utanför USA och Kanada.
Sen denna tid har den stora spanska fiskeflottan flytta sig runt Atlanten i sin jakt på fisk. Det har lett till alltför hår fiske på andra ställen. Den spanska fiskeflottans överkapacitet har bevarats och spanska såväl som portugisiska fiskeriföretag är vanliga inom det internationella tjuvfisket, IUU-fisket, än idag. Om detta handlar dock boken inte.
Däremot berättar den historien om hur det kom sig att europeer började fiska på bankarna utanför Nordamerikas östkust. Ett fiske som startade redan på 1400-talet. Dessutom om hur Island och dess fiskekrig med Storbritannien på 1970-talet, framtvingade av överfiske och beståndskollapser av olika fiskbestånd i Nordsjön tvingade fram nya ekonomiska gränser, ekonomiska zoner på 200 sjömil. Både de utvidgade ekonomiska zonerna och kollapsen för sillbeståndet i Nordsjön fick betydande konsekvenser för det svenska fisket och är grunden till en del av de problem som svenskt fiske brottas med än idag.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Mark Kurlansky, Torsk, Newfoundland, Nova Scotia, Maine, New England, USA, Kanada, Grand Banks, Georges Bank, Torskfiske, Demersalt fiske, Island, Spanien, Portugal, Nordatlanten, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Läs här:
http://thechronicleherald.ca/novascotia/1125642-cod-aren-t-coming-back-yet
I dagsläget pratar vi om miljontals sälar som bara ökar, varken yrkesfisket( som hellre fiskar skaldjur) eller greenpeace vill kännas till problemet. Med detta vill jag inte säga att det inte finns ett historiskt, eller nutida överfiskeproblem, men vill påstå att utan exploderande sälbestånd så hade vi inte hamnat där vi är.
Man pratar om 8 – 10 miljoner grönlandssälar. Räknar vi med 4 kilo och att de äter 10% torsk, så slutar notan på 1,2 miljoner ton torsk per år. Jämför med det absolut värsta året på 800 000 ton torsk för människan.
Se filmen
så inser du snabbt att 4 kg fisk per dag, inte innebär 4 kg dödad fisk.
Därtill pratar vi väl om miljoner gråsälar som är notoriska torskätare.
Och pratar vi överfiske, så kanske du skall ta dig en titt på figur 1 i http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&ved=0CDMQFjAA&url=http%3A%2F%2Fwww.stockholm.se%2FPageFiles%2F256604%2FFiskekollaps%2520i%2520sk%25C3%25A4rg%25C3%25A5rden.pdf&ei=TfqtUv-VEaKl4gTikIGwBA&usg=AFQjCNFpclkvRc1PsJWr28P-H7ZBxRIznQ&sig2=yzihcRoAp_u2QsEisMLtxg&bvm=bv.57967247,d.bGE
med andra ord, vi hade mindre av skarpsill, sill och torsk kring 1900 talets Östersjön än vad vi har nu. I stora delar av Östersjön kunde man inte ens hitta torsk. På tal om överfiske då.
Greenpeaces surdeg har börjat växa till helt oproportionerliga dimensioner och de bara låtsas som ingenting. Maken till soppa får man leta efter.
Vi kan nog säga så mycket att sälen inte är ansvarig för att torsken försvann. Men stora s’älstammar udnerlättar inte för torsken att komma tillbaks. Att torsken inte blir gammal tyder väl på att det inte finns byten för den större torsken, däremot för den yngre. Små räkor och räkyngel finns det alltså, men inte sill i rätt storlek för torsken.