Magnus Roth och Baltlanta

Magnus Roth är en svensk som länge varit engagerad i internationellt fiske och fiskhandel. Under lång tid har det främst handlat om torskfiske i Barents Hav med ryska fiskebåtar. Hans företag Ocean Trawlers fanns under lång tid i Norge, men flyttade år 2003 till Hong Kong. Ägare av Ocean Trawlers var företaget Three Towns Capital Ltd som i sin tur ägs av Vitalij Orlov och Magnus Roth. Ocean Trawlers har dock sålts till Norebo Holding, huvudägare i fiskeriföratget Karat Group, ett företag som ägs av Orlov och Roth.

Ägare av varumärket Ocean Trawlers tycks dock vara Three Towns Capital som också äger varumärket Atlantika.

Three Towns Capital Capital Ltd i Hong Kong är enligt uppgifter i huvudsak ett ryskt bolag med ett 60-tal dotterbolag och intressebolag i vilket  Magnus Roth äger 50% av medan Vitalij Orlov äger den andra halvan. Företaget är enligt en rapport från Greenpeace ägare av det spanska bolaget Lispa Holding SL, som i sin tur sedan januari 2014 är ägare av det litauiska fiskeriföretaget Baltlanta. Tidigare ägdes företaget sannolikt av den litauiske medborgaren Konstantin Koval:

The company that owns the Kovas, is called Baltlanta. It was previously owned by companies registered in Lichtenstein (the holding company Henessen) and in Panama  (AB Cosaco Naval Enterprises 60% and AB Vapores Nauticos Merrimack 40%), both considered tax havens.

The Lichtenstein company Henessen was liquidated in 2007 as a result of a decision by the Lichtenstein administration, after it had failed to pay SFr. 2,110 (€1,750) in taxes. The beneficiary ownership of the Liechtenstein company remains unclear; however, there are indications that the Panamanian companies were linked to Konstantin Koval, a Lithuanian  citizen. Koval was also the first director of Baltlanta, from December 1996 until July 1999. Until the beginning of 2014, he also owned Baltic Atlant Shipping, the company which operates the Kovas. In 2008, he was reported to be one of the richest persons in Lithuania with an estimated wealth of Lt500 million (€144 million). He spends part of his time in Las Palmas, where he owns a villa.

Koval som i huvudsak verkar vara bosatt på Kanarieöarna kan mycket väl ha med företaget att göra fortfarande då Lispa Holding har sitt huvudkontor just på Kanarieöarna. Så tycks också var fallet då han fortfarande verkar äga det spanska bolag som sköter Baltlantas fiskebåtar, Baltic Atlant Shipping. Några kopplingar mellan Koval och Roth på annat sätt har jag inte kunnat finna.

Balandis i Las Palmas. Foto: Piotrowski Remigiusz

Baltlantas fiskebåtar har under lång tid i huvudsak fiskat i Mauretanien och Senegal. Sannolikt fiskar de idag också i västsahariska vatten enligt EU.s avtal med Marocko. Fisket har varit inriktat på taggmakrill (hästmakrill), makrill, sardin och sardinella. Huvuddelen av fisken används till konsumtionsfisk och säljs i Ryssland men del används också för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja. Företaget har idag fyra fiskebåtar enligt sin hemsida, Balandis på 5 953 bruttoton och Kovas på 5 955 bruttoton, Azor på 4 378 bruttoton (i ryska fartygsregistret fortfarande som Aras-1)  samt Garnys (4 407). Flera av båtarna hade komorisk flagg under delar av den period EU inte hade något avtal med Marocko. Sannolikt kunde de då fiska i vatten som tillhör det ockuperade Västsahara på enskilda avtal. Garnys uppges för närvarande vara upplagd i Las Palmas, men de andra tre fiskar aktivt. På hemsidan uppger företaget att de också fiskar i Östersjön, men så verkar inte vara fallet. De har inga fiskebåtar som passar för fiske i Östersjön.

En båt som Baltlanta inte längre tar upp på sin hemsida är Irvinga. Den är numera hemmahörande på Nya Zeeland, men internationella sajter uppger att den fortfarande ägs av Baltlanta. Enligt ryska fartygsregistret ägs den inte av Baltlanta längre. Däremot finns det ytterligare två båtar i det ryska fartygsregistret som ägs av Baltlanta. Den ena är Apuokas på 2 537 bruttoton (enligt vissa källor 2 548) som befinner sig i Las Palmas i likhet med Azor och Garnys medan den andra är den jättelika Ieva Simonaityte på 7 765 ton bruttoton som på internationella sjater uppges ha Murmansk Trawl Fleet som ägare. Både Apuokas och Ieva Simonaityte har enligt vissa uppgifter litauisk flagg medan andra uppgifter kan tyda på att Apuokas är skrotad men inte avregistrerad. Ieva Simonaityte befinner sig också i Las Palmas och är med stor sannolikhet en aktiv fiskebåt. Sannolikt såld av Murmansk Trawl Fleet till Baltlanta i samband med att de två företagen fått samma ägare. Ytterligare en båt som Baltlanta äger är Simonas Daukantas som just nu fiskar i Mauretanien. Den ägdes tidigare av Katla Seafood. Katla Seafood och dess verksamhet i Västafrika tycks ha integrerats i Baltlanta efter att de fick samma ägare.

Roth och Orlovs köp av Baltlanta har troligen skett för att komma åt fiskekvoter inom EU och inom ramen för EU:s fiskeavtal med olika västafrikanska länder. Med anledning av handelskriget mellan Ryssland och EU har det under året blivit viktigt för större fiskeriföretag i Ryssland att också finnas inom EU då exporten försvårats i takt med att Ryssland stoppat import från EU. Murmansk Trawl Fleet (MTF) har dessförinnan skaffat sig kvoter i samma område genom köp av isländska Samherjis verksamhet I området, Katla Seafood och de har också båtar i västafrikanska vatten som fiskar på ryska avtal. Sannolikt är Magnus Roth och Vitalij Orlov idag via olika företag och fiskebåtar de allra största innehavarna av fiskekvoter i västafrikanska vatten utanför Senegal, Mauretanien, Västsahara och Marocko.

Baltlanta och dess chefer har under flera år varit mycket kritiska till EU:s fiskeripolitik och EU:s avtal med Mauretanien som de menar har varit mycket negativa för företaget:

“According to the Protocol, the fish quotas have been redistributed among the EU member states. Now they favor big fleets that only large European countries can boast of. The permissible fishing zone has been pulled back beyond the 20 nautical miles, 10 miles deeper into the ocean from the previous zone. That has reduced our catch 10 times; the Commission has nodded to Mauritania’s demand to recruit 60 percent of the workforce in the country. Besides, the EC negotiators have agreed to give 2 percent of the fish catch for local charities, which translates into thousands of tons at the end of the day. Among other common sense-defying concessions to Mauritania is the obligation to buy ship fuel from local vendors and offload the catch only in Mauritanian seaports, both of which is also nonsense,” said Alfonsas Bargaila, chairman of Lithuania’s Fishing Enterprise Association (LFEA).

“The new demands, especially the change in the fishing quota distribution, had worked so drastically against us that we had to ground our five-vessel fleet from September and sell two of the ships to offset the company’s debt-ridden balance sheets. That helped us to cling to life for now, but if we don’t get extra fishing quotas from the European Commission, a slow but assured bankruptcy awaits us,” says Bronius Bikulcius, the Baltlanta director.

In the peak of business, the company would haul onto the decks up to 100,000 tons of mackerel and scad a year. This matches the yearly catch of all Lithuanian fishing boats in the Baltic Sea. But from last September over 200 Baltlanta sailors are idling in African ports, without pay or hope for a better future.

Å andra sidan menar Greenpeace att företagets båtar brutit mot regler innan det köptes av Roth och Orlov, fiskat otillåtet i vissa fall och låtit bli att betala ut löner till anställda:

Kovas negatively impacts local communities’ livelihoods by contributing to the depletion of stocks in West Africa. Between 2010 and 2012, the vessel held an irregularly issued fishing licence in Senegal. According to the Senegalese Boarding Commission, Kovas was fishing twice in a prohibited zone in 2012, with no transmission of VMS data, and refused to obey the instructions of the inspector aboard. Furthermore, it has extensively destroyed artisanal fishing gears. It was fined CFA franc 80 million (€121,960) plus compensation for the destroyed fishing gear, and it was recommended for her fishing authorisation to be withdrawn by the boarding commission.

There has been repeated reporting in Lithuanian newspapers about workers on Baltlanta fishing vessels not getting paid. Sailors also complained that fishing licences were out of date and they were forced to fish illegally, which puts their lives at stake. Baltlanta deputy CEO Bikulčius admitted to a journalist that on 18 July 2012 USA and Senegal military ships ordered the captain of Irvinga (another Baltlanta vessel) to stop the ship. He did not obey, and the ship was shot at. Kovas was flagged from Lithuania to Comoros (a flag of convenience) on June 2011 and re-flagged back to Lithuania in March 2012.

Även om det rent allmänt finns anledning att läsa Greenpeacerapporten jag citerar med mycket kritiska ögon då de i flera fall inte far med sanning utan hittar på, överdriver och rent utav ljuger verkar uppgifterna om Baltlantabåtarna Kovas och Irvinga stämma i stort. Den värdering som Greenpeace gör i rapporten får i sken av deras märkliga uppgifter kring andra fiskebåtar tas med en stor nypa salt. Greenpeace framstår inte som speciellt trovärdiga och det är förstås ett problem då miljöorganisationer måste vara trovärdiga för att vi alla ska kunna arbeta för en bättre miljö. Genom att inte vara tillförlitliga motverkar Greenpeace sitt syfte.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Baltlanta, Konstantin Kovas, Magnus Roth, Vitalij Orlov, Ocean Trawlers, Murmansk Trawl Fleet, Three Towns Capital, Balandis, Kova, Azor, Garnys, Irvinga, Ieva Simonaityte, Senegal, Mauretanien, Greenpeace, Västsahara, Marocko, Litauen, Las Palmas, Spanien, Kanarieöarna, Sardin, Sardinella, Taggmakrill, Makrill, Atlanten, Pelagiskt fiske